Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätningsregler, av marindirektör Tore Herlin - Mätningstal →Mätningsregler - Mölbach-Thellefsen, Claus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MöLBACH-THELLEFSEN
Botemedlet häremot, de s. k.
längd-segelarea-reglerna av utseendet M = (L + v/S) : 2 (S e
a-wanhakaregeln) eller M = C(LxS), där
C = konstanten 1 :131, L = längd i vattenlinjen
i m och S = segelarean i m-, ledde till flata,
grunda båtar med långa överhängen (fenbåtar
och s. k. skumslevar). Den sistnämnda regeln
gällde i Sverige 1887—1908.
En återgång till tyngre och djupare båtar
ägde därefter rum, när 1906 de flesta
europeiska länder antogo den s. k. n t e r n
a-tionella mätningsregeln (R-regeln).
För en internationell 5 m-klass antogs 1929 en
variant av då gällande internationella regel,
vars formel har följande utseende:
(L + v/S — F — 0,5 B) : 2 = 5 m.
Denna mätningsregel, som jämte fribordet (F)
premierar bredden (B), innehåller även ett stort
antal restriktioner, bland vilka kan nämnas, att
ett djupgående, som överskrider 1,1 m,
bestraffas med ett tillägg till mätningstalet med 3
gånger differensen, att kölens underkant skall
vara rak för en längd av 1,25 m, att
maximi-höjd av segelplan över däck ej får överstiga
10 m och höjden av förtriangeln ej vara större
än 7 m.
Den första internationella mätningsregeln
skapade alltför överriggade, smala och veka
båtar, som blevo föga omtyckta och kraftigt
bidrogo till antagandet i Sverige år 1908 av
->-Skärgårdskryssarregeln. Enligt denna
indelas båtarna i klasser efter segelarean, och
utom bestämmelser beträffande
minimideplace-ment, materialdimensioner och ett visst inre
kajututrymme var skrovformen ursprungligen
fri. Skärgårdskryssarregeln, vilken snarare kan
betecknas som en restriktionsregel än som en
mätningsregel, har haft stor betydelse för
utvecklingen av svensk segelsport och bl. a.
påvisat längdens betydelse som fartgivande
faktor. Den genom skärgårdskryssarregeln skapade
båttypen har dock erhållit alltför stor längd i
förhållande till övriga dimensioner, och mindre
lämplig segelmätning har även inverkat
oförmånligt på skärgårdskryssarnas sjöduglighet.
Flera revideringar ha företagits av regeln,
huvudsakligen i avsikt att begränsa den ständigt
växande längden.
Havskryssarregler.
De mätningsregler, som under senaste
årtiondet tilldragit sig största intresset, äro
mätningsreglerna för havskappsegling. Mest kända bland
dessa äro: Bermudasregeln, som fått sitt
namn från de amerikanska kappseglingarna till
Bermudasöarna, den engelska RORC-regeln
(förk. av Royal Ocean Racing Club), som fått
stor användning ej endast vid den kända
-^-Fast-netseglingen utan även vid andra länders
havskappseglingar, och senast ->-ö
stersjöre-geln (eng. Baltic Rule), den svenska
mätningsregeln för havskappsegling, första gången
använd vid ->Gotland runt-seglingen 1939. Dessa
557
regler sträva alla efter åstadkommande av
segelbåtar, vilka jämte snabbhet äga väl avvägda
proportioner mellan deplacement (P), längd (L),
bredd (B), djupgående (D), köllängd (K) och
fribord (F) samt ha måttlig barlastprocent,
segelarea (S) och rigghöjd, med andra ord
egenskaper, som tillförsäkra en segelbåt
sjöduglighet, beboelighet, vidsträckt användbarhet och
stor livslängd samt därmed ett större reellt värde.
östersjöregeln har baserats på erfarenheter
från amerikanska, engelska, tyska och svenska
mätningsregler och innebär såväl genom sättet
för resp. storheters mätning som genom
bestämmandet av premierings- eller
bestraffningskoefficienterna för dessa faktorer ett
avgjort framsteg vid lösandet av det intressanta
och svårlösta problemet om mätningsregler för
sjödugliga kappseglingsbåtar.
Handicapregler.
Den tyska KR-regeln är användbar
huvudsakligen såsom handicapregel, och detta är
i ännu högre grad fallet med den från
Danmark införda NL-regeln. Dess formel lyder:
L - B + V2 G + \’S
M=-
där L = längd, mätt
i medelplanet 5 cm över flytplanet, B = bredd
och G det sträckta omfånget (eng. chain girth)
från reling till reling, där det är störst, minskat
med fribordshöjderna på samma ställe, och S
är segelarean. Denna mätningsregel har på
grund av sin enkelhet och sina goda
respit-tabeller funnit stor användning som
hopsamlingsregel för äldre segelbåtar, byggda efter
olika mätningsregler eller av olika årgångar.
Jfr art. Segelbåt och Segelsport samt
specialart. om de olika mätningsreglerna, t. ex.
Internationella mätningsregeln,
Skärgårdskryssarregeln och östersjöregeln.
Fartformler för motorbåtar.
Inom motorbåtssporten har i Sverige tidigare
använts en av Karl Ljungberg 1913 uppgjord
fartformel, Ljungbergsregeln, som visat
sig väl användbar för icke planande båtar. Den
bestämmer båtens beräknade fart ur formeln:
K = 2,6 (AHK 0,3 x L 0,28) : P 0,24,
där K = farten i knop, AHK = axelhästkrafter,
L = längd i m, mätt 10 cm över flytplanet, och
P = deplacement i ton.
Om den s. k. Nordströmsregeln och
de regler, som på senare tid använts vid
tillförlitlighetstävlingar i Sverige, se art.
Motorbåtssport, sp 492.
Litt.: »Nordens båtar», I (1939; för
segelbåtar), II (1940; för motorbåtar).
Mätningstal -^-Mätningsregler.
Mölbach-Thellefsen, Claus, norsk
fäktare och fäktledare (f. 189 8 30/5), ingenjör
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
