Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorcykelsport, av redaktör Erik Söderbom och redaktör Bertil Lindau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTORCYKELSPORT Pl. 2.
Bland de viktigaste tävlingarna efter kriget
må nämnas de danska mästerskapen på 1 000
m-banor (sedan 1930) samt -^-Farrisloppet,
Mes-terskabslöbet 1921—23 och 1926—30 samt
lång-distansloppen Köpenhamn—Paris—Köpenhamn
och Köpenhamn—Madrid—Köpenhamn. År 1932
förbjödos tävlingar på allmänna vägar.
Trots detta har dock Danmark haft många
förare av hög klass, främst S. A. Engström, Ib
Kröyer-Christensen, S. A. Sörensen, N. V.
Jensen, S. Dybbro och B. Hansen.
Inom dirt tracksporten har Danmark varit
föregångslandet i Skandinavien
(->-Jordbane-tävlingar, sp. 585). Sedan början av 1930-talet
förekommer en nationell tävlingsform, s. k.
terrängbanelopp.
Finland.
I Finland kom motorcykelsporten igång
på allvar först efter 1919. De viktigaste
tävlingsformerna under 1920-talet voro
tillförlitlighetstävlingar och jordbanelopp.
Den förnämsta tillförlitlighetstävlingen är
den 682 km långa Päijänteen åjo (Päijänne
runt) med start och mål i Helsingfors, som
kördes årligen 1927—39. Bland förarna må
nämnas O. Brandt, A. Anttila och A. Blomqvist.
Jordbanesporten bedrives på banor med
omkring 1 000 m omkrets, främst Kottbybanan vid
Helsingfors Jordbanetävlingar, sp. 587—88).
Sedan 1932 har den finska racersporten haft
sitt största evenemang i ->Djurgårdsloppet.
Bland G. P.-förarna märkas främst R.
Lam-pinen, O. Brandt, K. G. Granberg, S.
Somer-korpi och P. Sirkiä.
Norge.
I Norge, där motorcykelsporten kom
igång på allvar efter världskriget 1914—
18, förekomma huvudsakligen back-,
is-bane- och jordbanetävlingar.
Under 1920-talet dominerade backtävlingarna,
särskilt den i ->-Korketrekkeren
(^-Backtävling, sp. 528—30).
De populäraste isbanetävlingarna voro de på
Gjersjön 1924—36 (->-Isbanetävling, sp. 311—12).
Jordbanesporten, som började i mitten av
1920-talet, bedrives utom på Bjerke- och
Trondheimsbanorna (->-Jordbanetävlingar), på
Marienlyst, Frogner Stadion samt vid Tönsberg.
År 1932—38 höllos mästerskapstävlingar på 1 000
m-banor och 1938—40 på 400 m-banor.
Under 1920-talet förekommo även
tillförlitlighetstävlingar, men dessa spela numera en
underordnad roll. Vid Internationella
sexdagars-tävlingen 1923, som delvis kördes i Norge,
segrade C. L. och E. Vaumund, O. Graff samt O.
K. Wiger i sina klasser. Följ. år erövrade det
norska laget Silvervasen.
RACERTÄVLINGAR.
Organisation.
För alla motorcykeltävlingar gäller det av
F. I. C. M. fastställda internationella
reglementet och det av resp. länders anslutna
organisation utfärdade, av F. I. C. M. stadfästa
nationella reglementet, i Sverige ett av Sveriges
Motorfederation utarbetat, 1938 stadfäst
reglemente. Utöver dessa tillkommer för varje
tävling ett kompletterande reglemente, som måste
överensstämma med de internationella och
vederbörande nationella bestämmelserna.
Organisationen av ett internationellt
racerlopp tar flera månaders arbete i
anspråk.
I Tyskland, där motorcykelsporten även i
organisatoriskt hänseende stod på hög nivå,
fanns 1939 en permanent tävlingsledning för
större tävlingar, vilken under säsongen flyttade
från plats till plats med en motoriserad
karavan, som medförde den erforderliga tekniska
materielen.
Maskinbesiktningen.
Tävlingsledningen träder i direkt
funktion från första träningsdagen.
Träningskörningen står nämligen under
tävlingsledningens kontroll och måste ske efter
dess anvisningar. Vanligen ges tre trä-
513
17—NFS. V
ningstillfällen, varvid ett visst antal varv
måste köras av alla deltagare, för att
ledningen skall kunna avgöra om alla förare
och maskiner äro lämpliga att deltaga.
En oskicklig eller orutinerad förare eller
en undermålig maskin utgör en alltför
stor risk för övriga deltagare och bör
därför nekas att starta.
Dagen före tävlingen äga den
obligatoriska maskinbesiktningen och
inväg-ningen rum. Alla deltagare skola då
infinna sig med startklara maskiner.
Särskilda fackmän besiktiga maskinerna och
kontrollera, att motorernas
cylindervolym och all utrustning stå i full
överensstämmelse med tävlingsreglerna.
Maskinernas tankar tömmas, och fordonen
omhändertagas vanligen av tävlingsledningen.
Förare och deras medhjälpare få i så fall ej
taga befattning med maskinerna förrän vid
tävlingen, då olja och bränsle under
tävlingsledningens kontroll påfyllas. På senare år har
man dock på flera håll frångått detta
förfaringssätt och efter besiktningen låtit ägarna
återtaga sina maskiner. I dylika fall äger dock
en efterbesiktning rum kort före starten.
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
