Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådjursjakt, av överste Bertil Burén - Rådjursren - Råhlén, Britta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅDJURSREN
Spejande rådjur.
Rådjuret jagas på många olika sätt. Ett av
de vanligaste i Sverige torde vara -^klappjakt.
De rådjur, som varit med om sådana jakter,
finna snart på att stå och trycka i något snår
och vid lämpligt tillfälle smita igenom mellan
ett par drevkarlar eller på sidan om drevet.
Särskilt om drevkarlarna föra mycket oväsen,
är det svårt att få fram djuren mot skyttarna
och så gott som omöjligt, om vinden ligger från
skyttelinjen in mot drevkedjan. Djuren störta
då hellre hänsynslöst rakt mot drevkarlarna
och kunna ibland passera dessa så nära, att de
kunna nås med händerna. Under älgdreven
komma ofta rådjur fram och få då i regel
skjutas. En god jaktvårdsregel är att icke
skjuta den gamla geten. Hon kommer alltid
först av familjen och är därför lätt att
känna igen.
I Skåne och Danmark samt på kontinentens
större gods skjutes rådjuret antingen på
pürsch-jakt eller under blattjagd. En vanlig form
av pürschjakt är, att man i vagn far genom de
fält, där djuren beta, och därvid utväljer de
starkaste bockarna. En annan metod är att
studera bockarnas vägar, »växlar», då de på
eftermiddagarna uppsöka sina betesplatser, och där
invänta dem eller smyga sig på dem, ofta längs
iordningställda »pürschstigar».
I svenska marker norr om Skåne är
stövar-jakten det vanligaste jaktsättet på rådjur. Detta
villebråds spridning norrut har emellertid
medfört ett svårt dilemma för landets stövarjägare.
Rådjuret buktar nämligen sällan för snabba
hundar utan sträcker snart nog rakt ut, kan-
ske till en annan socken, och som en normal
stövare har mycket lätt att följa rådjurets
starka vittring, komma hundarna ofta så långt
hemifrån, att de ej hitta hem, med därav
följande besvärligheter. För att råda bot härför
har man övergått till långsamt drivande eller
lågbenta stövare, dachsbracken, som ej under
några förhållanden kunna upphinna och skada
ett friskt rådjur. För en sådan långsamt
drivande hund buktar rådjuret nästan som en
hare, och den som känner marken har lätt att
komma till skott. Även taxar, som driva med
skall, äro mycket lämpliga för denna jakt.
Om man ej har tillgång till lämplig hund,
kan man — om man känner rådjurets vanor —
vid spårsnö använda följande enkla och
effektiva jaktmetod. Man ringar ett terrängområde,
tills man med säkerhet vet, att man har rådjur
inom ringen. Därefter ställa jägarna, utom en,
ut sig på platser, där djuren antagas komma
att passera, varefter den återstående jägaren
tyst följer spåren. Självfallet måste jägarna
omsorgsfullt välja plats efter vindförhållandena.
Rådjuret är ett starkt och hårdskjutet djur.
Vinterpälsen utgör ett kraftigt motstånd mot
hagel, särskilt om djuret står stilla och
musklerna ej äro spända. Huvud och hals äro
givetvis mest sårbara. Lämpligaste hagelnummer är
5—8. Många skjuta alltid rådjur med kula
(vanligen 6—8 mm), vilket i Tyskland är i lag
föreskrivet. Dock anses den s. k. »22
long»-patronen för svag för rådjur, även om den i
enstaka fall kan ha nöjaktig verkan. Ett
rådjur kan även sedan det träffats av kula eller
ett grovt hagel genom lungorna gå flera
hundra meter. Om ej marken är snötäckt, så
att man ensam kan följa spåren, bör man
alltid ha en hund tillhands, som i koppel kan
följa spår.
Jakttiden för rådjur är för närvarande i de
flesta länen inskränkt till 16 sept.—31 dec. I
Skåne, Halland och Blekinge är rådjuret
endast tillåtet under okt. och nov.
Den omständigheten, att jakten på rådjur ej
är tillåten under jan. och första hälften av febr.,
medan ännu stö var jakt är tillåten på hare och
räv, har vållat många meningsutbyten
angående lämpligheten av denna begränsning.
Rådjursren, jaktt., säges en stövare vara,
som icke jagar rådjur. Egenskapen kan
vara nedärvd men är oftast bibringad
genom dressyr. B. B.
Råhlén, Britta, konståkerska (f. 1924
*/1), Stockholm, är sedan 1939 Sveriges
bästa konståkerska på skridsko.
Råhlén började som 10-åring i SASK men
tävlar fr. o. m. 1937 för Äppelvikens SK. Hon
vann SM för damer 1939, 40, 42 och 43 samt
i paråkning (tills. m. B. Mothander) 1940—43.
Hon åker graciöst och spänstigt med stor
säkerhet.
Hennes far, Seth (f. 1896 8/3), ingenjör, täv-
1343
Tryckt 12/8 43
1344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
