Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orienteringslöpning till fots - Historia och utbredning - En svensk idrott, av redaktör Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORIENTERINGS LÖPNING TILL FOTS
Bild 2. Kronprins Gustaf Adolf i Militär Idrotts
Stockholmsdistrikts orienteringslöpning vid Bälsta 16 okt. 1919
(löpningen ingick i en fälttävlan).
Orienteringssporten pånyttföddes av
världskriget 1914.
Övningar och tävlingar i orientering
blevo efter krigsutbrottet 1914
synnerligen vanliga inom armén, speciellt för
befälet och från 1915 för
studentkompanierna. Efter mönster av de militära
tävlingarna arrangerade två exerciskamrater
från Göta Livgarde samtidigt men var för
sig hösten 1918 en klubbtävling, Sven
Lindhagen för Hellas och Harald
Nilsson för IK Framåt, båda i trakten av
Enskede.
Den förstnämnde skrev — med ledning
av reglerna för dels militära tävlingar,
dels budkavlelöpning — de första
tävlingsreglerna, vilka delvis ännu gälla.
Några Stockholms-klubbar hade sedan flera
år arrangerat åtskilliga orienteringslöpningar
på skidor som förträning för
budkavletävlingarna. Skidlöparna voro därigenom väl förtrogna
med orientering, och det var därför dessa samt
militärer och skogselever, som dominerade.
På E. -»-Killanders initiativ
arrangerade Stockholms Idrottsförbund våren
1919 en tävling på en 12 km bana med
start vid Igelboda och mål vid Nackanäs.
Tävlingen samlade 220 deltagare och
dominerades även nu av skidlöpare med
O. B. Hansson och G. Wahlgren på de
första platserna.
Yrkesmilitärer, reservofficerare,
jägmästare, forstmästare och
skogselever löpte de första åren i en
särskild klass.
Efter mönster av denna
tävling anordnades de närmaste
åren i de flesta distrikt
tävlingar, som i allmänhet
dominerades av skidlöpare,
skogselever och militärer. På
förslag av Svenska
Idrottsförbundet, under vilket
orienteringslöpningen till fots från början
kom att höra, instiftades DM
individuellt och i lag 1922, DM
i budkavle 1928. Dessa DM
infördes efter hand i de olika
distrikten. En tävling öppen
endast för distriktsmästare
anordnades 1926 av Dagens
Nyheter i terrängen mellan Dalarö
och Tyresö s. o. om Stockholm och vanns
mycket överlägset av F. Thorn.
Särskilt framstående löpare under dessa
första år voro ovannämnde G. Wahlgren,
Djursholm, F. Thorn, Skogshögskolan, och H.
Lindqvist, Korsnäs och Domnarvet.
Tävlingarna samlade f. ö. deltagare från många
idrotter: simmare, seglare, skidlöpare,
friidrottsmän, cyklister, fotbollsspelare, skyttar och
t. o. m. tävlingsfunktionärer och
förbundsledare. Orienteringssporten blev därigenom
banbrytande för friluftslivet.
Orientering blev storsport på 1930-talet.
Från 1930 kan orienteringssporten
räknas som storsport. Med E. Killander, L.
Göransson och T. Tegnér som
initiativtagare bildades då -»-Skogskarlarnas
Klubb i Stockholm, vilken fick
underavdelningar i de flesta distrikt. År 1931
arrangerades den första
»riksorienteringen», vid Dådran i Dalarna, där H.
Broberg, IFK Falun, segrade, och 1932 hölls
den första landskampen, mot Norge, i
Nordmarka utanför Oslo, som vanns av
A. Lindholm, Borgärdets IK. År 1934
infördes på försök en »riksbudkavle», och
1935 instiftade Svenska Idrottsförbundet
SM, som vanns av den tidens
dominerande löpare, Arvid Kjellström. Sedan
Svenska -»-Orienteringsförbundet bildats
850 848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
