Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridning - Ridningens teknik, av Frank Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R1DN ING
Hästen utför språnget
riktigt, om han går emot hindret
i lugnt, likformigt tempo, icke
springer av för tidigt eller
för sent, övervinner hindret
med minsta möjliga
kraftansträngning och efter språnget
fortsätter på rak linje i samma
tempo.
Före språnget håller ryttaren
fram hästen, så att han får stöd
på bettet och rider mot hindret
med hästen rak. Bjuder hästen
villigt mot hindret, ger man
honom så mycken tygelfrihet,
som han begär.
Under hela språnget skall
ryttaren följa väl med hästens
rörelser med överlivet. Då
hästen i språnget sträcker halsen,
skall han erhålla frihet, medan
tygeln bibehåller lätt känning
med hästens mun. Ryttaren
måste därför mjukt ge efter i
armbågs- och axelleder. I
enstaka fall är det nödvändigt,
att hela armen och även
överkroppen följer med.
Ryttaren ökar knäslutet och
trycker med något utåtvänd
sula och hälarna nedåt så mycket som
möjligt. Knän och underben ligga platt och
fast intill hästen, fötterna skola i regel
vara instuckna i stigbyglarna till hålfoten.
Särskilt vid stora hinder är det
nödvändigt, att stigbyglarna äro kortare än eljest.
Vid landningen uppfångar ryttarens
knä stöten därigenom, att det mjukt
mottar ryttarens kroppstyngd, varigenom
frambenen skonas. Snubblar hästen i
Bild 15. Capriole. En av beridarna vid Spanska
hovridskolan i Wien, F. Gebhardt på Lippizzanerhingsten
»Maestoso Boya». — Efter en målning av L. Koch.
nedsprånget eller ge frambenen vika, så
förlägger ryttaren tyngden mera bakåt
och låter om så behövs tyglarna glida, så
att hästen får full frihet att återvinna sin
jämvikt. Om ryttaren vid ett
längdsprång känner, att hästen icke riktigt kan
landa med bakdelen, skall han för att
avlasta denna förlägga överlivets tyngd
mera framåt mot framdelen, som redan
tagit mark.
Bild J5- Capriole. — Efter teckningar av L. Koch.
1101
1102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
