Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norton - Noshörningsjakt, av kapten Hjalmar Frisell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOSHÖRNINGSJAKT
Noshörningen — »den levande pansarvagnen» —
beredd till anfall.
Konstruktören Arthur Carroll och
tävlingsledaren Joe Craig förde i början av 1930-talet
fram märket till en särställning inom den
internationella tävlingssporten. Bland märkets
otaliga segrar, utom i Engelska T. T., märkas:
Belgiens G. P„ kl. C 1931—37, kl. B 1931—35,
37 och 38, Europas G. P„ kl. C 1931, 32 och
35—37, kl. B 1933, 34 och 36—38, Frankrikes
G.P., kl. C 1931—33, 38 och 39, kl. B 1932 och
33, Hollands T. T., kl. C 1931—33, 35 och 36,
kl. B 1931—37, Schweiz G. P., kl. C och B 1931
—38, Tysklands G. P., kl. C 1931, 35 och 36, kl. B
1934—38 och Ulster G. P., kl. C 1931—33, 35 och
36, kl. B 1931 och 34. Märkets stjärnförare
under 1930-talet voro främst »parhästarna»
Stanley Woods och Percy Hunt samt J. H. Simpson,
A. J. Guthrie, F. L. Frith, J. H. White och H.
L. Danieli.
Norton deltog ofta i Sveriges G. P. vid
Saxtorp. Ären 1930 och 31 segrade J. H. Simpson
i kl. C och 1933 i kl. B samt 1936 F. L. Frith
i kl. B. Märket har även varit starkt
representerat inom den svenska motorcykelsporten
och speciellt använts vid rekordkörningarna på
isbanor under 1920- och 30-talen. B. L.
NOSHÖRNINGSJAKT.
Av kapten Hjalmar Frisell.
Man har liknat noshörningen vid en
levande tank. Med sin jättelika,
otympliga kropp och sitt klumpiga huvud med
dess små plirande ögon och
hornbeväp-nade nos är han också verkligt
respektingivande, när han i blint raseri och
med ursinnig fart rusar till anfall. Även
om det för en van storviltj ägare är
relativt lätt att komma inom skotthåll, är
noshörningsjakten ofta förenad med
allvarlig livsfara och betraktas därför som
god sport. Som både hornen och der.
tumstjocka huden betinga ett relativt
högt pris, ger djuret ett icke föraktligt
ekonomiskt utbyte.
I Asien finnas tre noshörningstyper, den
indiska och den javanesiska, båda med ett horn
och huden avdelad i sköldar, samt
Sumatranoshörningen med två horn, vilken även finnes
i Bortre Indien och på Borneo. Afrika har två
typer, den allmännare s. k. »svarta» i
kontinentens inre och östliga delar samt den ännu större
»vita», vilken nu endast förekommer ytterst
sparsamt på ett fåtal mera skyddade platser.
Båda typerna ha två horn. Noshörningens längd
varierar för olika arter från 3 till 5 m och
höjden över skuldrorna från 1 Va till 2 m. Vikten
kan överstiga 2 000 kg.
Noshörningarna vistas gärna nära
vattensamlingar, där de som skydd mot insektsbett vältra
sig i gyttjan. Under dagens hetaste timmar
sova eller dåsa de gärna i för människor
ogenomträngliga, taggiga snår, där de själva röra
sig fullt obehindrat, men på nätterna söka de
även mera öppna platser. Födan utgöres
huvudsakligen av taggiga grenar o. d. men även
av vissa slags gräs. I snåren ha de sedan
gammalt upptrampade stigar, där stora högar av
spillning förråda deras närvaro. Ibland luktar
hela snårskogen noshörning. Möter man besten
på en dylik stig, går han ofelbart till anfall.
Då gäller det att skjuta blixtsnabbt och rätt,
ty snåren tillåta vanligen ej, att man kastar
sig åt sidan. Vid det fruktade ropet »kifaru»
(noshörning) kasta de svarta bärarna
hänsynslöst sina dyrbara bördor och försvinna som
apor upp i närmaste träd.
Noshörningen har mycket dålig syn men desto
skarpare lukt- och hörselsinne. Om terrängen
tillåter, att man rör sig ljudlöst mot en stadig
vind, går det relativt lätt att komma inom gott
skotthåll — d. v. s. om ej någon på kolossens
fästingar parasiterande oxhackare (en fågel)
slår larm genom att skrikande lyfta. Men vid
minsta misstänkta ljud eller av ett vindkast
medförd vittring av jägaren är även en
sovande noshörning inom ett ögonblick på benen och
försöker lokalisera faran, varvid han ofta
liksom obeslutsam skumpar omkring. Huruvida
han, när situationen klarnat, skall trava undan
eller blixtsnabbt gå till anfall är fullständigt
oberäkneligt — ibland kan han vara godmodig,
ibland ilsken ända till raseri. Om han
skad-skjutes, anfaller han undantagslöst. En retad
noshörning gick en gång t. o. m. löst på
Ugandatågets framrusande lokomotiv, kastades omkull
men anföll på nytt.
Till noshörningsj akt använder man alltid
helmantlade kulor, de enda som förmå
genomtränga den tumstjocka huden. Ett välriktat
nack- eller bogskott med finkalibrigt gevär är
oftast dödande, men mot ett anfallande djur är
grövre kaliber (10—12 mm) att rekommendera.
Vid skott framifrån bör man ge akt på att ku-
719
720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
