Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orientering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORIENTERING
1 mil blir på kartan 10 cm, 1 km 1 cm och
100 m 1 mm.
På en karta i skala 1 :50 000 bli motsvarande
avstånd fördubblade (20 cm, 2 cm, 2 mm),
medan de förminskas till hälften vid skalan
1:200 000 (5 cm, 0,5 cm, 0,5 mm).
I brist på annan måttstock kan man, då det
gäller att mäta ett avstånd på kartan, använda
en tändsticka (= 5 cm).
Generalstabsbladen över södra Sverige upp
till mellan 61. och 62. breddgraden (ungefär
linjen Hudiksvall—Fulufjället i n. Dalarna) äro
s. k. rektangelblad, alla av samma storlek, i
skala 1 :100 000. De äro numrerade 1—110 med
början från söder. Bladen norr om denna linje
äro s. k. gradblad, d. v. s. varje kartblad
begränsas av längd- och breddgrader, varigenom
deras bredd minskas mot norr. De äro
numrerade 1—84 med början från norr. Den
ursprungliga skalan är 1: 200 000, men över
kustlandet och turistområdet från Östersund till
Storlien, d. v. s. området utmed
mellanriks-banan till Norge, finnas även blad i skala
1 :100 000, vart och ett omfattande en fjärdedel
av bladen i skalan 1 :200 000. De ha samma
numrering som 1: 200 000-bladen men med
till-lägg av N. O. etc. för att angiva vilken del av
dessa de utgöra.
Den svenska generalstabskartans ålder.
Uppmätningen för generalstabskartan började
1810 (vissa förarbeten voro då gjorda), och 1919
var hela den första topografiska uppmätningen
verkställd, varefter man omedelbart började
omarbeta de mest föråldrade bladen. I den
mån denna omarbetning skett genom
nymät-ning eller genom s. k. grundlig revidering, är
resultatet fullt tillfredsställande. Har den
däremot endast skett genom inläggning av nya
vägar, järnvägar och samhällen, har
omarbetningen stundom givit anledning till ytterligare
förvrängning av en förut kanske felaktig kartbild.
Framhållas må emellertid att den svenska
generalstabskartan trots sina brister är ett
storartat arbete, som med angivna reservationer
väl återger landets terräng.
Karttecknen äro inga direkta avbildningar av
terrängföremålen.
På generalstabskartan angivas dels
kulturföremåls (gårdar, vägar, kyrkor etc.) läge i
förhållande till varandra, dels markytans form
(höjder o. s. v.), dels markens beklädnad och
beskaffenhet i övrigt (skog, sankmark o. s. v.)
och dels vattendrags sträckning.
Beträffande karttecknen gäller att vägar,
byggnader, vattendrag och dylikt för
tydlighetens skull avbildats i betydligt större skala
än den som gäller för kartan i övrigt. Ett
torptecken på en 1:100 000-delskarta
motsvarar t. ex. en yta av 250 m2 och ett tecken för
en kyrka en längd av 150—200 m. När sådana
tecken ligga tätt intill varandra, bli avsevärda
förskjutningar följden. Det är därför ofta svå-
rare att komma till rätta med kartan vid
utkanter av samhällen, där vägar och järnvägar
löpa samman, än ute i de av kulturen mera
oberörda markerna.
Av särskild vikt att veta beträffande
karttecknen är följande:
Jordsluttningar anges med s. k. lutningsstreck,
d. v. s. streck i sluttningens riktning. Ju
brantare lutningen är, desto tjockare äro strecken
och desto tätare stå de. Berg, som ligger bart
i dagen, tecknas med »bergstreck», krusade
linjer, som vinkelrätt skära lutningsriktningen.
Brantheten betecknas såsom för jordhöjder —
populärt kan man ifråga om såväl
jordhöjds-som bergsmarkeringar säga, att en »mörk» karta
betyder kuperad terräng, medan en »ljusare»
tyder på en flackare sådan.
Över trädgränsen sker höjdbeteckningen med
s. k. ekvidistanskurvor. Höjdskillnaden mellan
tvenne kurvor är 15 m. Såväl höjd- som
djupsiffror äro på nyare kartor angivna i meter,
på äldre i fot och famnar; höjdsiffror med
upprättstående, djupsiffror med lutande stil.
Ett vattendrags strömriktning framgår på
nyare kartor av pilar. På äldre blad måste man
av den kringliggande terrängens utseende, dess
höjdsiffror, småningom tilltagande bredd på
vattendraget o. s. v. sluta sig till riktningen.
Det kan ibland vara svårt att på kartan skilja
mellan småvägar och bäckar. Lättast avgör
man problemet genom att följa den svarta
linjen till dess slut, t. ex. i en sjö eller vid en
större väg.
Karttecknen för skog ge ingen upplysning
om skogens täthet eller höjd.
Endast viktiga och allmänt använda
gångstigar äro inritade på kartan. De särskilt under
senare år allt vanligare vägförändringarna ha
medfört, att kartans beteckning för olika
väg-beskaffenhet ofta är missvisande.
På kartan angivna gränser, ss. riks-, läns-,
härads- och sockengränser, återfinnas vanligen
i terrängen i form av rågångar, gärdsgårdar,
rösen m. m. Härads- och sockengränser äro
dock ofta dåligt underhållna. Härtill kommer
att en hel del privata ägogränser kunna vara
mycket väl markerade i terrängen. Gemensamt
för alla gränser är dock att deras vinklar
markeras av stenuppläggningar, i regel uppbyggda
rösen med en mittsten.
I kartans ram ges en del viktiga upplysningar.
Nedtill i mitten av ramen finns en skala. Till
vänster meddelas om höjdsiffrorna äro
betecknade i fot eller meter och vattendjupet i
famnar eller meter. I höger hörn anges när
kartan är ritad samt eventuellt översedd. Under
denna uppgift anges senaste korrekturdatum
med »chiffer», sammansatt av sex siffror, där
de två första beteckna året, de två mellersta
månaden och de två sista dagen för senaste
korrektur på så sätt, att t. ex. 391008 betyder
8 okt. 1939. Fr. o. m. 1935 är även en översikt
över missvisningsförhållandena intecknad.
833
27—NFS. V
834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
