Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelbåt, av civilingenjörerna Bengt och Gustav Plym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGELBÅT
Komb. fiolstag—>
och toppvant
Akterstag’
■Fockstag
Backstag—
nom att seglet fästes till s. k. travare,
vilka löpa i en skena, fastsatt på
rundhulten.
Den stående riggen har till uppgift
att staga masten och utgöres av
galvaniserad stålwire. På senare tid har
rostfritt stål börjat användas. Även
profilerade eller runda stänger
förekomma.
Man skiljer mellan vant och stag.
Vanten staga masten i sidled, och
stagen göra samma tjänst för- och
akteröver. Vanten indelas i under-,
mellan- och toppvant, beroende på
var de äro fästa vid masten. För att
sprida vanten från masten och
erhålla en bättre stagningsvinkel
användes s. k. salningshorn. Föröver
gå fockstag, klyvarstag och förstag.
Akteröver gå backstag och akterstag.
Vant och stag fästas till masten
antingen genom splitsade ögon, som gå
runt masten, eller till särskilda
beslag som fästas på masten. Vid
infästningen till däck, röstjärn och
stagfästen användas vantskruvar, med vilka
man kan reglera spänningen.
Till riggen höra även organ för seglens
manövrering, kallade skot. Man skiljer på
storskot, försegelskot och läsegelskot. Till skot
användes bomullslina eller lintågvirke. För att
underlätta arbetet vid hemskotningen låter
man ofta skoten löpa över skotvinschar.
Segelminskning eller revning sker antingen
genom bindrev, varvid den minskade
segelarean knytes till bommen med revlina eller
revsejsningar, eller rullrev, varvid seglet
minskas genom upprullning på bommen. För denna
bomrullning användes ett rullrevsbeslag.
Seglen.
Segel göras av specialtillverkad bomullsduk,
som bör vara lätt, tät, smidig och
motståndskraftig mot töjning. Den bästa
yachtduken tillverkas av egyptisk bomull,
som har de längsta fibrerna. Den
vanligaste segelutrustningen till en
modern yacht är storsegel, satt på
mastens akterkant, samt försegel av
olika slag.
Förseglen indelas i kryssegel (fock
och klyvare) samt läsegel (genuafock,
ballong och spinnaker). Läseglen
sättas för att giva båten ökad framdrift
i svag vind. Genuafocken användes
som kryssegel, ballongen som
slör-segel och spinnakern för läns undan
vinden.
De moderna seglen äro alla av
trekantig form. Den del av seglet, där
fallet fästes, kallas fallhorn, skotet
fästes vid ett skothorn, och den del,
som fästes vid däck, kallas hals. Kan-
Fiolstagsspridare
sedd uppifrån
Övre mellanvant
■Undre mellanvant
–—Salningshorn
(vantspridare)
Undervant
Bild 7. Riggen på moderna segelbåtar liknar i regel den
här avbildade, tillhörande en 6 m yacht.
terna på seglen förstärkas med tågvirke eller
wire och benämnas lik. För att förhindra
akterkant på storseglet att falla in och rynka sig
samt för att få seglet att sträcka sig jämnt och
naturligt över hela sin yta, uthålles det med
tunna träribbor, s. k. lattor, insydda i lattfickor.
Lattorna skola vara ett par centimeter kortare
än motsvarande ficka. Om de äro för långa,
slita de lätt hål i lattfickans inre ända eller i
själva seglet. B. P-m.
Trimning.
När segelbåten är färdigbyggd, sjösatt och
riggad, återstår att trimma rigg, segel och
skrov så, att allt blir effektivt.
Vid inseglingen av seglen, främst
storseglet, skall man undvika att segla bidevind, helst
Bild 8. Två av de effektivaste förseglen, genuafock (för
bidevind) och spinnaker (för läns). Ofta är förseglet större
än storseglet!
81 89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
