Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olympiska spel - Olympia och antikens Olympiska Spel, av professor Martin P:n Nilsson och redaktör Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYMPISKA SPE L
Möjligt är att en del av dessa tävlingar
upptagits redan tidigare, fastän segrarna ej
upptecknats. Framför allt torde detta gälla
kappkörning, som säkerligen förekommit i Olympia
sedan gammalt, ehuru möjligen icke i samband
med spelen.
Åskådare från hela den grekiska världen
samlades under spelen i Olympia.
Olympia var under tiden mellan spelen
endast bebott av de präster, som hade
uppsynen över helgedomarna.
Under den första tiden besöktes spelen
huvudsakligen av borgare från Elis. Ju
mer spelen stego i betydelse, desto fler
åskådare strömmade till från alla delar
av Grekland och från de grekiska
kolonierna runt Medelhavet. Det förnämsta
inslaget utgjordes av de festdelegationer,
theoren, som många grekiska städer sände.
En förutsättning för att tävlande och
åskådare skulle kunna besöka Olympia
var den gudsfred, ekecheiria, som rådde
under en period före, under och efter
spelen (under spelens glanstid sannolikt
omkring 2 månader) och som förkunnades
av från Elis utsända budbärare samtidigt
med inbjudan till spelen.
Endast för de officiella
festdelegationerna och för de tävlande funnos
bostäder inom Altis. De övriga besökande
lägrade sig i tält utanför det heliga området,
och där utvecklade sig ett brokigt
marknadsliv. Månglare och värdshusvärdar
satte upp stånd, gycklare roade folket med
sina upptåg. Köpmän kommo till
Olympia för att avsluta affärer, konstnärer
utställde där sina verk, och filosofer och
diktare läste ur sina arbeten. Ofta slötos
i Olympia under Zeus’ hägn fördrag
mellan olika grekiska stater.
Under det att endast friborna greker
hade rätt att deltaga i tävlingarna, fingo
även slavar och heloter besöka Olympia.
Ehuru motsägande uppgifter därom
föreligga, torde det ha varit tillåtet för ogifta
kvinnor att närvara vid spelen. Däremot
fingo inga gifta kvinnor beträda
området, under den tid spelen pågingo. Det
enda undantaget var prästinnan i
Deme-ter Chamynes tempel, som t. o. m. hade
en särskild hedersplats i stadion mitt
emot hellanodikerna.
Förbudet för gifta kvinnor att närvara vid
spelen överträddes så vitt man vet endast en
gång. Vid OS 396 f. Kr. följde Kallipateira
(enligt en annan version skulle hon ha hetat
Ferenike), dotter till en berömd
Olympiasegrare, Diagoras från Rhodos, förklädd till
tränare sin son Peisidoros, som skulle deltaga i
gossarnas boxningskamp, till Olympia. Hon
röjde sig i glädjen över sonens seger, men av
hänsyn till hennes berömda familj läto
hellanodikerna nåd gå fore rätt, och hon undgick det
straff, som var stadgat för en dylik
överträdelse — att bli störtad utför berget Typaion.
Hur många människor, som under spelen
besökte Olympia, är omöjligt att angiva. Stadion
hade som nämnts plats för 30 000—40 000
åskådare, men redan Ernst Curtius påpekade, med
full rätt, att det sannolikt aldrig var fullsatt.
En seger i Olympia skattades högt.
Segraren erhöll en krans av ett heligt
olivträd, som stod i närheten av
Zeustemplet. En olympisk seger var det
stoltaste ögonblicket i en ung mans liv och
även för hans föräldrar, släktingar och
vänner samt för medborgarna i den stad
han tillhörde.
Då Diagoras från Rhodos, som själv segrat i
boxning 464 f. Kr. och förhärligats i Pindaros’
sjunde olympiska ode, på samma dag såg två
söner som olympiska segrare, lär folket ha
till-ropat honom: »Dö, Diagoras, ty du skall ändå
icke höja dig upp i himmelen.»
När en tävlande vunnit tre segrar,
till-läts han ställa upp sin staty i Olympia.
En seger vid de Olympiska Spelen
bragte ära icke blott för segraren utan
även för den stad han tillhörde, och han
firades vid hemkomsten med de största
hedersbetygelser. Greklands största
skalder — Pindaros och hans underlägsne
medtävlare Bacchylides — strängade sina
lyror till hans ära.
Dessa hedersbetygelser blevo alltmer
överdrivna, ju mer sporten urartade. Exainetos
gjorde på slutet av 400-talet sitt intåg i
hemstaden Agrigentum på Sicilien i ett fyrspann,
åtföljd av 300 andra vagnar, en episod som på
en gång illustrerar den överdrivna hyllningen
för segrare i Olympia och den lyx, som
utvecklades på Sicilien vid denna tid.
Segrarna från antikens
Olympiska Spel.
Förteckningen på segrarna i de
Olympiska Spelen börjar 776 f. Kr. Den första
listan uppställdes i slutet av 400-talet
f. Kr. av sofisten Hippias. Denna förteck-
786 798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
