Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orienteringslöpning till fots - Specialformer, av major Nils Hellsten - Orienteringslöpningens idrottsliga värde, av major Malcolm Murray
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORIENTERINGSLÖPNING TILL FOTS
Linjeorientering.
Här gäller det att i terrängen följa en på
kartan inritad linje. Utefter denna äro hemliga
kontroller utplacerade, antingen så att där
befintlig kontrollant antecknar den tävlande eller
så att den tävlande vid framkomsten till målet
skall angiva antal och beskaffenhet av de
kontroller han passerat (ibland också deras läge).
För varje fel erhålles viss poäng, som lägges
till löptiden.
Liksom vid punktorientering måste den
tävlande vid linjeorientering hela tiden ständigt
veta var han befinner sig. Detta tvingar till
noggrann kartläsning, som medför täta avbrott
i löpningen. Farten måste hållas relativt låg,
och risken för överansträngning är därför
betydligt mindre än vid vanlig
orienteringslöpning. Dessa båda former äro av denna orsak
särskilt lämpliga för ungdom i uppväxtåldern
och för damer samt som träning även för andra.
Poängorientering.
Orienteringslöpning sker här till inom ett
begränsat område belägna, vanligen 10—20
kontroller med på förhand meddelade olika
poängvärden. Start- och målplats äro vanligen
gemensamma. Maximitid angives, och
överskjutande tid medför poängavdrag. Deltagaren får
själv avgöra hur många kontroller han vill
besöka, vägen till dessa och i vilken ordning han
vill taga dem. — Denna form av
orienteringslöpning ställer särskilt stora krav på gott
omdöme och på förmågan att besluta och handla
snabbt.
Rallyorientering.
I denna orienteringsform äro startplatserna
olika men målet gemensamt (jfr
Automobil-sport, sp. 434). Banorna äro till längd och
svårighetsgrad olika, och med hänsyn härtill få de
tävlande olika utgångspoäng (i regel beräknad
efter rask marschtakt). Från (till) denna
drages (lägges) sedan den använda tiden.
Ofta kombineras denna tävling med en vid
målet anordnad s. k. rodeo, en tävling, som
består i besvarande av frågor rörande naturvärn
eller lösande av uppgifter, som höra till
friluftslivet (t. ex. uppgörande av eld med viss
tillgänglig materiel), vilket allt poängsättes.
Budkavlelöpning till fots.
Vid denna specialform av orienteringslöpning
gälla samma regler som för individuella
tävlingar (se sp. 860 och ^-Budkavlelöpning). I
motsats till vid orienteringslöpning på skidor
räknas individuellt resultat på sträckan för
deltagare, även om hans lag brutit tävlingen på
en senare sträcka.
För att underlätta genomförandet av
tävlingar bruka arrangörer bestämma, att lag, som
före viss tidpunkt ej passerat första, resp.
andra växlingen, måste bryta tävlingen.
Rutinerade budkavlelag, som bestå av tre säkra
orienterare, bruka ej taga onödiga risker, för
så vitt ingen i trion »sprungit bort sig» och det
goda slutresultatet därför står på spel. N. H-n.
ORIENTERINGSLÖPNINGENS
IDROTTSLIGA VÄRDE.
Orienteringsidrottens största värde
torde ligga däri, att med kraftig motion
förenas ett intellektuellt arbete, som
kräver kunnighet, fyndighet och
koncentration. De många växlande uppgifter,
inför vilka en tävlande ställes under ett
lopp, tvinga honom att upprepade gånger
snabbt fatta beslut, som därefter skola
målmedvetet genomföras. På egen hand
genomförda tävlingar vänja orienteraren
att lita på sig själv.
Denna idrott bedrives ute i naturen,
helst i de stora skogarna. Härigenom
tillförsäkras den tävlande inte bara frisk
luft — intrycken av naturen skänka en
andlig vederkvickelse, som särskilt för
städernas befolkning är mycket
betydelsefull. En trägen orienteringslöpare
vinner genom sin idrott god kännedom om
sitt lands natur.
Studiet av kartan, iakttagelser i
terrängen och skötseln av kompassen
skänka avbrott i själva löpandet, vilka för
en skicklig, fulltrimmad elitorienterare
dock icke behöva taga lång tid i anspråk.
Den åter, vars kondition icke är lika god,
kan utnyttja dessa avbrott för att minska
den fysiska ansträngningen och likväl
utföra en prestation av god idrottslig
karaktär. Orienteringsidrotten kan därför
med fördel utövas även av kvinnor och
av såväl ungdom som medelålders folk.
För en äldre orienterare kan den större
erfarenheten i viss grad uppväga vad
som brister i löpförmåga.
De många olika faktorer, som inverka
på en löpares sluttid, medföra, att samma
tävlandes resultat variera starkare från
gång till annan än fallet är i de flesta
andra idrotter, vilket i sin tur kraftigt
bidrar att öka spänningen vid tävlingarna.
En allmänt utbredd orienteringsförmåga
är ett försvarsintresse av första ordningen,
och orienteringen torde med skididrotten
dela platsen som den för riksförsvaret
viktigaste idrottsgrenen.
863
Tryckt ’% 43
864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
