Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orientens sport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORIENTENS SPORT
Orienten härstamma från sumererna, ett
folk som på 4000-talet f. Kr. behärskade
Babylon. Vid utgrävningar i Khafsje i
Mesopotamien 1937 fann man bl. a. en
bronsgrupp föreställande en brottargrupp
(se bild) och antagligen härstammande
från närmare 3 000 år f. Kr.
Hos sumerernas kulturella arvtagare,
babylonier och assyrer, var jakten icke
endast ett näringsfång utan bedrevs även
som ren sport. Detta gäller särskilt
assy-rerna, vilkas konungar voro stora
lejonjägare (-*-Jakt, sp. 407). Under det att
hästen ännu i gammalbabylonisk tid var
okänd, bedrevo assyrerna lejonjakten
huvudsakligen till häst eller från
stridsvagn. Från babylonier och assyrer
härstamma även de troligen äldsta kända
bilderna av simmare. Även hos perserna,
vilkas kända historia börjar omkring 700
f. Kr., var jakten ett av stormännens
förnämsta nöjen, och senare voro
perserna bl. a. kända som falkjägare.
Hästen infördes i Orienten av
indoeuropeiska stammar omkring 2000 f. Kr.
I det hetitiska riket (2000—1200 f. Kr.),
grundat av en av dessa stammar, finnas de
första uppgifterna om hästsport
(^-Häst-sport, sp. 162), och under det följande
årtusendet spred sig denna sport genom
de indoeuropeiska stammarnas
framträngande över större delen av Orienten.
Hästen användes emellertid länge
huvudsakligen för att draga lätta,
tvåhjuliga stridsvagnar, med vilka man
anordnade kappkörning eller for ut på
storviltjakt, och först senare som riddjur.
I Avesta, den gamla iranska
religionsurkunden, som troligen härstammar från
500-talet f. Kr., riktar sålunda en
forn-persisk konung en bön till gudomen, att
han måtte få köra sin vagn först över
kappkörningsbanan. Den grekiske
författaren Herodotos berättar på 400-talet
f. Kr., att skicklighet i ridning och
båg-skytte på hans tid var plikt för varje
perser.
Genom Alexander den stores
erövringståg (336—323 f. Kr.) spred sig den
högt utvecklade grekiska sporten
(->Antikens sport) till hela den orientaliska
Den äldsta kända bildframställningen av sport.
En brottargrupp från omkring 3000 f. Kr., hittad
i Mesopotamien.
världen. Den möttes emellertid av starkt
motstånd, som delvis bottnade i
orientalens motvilja mot det nakna och delvis,
t. ex. hos judarna, bekämpades av
religiösa och kulturella skäl (->Judisk sport,
sp. 598). Det grekiska inflytandet på
Orientens sport inskränkte sig därför till
de större städerna.
Islams segertåg på 600-talet e. Kr. över
Orienten medförde knappast någon
förändring i fråga om sporten. För islams
anhängare, för vilka striden var en form
av mission, voro krigiska idrotter som
hästsport och bågskytte en nödvändighet.
Hästsporten utvidgades med en ny gren,
polo till häst, som från Persien spred sig
till Mindre Asien och till Indien, i vilket
senare land engelsmännen lärde känna
spelet och gjorde det till ett modernt
tävlingsspel (-^-Hästpolo). Det bör i detta
sammanhang påpekas, att Orienten
under denna tid frambragte en hästras, det
arabiska fullblodet, som spelat en stor
roll inom sporten och vid uppkomsten
av det engelska fullblodet (->Hästen, sp.
121—22).
829
830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
