Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nansen, Fridtjof, av redaktionssekreterare Peder Christian Andersen, Oslo - Napier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPIER
lämnade Nansen jämte löjtnant F. Hj.
Johansen båten och gick norrut samt nådde med
skidor och hundslädar 8 april fram till 86° 14’
n. br., den nordligaste punkt som dittills nåtts.
Härifrån gingo de på skidor tillbaka till Frans
Josefs land och övervintrade där i en av dem
byggd stenhydda. På hemvägen följ. vår nådde
de 17 juni vid Kap Flora kontakt med en annan
polarexpedition och följde med denna till Vårdö
i Norge, dit de kommo 13 aug. 1896. »Fram»
anlände dit en vecka senare. Den enastående
färden är skildrad av Nansen i »Fram over
Polhavet» (2 bd, 1897; sv. övers. s. å.).
Han experimenterade vid dessa expeditioner
mycket med skidornas form och bindningarnas
konstruktion samt träsorters och metallers
glidförmåga på snö och is under olika
temperaturförhållanden.
Om den okuvliga järnvilja, som möjliggjorde
Nansens bedrifter, vittnar bl. a. en
dagboksanteckning under färden med »Fram» (26/3 1894):
»Det är icke en man värdigt att föresätta sig
ett mål och så svika, när slaget skall stå. Det
finns bara en väg, och den heter fram.»
Nansen, som blev hedersled, i Föreningen til
Ski-Idrettens Fremme 1899, skänkte sina
skid-och arktiska samlingar till föreningens
skid-museum på Frognersätern. För sina insatser i
humanitärt hjälparbete (för krigsfångar,
flyktingar etc.) erhöll han Nobels fredspris 1922.
Han begrovs på norska statens bekostnad i Oslo
17 maj 1930.
Av norska biografier över Nansen må
nämnas J. Sörensen, »Fridtjof Nansens saga» (1931;
ny utökad uppl. i 2 bd 1940); av svenska P.
Wetterfors, »Fridtjof Nansen, polarforskaren
och människovännen» (1931) och W. Sonntag,
»En hjälte» (2 bd, 1942—43); av tyska F.
Warten-weiler, »Fridtjof Nansen» (1930).
Napier [näpia] är en av Englands
äldsta motorfabriker, vars motorer
vunnit världsrykte inom bil-, motorbåts- och
flygsporten.
På initiativ av S. F. ->Edge och ingenjör
Montague S. Napier började fabriken D.
Napier & Son Ltd, London, 1899 tillverka bilar
efter modell av det franska märket Panhard.
Redan 1902 vann Napier sin första stora
framgång genom S. F. Edges seger i Gordon
Ben-nett-tävlingen.
Än större framgång vann märket genom
båtarna »Napier» (vinnare av Harmsworth Trophy
1903), »Napier Minor» (Kaiserpreis vid
Kiel-regattan 1904), »Napier II» (seger vid regattan
i Cowes och Harmsworth Trophy 1905), »Napier
Major» (seger i havstävlingarna Gravesend—
Cowes och Dover—Ostende 1906) samt »Yarrow
Napier» (Harmsworth Trophy 1906).
Inom flygsporten märkas främst segrar i
Schneider Cup-tävlingarna 1922 och 27 samt
H. C. Biards absoluta hastighetsrekord för
sjöflygplan, 13 sept. 1925, med 364,924 km/tim.
573
Bild 1. Fridtjof Nansen, Norges store
polar-forskare, som även var en föregångsman för
skidsporten.
När kampen om det absoluta
hastighetsrekordet för bilar under slutet av 1920-talet nådde
sin kulmen, spelade Napier en framträdande
roll. Sålunda voro bl. a. M. Campbells »Blue
Bird»-vagnar av 1927, 28 och 31, H. Segraves
»Mystery Sunbeam» 1927 och »Golden Arrow»
Bild 2. Från Nansens berömda skidfärd över
Grönlands inlandsis 1888. »Vi arbetade oss fram
vecka efter vecka över den ändlösa snööknen.»
Teckning efter ett fotografi.
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
