Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorbåtssport, av redaktör Gösta Holmström och ingenjör Gunnar Faleij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTORBÅTSSPORT
MOTORBÅTSSPORT.
Av redaktör Gösta Holmström, kap. »Modern racersport» av ingenjör Gunnar Faleij.
Till motorbåtssport (eng. motor
boa-ting, fr. canotage automobile, ty.
Motor-bootsport) räknas tävlingar,
rekordsättning och långfärder med motorbåt.
Tävlingarna äro av två slag:
racer-tävlingar, d. v. s. rena
hastighetstävlingar, och
tillförlitlighetstävlingar.
Racertävlingar
köras i regel på ovala eller triangelformiga
banor av omkring 1—5 distansminuters längd
och omfatta lopp för såväl inbordare som
ut-bordare. Under det att på många håll endast
specialbyggda tävlingsbåtar deltaga i
racertävlingar, anordnas i Tyskland, England och
Norden sådana även för passbåtar. Utom vanliga
racertävlingar anordnas även
långdistans-tävlingar, d. v. s. hastighetstävlingar på
längre distanser.
De förnämsta racertävlingarna för inbordare
äro de om ->-Harmsworth Trophy, som
omväxlande hållits i England och USA, Gold Cup Race
och President Cup Race i USA, Coupe du
President i Frankrike samt Coppa Mussolini i
Italien. Av tävlingar för utbordare må främst
nämnas långdistansloppet Albany—New York
på Hudsonfloden och en liknande fransk
tävling på Seine. De viktigaste rundbaneloppen
för utbordare äro de vid regattorna i Potsdam
i Tyskland, Torquay i England samt vid Miami
och Palm Beach i USA. Vid andra
internationella regattor, av vilka främst böra nämnas de
vid Monaco (->-Monacoregattan) och på
Starn-berger See i Tyskland, arrangeras tävlingar
både för inbordare och utbordare.
I Norden, där utbordarsporten helt
dominerar, äro ->-Mälaren runt och ->Oslofjorden
rundt de förnämsta långdistanstävlingarna.
Bland rundbanetävlingarna märkas de vid
Saltsjöbaden, som även omfatta tävlingar för
inbordare (->-Saltsjöbadsregattan), och Vaxholm
(-^-Vaxholmsregattan), Grand Prix- och
SM-tävlingarna på Djurgårdsbrunnsviken i
Stockholm, ->SiIjansloppet och Faluloppet
(-^-Tisken-loppet) samt ->-Brunnsparksloppet i Finland.
Tillförlitligh etstävlingar
förekomma i form av distans- och
orienteringstävlingar, ekonomitävlingar, poängtävlingar,
handicaptävlingar, manövertävlingar och andra
tävlingar, vilka alla i regel köras med nöjesbåtar.
Vid distans- och
orienteringstävlingar gäller det för deltagarna att så
noggrant som möjligt tillryggalägga banan på
idealtid eller med s. k. precisionsfart, som
fastställes av tävlingsledningen eller angives av
resp. deltagare. Avgörande bli därför förarnas
navigeringsförmåga, orienteringskunskap och
sjömanskap samt båtarnas sjöduglighet.
Vid ekonomitävlingar gäller det att
tillryggalägga banan med minsta möjliga
bränsleförbrukning i förhållande till båtens storlek.
Denna tävlingsform ger därför en måttstock på
skrovets lämplighet, propellerns verkningsgrad,
bränsleekonomien och förarens förmåga att
navigera ekonomiskt.
Poängtävlingar äro tävlingar, vid vilka
vissa prestationer eller olika tävlingsmoment
värdesättas i poäng och vid vilka sammanlagda
poängsumman är avgörande för de tävlandes
placering.
Vid handicaptävlingar, vilka i regel
äro hastighetstävlingar, erhålla de tävlande ett
av tävlingsledningen beräknat handicap, som
utjämnar chanserna till seger.
Vid manövertävlingar gäller det att
utföra vissa manövrar, t. ex. avgång och
tillägg-ning eller bärgning av »man över bord» på bästa
sätt, varvid varje manöver värderas i poäng.
Övriga tävlingar kunna vara av olika
slag, t. ex. turistfärder eller skönhetstävlingar.
Rekord
kunna endast sättas vid försök på erkända
rekordbanor (-^-Motorbåtsrekord).
MOTORBÄTSSPORTENS HISTORIA.
Redan 1895 anordnades i Nizza en
privat tävling, i vilken 4 med
förbränningsmotorer utrustade j ollar deltogo, men
först 1900 ägde den första verkliga
tävlingen rum i samband med
världsutställningen i Paris.
De deltagande båtarna voro efter sin längd
indelade i fyra klasser, av vilka de båda mindre
körde 50 km, de båda större 72 km. Segraren
i den största klassen, den franske automobil-
konstruktören E. Levassors »Phoenix»,
tillryggalade sträckan på 3t 49m.
Genombrottsåren 1901—02.
De första internationella
motorbåtsre-gattorna anordnades 1901 och 02 i Nizza,
varvid de deltagande båtarna voro
indelade i 5 klasser. Snabbast var båda åren
en av den franske ingenjören Chevreux
konstruerad båt, utrustad med en Mer-
488 492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
