Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturfolkens sport, av redaktör Rune Carlsson och fil. kand. Thure Månsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURFOLKENS SPORT
Bild 8. Tävling i paddling hos
chippewa-indianerna. — Efter G. Catlin.
gonierna, som äro kända för ovärdig längd och
kraftig kroppsbyggnad. Den bäste av dem
nådde emellertid i kulstötning endast något över
9 m. I längdhopp nådde segraren, en
halvcivi-liserad indian, 5,15 m, under det att flertalet
deltagare endast hoppade 3—4 m.
Vid bågskyttetävlingen visade sig att, ehuru
deltagarna sedan barndomen voro förtrogna
med handhavandet av pil och båge, endast en,
och denne endast en enda gång, lyckades träffa
tavlan. Den enda verkligt förstklassiga
prestationen utfördes i klättring på påle av en negrito.
De skildrade proven torde emellertid
icke ha varit ägnade att ge en tillförlitlig
och fullständig bild av naturfolkens
idrottsliga förmåga. Därtill synes bl. a.
urvalet, både i fråga om folkstammar och
individer, ha varit alltför godtyckligt.
Säkerligen finns det flera naturfolk, som
skulle kunna uppvisa avsevärt bättre
resultat.
Det är framför allt tre naturfolk, som
ha anförts som exempel på dessas stora
idrottsliga förmåga:
tarahumaraindianer-na i långdistanslöpning samt
watussineg-rerna och niasfolket i höjdhopp. Dessa
ha t. o. m. ofta betecknats som världens
bästa i resp. grenar. Omdömet är dock
säkerligen icke riktigt.
Endast i fråga om tarahumara har man en
någorlunda tillförlitlig måttstock. Dels har en
med modern sport fullt förtrogen person, tysken
A. Grix, på ort och ställe haft tillfälle att
kontrollera deras prestationer, dels ha de vid
några tillfällen deltagit i internationella
tävlingar. Sålunda blevo två tarahumaraindianer,
A. Terrazas och J. Torres, 32., resp. 35. man i
maratonlöpning vid OS 1928. Tiderna, 2t52m,
resp. 2t 54m, äro goda men ej
uppseendeväckande. En annan tarahumara, J. Nevarez,
segrade vid de Centralamerikanska spelen 1926 i
löpning 10 000 m med 34m 20,8s, ett resultat som
vid en svensk landsortstävling skulle
betecknas som svagt.
Vad watussinegrernas höjdhoppsresultat
beträffar är att märka, att den termitstack, som
tjänar som språngbräda, förbättrar resultatet
med åtminstone c:a 40 cm.1 Av fotografier att
döma torde watussinegrernas bästa resultat
ligga mellan 2 m och 2,20 m, varför deras
prestationsförmåga i gynnsammaste fall torde ligga
vid omkring 1,80 m.
De vid OS 1904 gjorda försöken liksom
erfarenheterna i övrigt ha visat, att
naturfolken äro påfallande svaga i
»teknikgrenar». Detta torde ha sin grund i att
kulturellt lågt stående folk sakna den
särskilt för dessa grenar nödvändiga
koordinationsförmågan. Det faktum, att
watussi och befolkningen på ön Nias vid
Sumatras västkust, vilka av alla
naturfolk nått de bästa resultaten i en
teknikgren (höjdhopp), också höra till de
kulturellt högst stående, motsäger åtminstone
icke detta antagande.
Löpning ställer ej samma fordringar
på koordinationsförmågan, och de för
löpning nödvändiga reflexerna
(^-Fysiologi, sp. 498—499) höra till dem som
varje människa lär sig. Där träder i
stället en annan svaghet hos naturfolken i
dagen: oförmågan att taxera
kraftansträngningen och att hushålla med
krafterna. Den ovan nämnde tysken Grix
konstaterade, att tarahumaraindianer, som
löpte maratondistansen på omkring 2* 50m,
därvid tillryggalade den första kilometern
på 3m i stället för på något mer än 4m,
som en rutinerad maratonlöpare
använder för att nå samma sluttid.
Att många av de bästa amerikanska
sprinterna och höjdhopparna äro negrer
har på vissa håll tytts som ett belägg för
åsikten, att Afrikas negrer skulle kunna
bli en maktfaktor att räkna med i
internationell konkurrens. Att negrernas
kroppsbyggnad kommer mycket nära
idealet för t. ex. en höjdhoppare, d. v. s.
lång, smidig kropp, långa ben och högt
förlagd tyngdpunkt, är säkert. Negrerna
1 Afrika sakna emellertid de psykiska
1 Vid en tävling i höjdhopp i Stockholm 1881
segrade S. Christerson med 1,60 m utan och
2 m med språngbräda.
591
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
