Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schwingen - Schånberg, Lennart B. - Schäfer, E. A. Scharpey- - Schäfer, Fritz - Schäfer, Karl - Schön, Holger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHÅNBERG
större publik än till och med de mest
betydande friidrottsevenemang.
I äldre tider bedrevs schwingen så gott som
uteslutande av lantbefolkningen, men sedan
början av 1800-talet har den även utövats av
städernas ungdom. Den första schwingfesten
med deltagare från hela Schweiz ägde rum
1805, och sedan dess ha med några års
mellanrum nationella tävlingar i schwingen
regelbundet anordnats, varvid segraren koras till
»Schwingerkönig» (Schwingerkung). Ett
nationellt förbund för schwingen bildades 1895, vilket
dock huvudsakligen omfattar bonde- och
alp-folksföreningar (städernas utövare av schwingen
tillhöra schweiziska tumförbundets klubbar).
Schwingens tävlingsdräkt är långbyxor, över
vilka drages ett par korta, starka byxor med
lädergördel. Kampen startas med handslag,
och sedan fattar brottaren med ena handen
i motståndarens gördel och med den andra
i kortbyxans nedre kant. Därefter börjar
matchen, som avslutas, då den ene
brottaren ligger på rygg. Under brottningen måste
minst en hand hållas i »greppet» — skulle
bägge händerna bli fria, börjar man om med
ny greppfattning. I tävlingen lottas de
starkaste brottarna i skilda grupper, varpå de
svagare slås ut. De bästa brottas sedan »alla mot
alia», och rangordningen fastställes genom
poängberäkning.
I samband med schwingen tävlas i den för
Schweiz typiska »Nationalturnen», som består
av en kombination av hastighetslöpning,
höjd-ach längdhopp, stenstötning och stenlyftning,
brottning och schwingen. Denna tävlingsform
har blivit av stort värde som inslag i den
militära utbildningen.
Inom den internationella fribrottningen kända
»schwingerkungar» äro bl. a. olympiske
guldmedaljören R. Roth och Europamästarna W.
Bürki och K. Hegglin samt W. Lardon, tvåa
vid EM i tungvikt 1937. Från schwingen ha
även utgått olympiamästarna K. Hagmann
och E. Kyburz samt EM-segrarna Aschlimann
och Gehri. Den berömde polacken Ladislaus
Pytlasinsky, som skapade den finska
brottningen, var som teknologie student i Zürich
på 1890-talet framgångsrik »Schwinger». P. B.
Schånberg, Lennart B.,
idrottsledare (f. 1874 2Vs), advokatfiskal i
Jönköping, har gjort en verksam insats för
idrotten i Småland.
Schånberg erövrade som medlem av
Stockholms Amatörförening SM i häcklöpning 1898
samt tävlade även i femkamp och
konståkning. Han var 1907—26 styrelseled. i
Smålands Idrottsförbund (v. ordf. 1915—26) samt
ordf. i Jönköpings Roddsällskap 1906—18. Han
har även varit styrelseled. i Svenska
Roddför-bundet 1912—17 samt medlem av
Riksidrottsförbundets stadgeutskott 1911—21. S.T.
Schäfer, E. A. S h a r p e y-, engelsk
fysiolog (1850—1935), har infört och givit
namn åt Schäfers metod vid
^konstgjord andning.
Schäfer, Fritz, tysk brottare (f. 1912
7/d), parkvaktmästare i Ludwigshafen,
var åren närmast
före krigsutbrottet
världens bäste
wel-terviktare och vann
fyra EM.
Schäfer började
täv-lingsbrottas som
16-åring i bantamvikt och
vann 1934 i weltervikt
sitt första tyska
mästerskap. I EM i
grekisk-romersk stil blev
han tvåa i weltervikt
1935 och segrade 1937, 38 och 39. Vid OS 1936
vann han silvermedalj, slagen av R.
Svedberg. I fri stil blev han tvåa i EM 1935 och
segrade 1937.
Schäfer var en utomordentligt aggressiv
brottare med enastående kondition samt mycket
effektiv i kast från stående. P. B.
Schäfer, Karl, österrikisk konståkare
och simmare (f. 1909 17/r,), instruktör i
konståkning, var från omkring 1930
världens främste konståkare.
Schäfer, som är gift med en dotter till
innehavaren av Engelmann-banan i Wien, där han
är anställd, gjorde sig först känd som
bröstsimmare, blev trea vid EM 1930 och österrikisk
mästare på 200 m 1926—30 och 32. Vid OS 1928
blev han utslagen i semifinalen på 2m 58s. Bland
hans österrikiska rekord märkas 1.17 på 100 och
2.50,6 på 200 m.
I konståkning på skridsko, där bl. a. en
halvhög, rätt långsam piruett bär hans namn, blev
han vid OS fyra 1928 samt vann guldmedalj
1932 och 36. Han vann VM 1930—36. EM 1929—
36 och österrikiska mästerskapet 1929—36. Sistn.
år blev han professionell och en av världens
mest kända instruktörer, för vilken bl. a. många
svenskor tränat. — Han åker utomordentligt
elegant och var i fråga om fart och hopp
överlägsen G. Grafström. Han var i yngre år
mycket lovande ishockeyspelare. — Bild vid
Konståkning på skridsko, pl. 4. S. L.
Schön, Holger, backhoppare (f. 1910
30/3), byggnadsarbetare, var 1930—36 en
av Sveriges bästa och djärvaste i sin gren.
Schön började redan i 8-årsåldern i stora
Fiskartorpsbacken, vann SM 1930 och 34 samt
i lag i Djurgårdens IF 1930, 34 och 36. Vid OS
1932 blev han 11. man, 1930 i Holmenkollen 18.
Han var även god orienteringslöpare.
67
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
