Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rugby, av Yves Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUGBY
och söka medelst beröring av bollen döda
densamma, dock ej förrän bollen enligt reglerna
satts i marken för att sparkas. Följaktligen
brukar en spelare i det målförsökande laget hålla
bollen ett par centimeter ovan marken för att
nedsätta den sekunden innan sparken går.
Mål på straffspark eller frispark
gäller 3 poäng, droppmål1 4 poäng.
Det vanligaste sättet att markera poäng är
försök, varför spelet inriktar sig på
motståndarnas hela mållinje och icke som i
associationsfotboll på motståndarnas mål.
Speltid och domare.
Speltiden, vartill läggas av domaren
eventuellt utdömda speluppehåll (t. ex. då spelare
skadats), dock högst 3m för varje gång, är indelad
1 två halvlekar om vardera 40m. För andra än
internationella matcher kan dock avtal träffas
om kortare halvlekar. Sidbyte sker vid
halvtid, varvid speluppehållet icke får överstiga 5m
och spelarna icke få lämna planen.
Spelet ledes av en domare, som är utrustad
med större maktbefogenheter än i något annat
bollspel och bl. a. är skyldig att döma försök,
även om försvararna genom regelvidrigt spel
förhindrat ett dylikt. Han biträdes av två
touchedomare, vilka med flagga markera var
och av vem inkast göres samt — vid spark mot
mål — om målsparken lyckats eller ej.
Laget och dess sammansättning.
Rugby spelas av två lag om vartdera 15
spelare (i professionell rugby 13).
Ett lag består av 8, i kolonialländer stundom
7 forwards, tunga och uthålliga spelare,
vilka bilda den s. k. klungan (scrummage),
2 halvor (halves), klunghalv och uthalv,
vilken senare oftast dirigerar lagets spel, 4
trekvartare (three quarters), snabba,
smidiga och väl samtränade spelare och lagets
egentliga anfallsmän, samt backen (fullback),
vanligen en erfaren allroundspelare med säker
spark och tackling. I kolonialländer användes
stundom en från forwardsklungan avdelad
spelare såsom fem-åttondelare (five eights)
mellan forwards och halvorna. Spelarnas
benämningar härröra från deras uppställning vid
klungbildning, från klungan mot egen
mållinje räknat.
Hur spelet tillgår.
Spelet börjar med avspark från
mittlinjen (bild 5), varvid bollen måste
försättas i spel inom spelplanen samt
överskrida 10-meterslinjen. Spelet fortgår, tills
någotdera laget fått poäng, fel mot
spelreglerna begåtts eller bollen gått över
ytterlinjerna.
1 Mål gjort med droppspark, d. v. s. genom
att en spelare, som tagit bollen, låter den falla
och sparkar den efter första studsen.
1269
Bild 5. Spelplanen och lagens uppställning vid
avspark.
Det lag, som har bollen i besittning,
söker föra den framåt genom löpning med
bollen, passningar, sparkar eller
dribb-lingar. Därvid gälla bl. a. den för rugbyn
väsentliga regeln, att passning till
medspelare aldrig får ske framåt. Detta
medför, att bollbäraren i regel alltid är främst
med kamraterna formerade på djupet på
båda sidor. Enär finter och spelfinesser
kräva utrymme, äro spelarna ofta,
särskilt trekvartarna, formerade på avsevärt
djup, vilket även är en fördel i försvar.
Framåtpassning, vartill även räknas bollens
studs i egna armar, när spelaren är riktad mot
motståndarens mållinje, ävensom bollens studs
framåt mot kroppen eller kroppsdel, bestraffas
med klunga på den punkt, där felet begåtts.
Förbudet att passa framåt medför, att
1278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
