Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rapphönsjakt, av överste Bertil Burén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAPPHÖNSJAKT
Rapphönsjakt. Jägaren har gjort en fullträff på en fågel och lägger nu an på den ytterst till höger
flygande. — Teckning för Sportlexikonet av K. Stangenberg.
är vidare den kastanjebruna, stundom svarta
bröstfläcken, som ofta saknas hos hönan, mera
sammanhängande och tydlig. Lika för båda
könen äro ett ljusgrått, finvattrat bröst, ett
rostbrunt område kring pannan, näbben och
strupen samt roströda sidostjärtpennor (de
fyra mellersta äro gråbrunspräckliga). Fötterna
äro grå, hos unga fåglar gulgrå.
Hönan lägger i regel 18—23 ägg, och om
vädret ej är alltför ogynnsamt, består kullen vid
jakttidens början vanligen av omkring 10—12
fåglar, någon enstaka gång upp till 18.
Jakten på rapphöns bedrives som nämnts i
Sverige alltid för stående hund. Utom på
jägarens skjutskicklighet är resultatet därför i
högsta grad beroende på hundens förmåga och
dressyr. Man bör icke vara fler än två jägare
över varje hund, och även om två hundar
arbeta tillsammans, är det fördelaktigt, att
jaktsällskapet ej är större. En av jägarna bör
alltid vid uppfloget ha ögonen på hunden och
den andre söka observera vart flocken flyger.
Jagar man på öppna och vidsträckta fält och
en sakta vind drar över desamma, bör man
ha en vidsökt hund, som i rask galopp
genomsöker terrängen. En rutinerad rapphönshund
uppsöker direkt sådana platser, där han av
erfarenhet vet, att hönsen bruka hålla till, t. ex.
rotfruktsfält, stubbåkrar eller enbuskbackar.
Om morgonen och frampå middagen skall man
söka rapphönsen på platser, där de ha mat,
t. ex. avmejade vete- och havrefält.
Dessemellan kunna de ligga i kanten av busksnår.
Rapphönsen föredraga torra platser och söka vid
hård blåst gärna skydd i mindre skogsdungar.
I närheten av grustag finner man dem ofta.
Då hunden funnit hönsen och fått stånd, går
jägaren upp vid sidan om (ej förbi) hunden
och ger denne order att gå fram, tills hönsen
lyfta. Oftast lyfter hela kullen samtidigt
under starkt vingbuller och ivrigt lockande. I
september hålla rapphönsen i regel väl och äro
lätta att skjuta. I oktober, när de äro fullt
utvuxna, bli de mera skygga och flyga fortare
och längre, varför bytet då oftast blir mindre.
Unga jägare förledas ofta vid en
rapphöns-kulls bullrande uppflög att skjuta mitt i kullen
utan att ge sig tid att välja en särskild fågel.
Detta är förkastligt, ty i de flesta fall bomma
de eller — vilket är värre — skadskjuta de
en eller flera fåglar. Skytten skall i stället lugnt
välja som mål en fågel längst till höger eller
till vänster i kullen. Stå två jägare bakom
hunden, välja de mål efter sin plats. Råkar
man skadskjuta en rapphöna, vilket synes rå
att fjädrar lossna eller att den genast skiljer
sig från flocken, bör man omedelbart skjuta
andra pipan på samma fågel. Synes intet
tecken på den påskjutna fågeln, bör man ändock
följa den med ögonen, ty ett hagel har kunnat
träffa utan att några fallande fjädrar synas.
Den träffade rapphönan kan efter något 100-tal
meter falla ned död av inre blödning.
Ofta är det även i öppen terräng mycket
svårt att återfinna den en gång uppstötta
rapp-hönskullen, varför jägarna (eller en av dem)
böra försöka att med ögonen följa den
flyktande kullen samt vid varje uppflög räkna
hönsen i flocken.
I England och i Mellaneuropa skjutas
rapphöns även under klappjakt.
Jakten har under en lång följd av år i Sve-
1057
34—NFS. V
1058
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
