Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridning - Ridningens teknik, av Frank Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RID NING
och hindrar tillsammans med yttre skänkeln
yttre bakbenet att falla ut. Då nästan alla
hästar ha svårt att sätta under sig högra
bakbenet, ha de svårast att utföra vändningar åt
höger.
Vid alla vändningar måste tyglarnas och
skänklarnas inverkan understödjas genom att
kroppstyngden förlägges till inre sittbenet, inre
höften skjutes fram, och yttre axeln följer väl
med i vändningen.
Helomvändning på bakdelen utan
föregående halt sker, sedan ryttaren genom
en halvhalt ökat samlingen. Ryttaren
sitter djupare ned i sadeln, förhåller hästen
med tyglarna och använder samlande
skänklar. Vändningen utföres därefter
enligt principerna för vändning på
bakdelen på stället.
Galopp.
Då hästen skall fatta galopp, ställer
ryttaren honom inåt. Yttre skänkeln bakom
sadelgjorden hindrar bakdelen att kastas
ut, och yttre tygeln mothåller. Inre
skänkeln vid sadelgjorden ger tecknet till
galoppfattningen och driver fram inre
bakbenet. Inre tygeln håller hästen ställd
inåt. Ryttarens kroppstyngd vilar med ökat
tryck på inre sittbenet. Hästens bakdel
hålles inriktad på framdelen.
Då hästen bjuder till galoppfattning,
ger handen mjukt efter, och de
framåt-drivande hjälperna underhålla rörelsen.
Ryttaren följer mjukt med i rörelsen
med överlivet i oförändrad ställning och
med framskjutet säte och inre höft, lågt
inre knä och låg inre häl.
Fattar hästen »falsk galopp», t. ex. höger
galopp, då ryttaren begärt vänster, avbrytes
galoppen, och ryttaren ger på nytt riktiga hjälper
för galoppfattning. (Korsgalopp är en felaktig
form av galopp, under vilken hästen går en
galopp med frambenen och en annan med
bakbenen.) Vid »förvänd galopp» rides höger
galopp i vänstervarv och tvärtom.
Skall galoppen förkortas, t. ex. från
kort galopp till samlad galopp, sker detta
genom upprepade halvhalter, samtidigt
som de framåtdrivande hjälperna
underhålla framåtbjudningen och schvungen.
Skall galoppen ökas, sker det mjukt och
flytande utan plötslig användning av de
framåtdrivande hjälperna.
Galoppombyten.
Vid ombyte av galopp avbrytes galoppen med
några stegs trav eller skritt. Omställning sker
åt den nya sidan, och hjälperna ges för ny
galopp. Galoppombyte i språnget utföres på väl
utbildade hästar genom att ryttaren under
pågående galopp i rätt ögonblick ändrar sits och
hjälper och ger hjälper för den motsatta sidans
galopp.
Ryggning.
Då ryggning skall utföras, sättes hästen
i hållning och samlas. Genom avpassade
tygeltag bakåt föranledes hästen att gå
steg för steg bakåt, medan skänklarna
hålla honom rak. Hästen skall under
ryggningen vara beredd att varje
ögonblick gå framåt.
Sidvärtsrörelser.
Sidvärtsrörelserna, som huvudsakligen
ridas i skritt och trav, äro
skänkelvik-ning och »skolor» (öppna, sluta och
förvänt sluta).
Skänkelvikning är en lösgörande
rörelse och sålunda bl. a. avsedd att avlägsna
spänning. »Skolorna» äro samlande
sidvärtsrörelser.
Vid skänkelvikning (bild
10) är hästen ställd åt den
sida, för vars skänkel han
viker. Han rör sig undan på
två spår men med ringa
tvärning.
Vid öppna ställes hästen
åt den sida, för vars skänkel
han skall vika. Framdelen
föres in från spåret, och
hästen föres med bakdelen på
spåret och framdelen
innanför detta (bild 11, A). Yttre
skänkeln hindrar hästen att
tvära för mycket. Yttre
tygeln leder och förhåller och
hindrar hästen att med
bakdelen lämna spåret. Inre
skänkeln för hästen åt sidan och
håller fram inre bakbenet, och inre tygeln
bibehåller hästen ställd och tränger vid
behov framdelen utåt.
Vid sluta (bild 11, B) ställes hästen i
nacken inåt, alltså åt motsatt sida mot den, för
vars skänkel han skall vika. Med framdelen på
spåret föres bakdelen med yttre skänkeln
innanför detta. Yttre tygeln verkar förhållande
mot yttre bakbenet, och inre skänkeln håller
fram inre bakbenet.
Förvänt sluta (bild 11, C) skiljer sig
från sluta endast därigenom, att vid förvänt
sluta framdelen går innanför och bakdelen på
spåret.
Övergången mellan de olika skolorna
har till ändamål att göra hästen upp-
BildlO.
Skänkelvikning.
1095
1081 1095
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
