Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturfolkens sport, av redaktör Rune Carlsson och fil. kand. Thure Månsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURFOLKENS SPORT
Bild 4. »Huvudboll» hos paressiindianerna vid övre Paranå i Sydamerika. — Efter W. Schmidt.
Fidjiöarna med en utlöpare över
Mikronesien upp till Hawaii.
Dragkampen försiggår i regel på samma sätt
som hos oss. Repet är antingen flätat av
kokos-fiber, eller också får en lian eller käpp
tjänstgöra som rep. Man tävlar lag mot lag eller
man mot man. På Karolinerna är repet lagt
runt en påle. Man drar alltså åt samma håll,
och det parti, som dragit fram motståndarna
till pålen, har vunnit. På Hawaii, där man
tävlar man mot man, slår man i repets båda ändar
öglor, som de tävlande lägga på nacken. På
de malajiska öarna tävla endast vuxna,
vanligen kvinnor mot män. På öarna i Stilla havet
tävla ej kvinnorna, men i stället deltaga även
ynglingar och pojkar. Dvärgarna i ö. Kongo
utföra dragkamp med en lian.
Hos en del naturfolk är dragkampen ersatt
av skjutkamp. Denna tillgår antingen så, att
man ställer sig rygg mot rygg och försöker
skjuta omkull varandra (på Borneo) eller så
att två partier fatta i var sin ända av en 3—4 m
lång käpp och försöka skjuta tillbaka varandra
(i Queensland, Australien).
En annan form av skjutkamp förekommer
hos en indianstam i Guayana i n. ö.
Sydamerika, warrau, varvid lätta sköldar användas
(bild 5).
Brottning är hos många naturfolk den
populäraste sporten.
Mycket utbredd hos naturfolken är
brottning, som i idrottslig form framför
allt förekommer inom samma område
som dragkamp, d. v. s. i Sydostasien och
Stilla havet.
Reglerna, om vilka ofta närmare uppgifter
saknas, variera givetvis från plats till plats.
Ett genomgående drag är emellertid — och däri
överensstämmer naturfolkens brottning med
den moderna brottningssporten — att det gäller
att lägga motståndaren på rygg. Närmare
beskrivningar på hur man brottas föreligga
endast från enstaka platser, t. ex. Karolinerna,
Vänskapsöarna och området kring
Murrayflo-den i Australien. Av dessa framgår emellertid
att det är fråga om en primitiv form av
fribrottning, och detta torde sannolikt gälla även
för andra områden. Mestadels äger brottningen
på öarna i Stilla havet rum på byarnas öppna
platser eller på någon lämplig sandstrand, men
hos maorierna på Nya Zeeland brottades man
i äldre tider i särskilda hyddor, som uppförts
huvudsakligen för detta ändamål.
Utanför det sydostasiatiska och
Stillahavsom-rådet förekommer brottning i sportslig form i
Sydamerika och Afrika. Egendomlig är en hos
några indianstammar i det inre av Brasilien
förekommande sed, att varje främling, som
anländer till en by, måste utkämpa en
brottningskamp med någon av invånarna. I Afrika äro
främst några negerstammar i södra Kamerun
och i Sudan kända som brottare.
Boxning var fram till 1800-talet »publiksport»
i Polynesien.
Knytnävskamp i sportsliga former
förekom hos naturfolken i två områden,
Sydostasien och Polynesien med
angränsande delar av Mikronesien. I regel
utövades denna idrott endast av män, men
i undantagsfall (på Vänskapsöarna)
deltogo även kvinnor.
Av de många skildringar av boxningskamp
hos naturfolken, som föreligga från 1800-talet,
585
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
