Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rytmisk gymnastik, av gymnastikdirektör Ruth Key-Åberg - Rütt, Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütt
niska ledrörelsen, d. v. s. en rörelse, vid
vilken vissa kroppsdelar röra sig i
förhållande till andra strängt fixerade delar.
Den mekaniska rörelsen anses av dem
rubba enheten inom organismen,
ledgångssammanhanget, och därigenom det
rytmiska förloppet hos alla organiska
funktioner inom organismen. Den
betraktas som icke naturenlig och anses därför
mindre värdefull.
P. H. Ling byggde i sin formgivande
gymnastik på de enkla ledrörelserna, som så
småningom skulle sammanställas till mer eller
mindre komplicerade rörelsekombinationer.
Därigenom skulle största möjliga säkerhet för en
allsidig och till bästa form syftande gymnastik
vinnas. När Hjalmar Ling utformade sin fars
idéer, nöjde han sig icke med den tidigare
vanliga indelningen av kroppen i bål, hals, armar
och ben utan utgick vid de formgivande
övningarna från en som han ansåg rationell
uppdelning i muskelgrupper på
anatomisk-fysiolo-gisk grundval. Med denna enkla och
ofullkomliga föreställning om musklernas
verksamhetsområden (böjare och sträckare, inåtförare och
utåtförare) blevo de enkla ledrörelserna
tillräckliga för en gymnastik, som ville tillgodose
den mänskliga organismens behov och bygga
på anatomisk-fysiologisk grund.
Man måste emellertid erinra om att de
funktionella övningarna och färdighetsövningarna
även för Ling utgjorde ett värdefullt
komplement till den formgivande gymnastiken, ett
komplement vars fulla värde vi dock först i
senare tid genom kännedomen om
muskelrörelsernas vida större verkningsområde rätt kunna
uppskatta.
Den rytmiska gymnastiken, som
fordrar rörelsearbetets fördelning genom hela
kroppen, utgår från denna som en
organisk och funktionell enhet. Denna
uppfattning grundar sig på nyare
rörelsefysiologiska rön, som visa, att en rörelse
ej kan betraktas som ett utslag av en
eller flera muskelrörelser utan som en
funktionell rörelseenhet, där ett flertal
leder påverkas.
Den tysk-österrikiske gymnastikpedagogen K.
Gaulhofer säger därom: »Vid varje rörelse bilda
de däri deltagande lederna en ledkedja, som i
varje särskilt fall måste utforskas med hänsyn
till varje rörelses egenart. Varje muskelaktion
utövar inflytande icke endast pä den led, över
vilken muskeln går, utan på hela ledkedjan.» —
»Vid varje rörelse, vid arbete, lek och idrott
kan man finna en eller flera sådana ledkedjor.»
Var och en av dessa måste uppfattas som en
funktionell rörelseenhet. Gaulhofer drar
därav konsekvensen: »Den minsta rörelseenheten,
som metodiskt står oss till förfogande i
gymnastiken, är den till grund för handlingen
liggande verksamheten, funktionen, och ej
muskelsammandragningen.»
Vägen till rörelsekänsla och form går
i den rytmiska gymnastiken genom
rörelse. Den motsatta vägen, genom form
till rörelsekänsla, användes framför allt
i ställningsgymnastiken. Ett rytmiskt
rörelsesätt utesluter sålunda ställningen
(det statiska muskelarbetet) som ett
medel att vinna rörelsekänsla. Ställningen
skall i egentlig mening vara frukten av
rörelsearbetet och som sådan övas på ett
senare stadium. Ett stillaläge, där
rörelsen till det yttre för ett ögonblick
avstannar men där utövaren liksom åskådaren
ännu upplever rörelsen, är dock icke
uteslutet i rytmisk gymnastik.
Det rytmiska rörelsesättet, använt i
gymnastik, har framför allt som mål
individens fostran genom kroppsrörelse.
Rytmen återfinnes såväl inom vår egen
organism som i livsföreteelserna omkring
oss, och man anser därför, att dess
användning inom gymnastiken ger
möjlighet att i större utsträckning än tidigare
påverka hela människan, såväl fysiskt
som psykiskt.
Rytmen, som bestämmes av vår egen
kropp, underordnar sig först i andra hand
en samordnande rytm, som är önskvärd
för uppnående av samtidighet inom en
trupp. Rytmen själv är medhjälpare till
såväl rörelseenergi som vila (avspänning).
Detta innebär frigörelse i såväl fysiskt
som psykiskt avseende. Rytmen
underlättar såväl arbetsrörelserna som
livsprocessen inom organismen. Det rytmiska
rörelsesättet ökar uthålligheten på grund
av ekonomiseringen av kraften. Det
syftar icke enbart till kraft, viljestyrka och
behärskning utan vill göra kroppen till
ett instrument med stegrad
uttrycksförmåga och mottaglighet.
Rütt, Walter, tysk cyklist (f. 1883
12/io), cykelinstruktör i Berlin, var
årtiondet före världskriget 1914—18
Tysklands främste bancyklist och en av
världens förnämsta sexdagarsspecialister.
Rütt vann VM i sprinteråkning för
professionella 1913 och Grand Prix de Paris s. å. samt
1331
1253 1331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
