Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Navigation, av kommendörkapten Alex. Simonsson och redaktör Sten Thunvik - Hjälpmedel vid navigering - Sjökort - Utprickning - Nautiska instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAVIGATION
Latitud (geografisk bredd) är det
nordliga eller sydliga bågavståndet från ekvatorn
och räknas från 0 till 90 grader åt vardera polen.
Longitud (geografisk längd) är det ostliga
eller västliga bågavståndet från en
nollmeri-dian, vanligen genom Greenwich vid London,
och räknas från 0 till 180 grader i ostlig och
västlig riktning. Såväl latitud som longitud
angivas i grader (°), minuter C) och ev.
sekunder (").
Latituden återfinnes i skalor utmed
sjökortets sidokanter, longituden i skalor utmed
kortets övre och nedre kant.
Kurslinje och mercatorsprojektion.
Med kurs förstås den vinkel en farkosts
långskeppsriktning bildar med meridianen
(nord-sydriktningen). Ett fartyg, som håller
konstant kurs och alltså skär varje meridian
under samma vinkel, beskriver, på grund av
att meridianerna sammanlöpa mot polerna, en
kroklinje, som kallas kurslinje eller 1 o x
o-d r o m.
För de flesta sjökort (utom vissa specialkort)
användes s. k. mercatorsprojektion,
vilken genom att meridianerna däri löpa
parallellt medger, att kurslinjen kan utläggas som
en rät linje, något som avsevärt underlättar
navigeringen. Projektionen är vinkel- men ej
yttrogen och möjliggöres genom att
avståndet mellan latitudsparallellerna växer mot
polerna (kortet kallas därför även växande
sjökort).
Mätning av distanser i sjökort med
mercatorsprojektion måste alltid företagas på
latitudskalan mitt för den latitud, där ställena äro
belägna. För mätningen användes passare.
Utprickning.
För utprickning av fritt liggande grund och
för farleder användas huvudsakligen två system,
Bild 1 c. Kryssprickar eller andra sjömärken
målade i svart och rött markera ett i farled
beläget mindre grund, som kan passeras på
båda sidor (de tre prickarna t. v.). Fasta
prickar (de tre prickarna t. h.) äro försedda med
triangulära spjältopptecken: vid farledens norra
och östra sida äro prickarna röda och eventuellt
försedda med kvast; vid farledens södra och
västra sida äro de svarta och ha uppåtvänt
spjältopptecken; mitt i farled äro de svartröda
och ha spjältopptecken (det övre rödmålat)
med spetsarna vända mot varandra.
597
Bild 2. Svensk utprickning. Utsjöprickar. Större
utsjöprickar, försedda med ballonger, bruka
kallas remmare.
väderstrecksystemet och
styrbord-babordsyste-met.
Vid väderstrecksystemet äro sjömärkena placerade
i ett visst väderstreck i förhållande till grundet, och
vid styrbord-babordsystemet har farledens
styrbordssida (den sida som fartyg kommande från öppna sjön
har om styrbord) sjömärken av annat utseende än
babordssidan. Vilket system, som användes i olika
länder, framgår av sjökortet och anges dessutom i
resp. seglingsbeskrivningar.
I Sverige användes väderstrecksystemet för
utomskärs fritt liggande grund samt en
kombination av detta och styrbord-babordsystemet
för farlederna.
Ett farvatten utmärkes dels med fasta och
dels med flytande sjömärken. Till de förra
räknar man ->-fyrar, båkar, stångmärken, kummel
och fasta prickar, till de senare förankrade
prickar och bojar (även för avgivande av
ljus-och ljudsignaler) samt fyrskepp.
Svenska farleder utprickas främst med slät-,
kvast- och kryssprickar samt bojar (se bild
1 a—c och bild 3). För att vid krokiga farleder
undvika att t. ex. röda prickar skola tagas ena
gången om styrbord, andra gången om babord,
anses farleder ha den huvudriktning, som anges
i kungörelser och bl. a. återges i »Svensk lots».
Vrak, som utgör hinder eller fara för
sjöfarten, utmärkes genom utläggande av
grönmålade, flytande sjömärken.
Prickar, som placeras i svenska farvatten
utanför skärgårdar och farleder, s. k.
utsjöprickar, äro, oavsett om de äro försedda med
ballonger, kvastar eller andra särskilda
tecken, helt svartmålade nordvart om grund,
svartmålade med ett 1 m brett vitt bälte
ostvart om grund, rödmålade med en eller flera
uppåtvända kvastar sydvart om grund samt
rödmålade med en eller flera nedåtvända kvastar
västvart om grund (jfr bild 1 a, 1 b och 2).
Nautiska instrument.
I detta avsnitt behandlas kompass,
pejl-skiva, transportör, logg och
vinkel-mätningsinstrument. Av dessa kunna
vid enklare navigering de två sistnämnda lät-
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
