- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 6. S-Övrevoll /
97-98

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelflygplan, av redaktör Yngve Norrvi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEGELFLYGPLAN

1), ett plan främst avsett för utbildning i
dubbelkommando.

Man kan urskilja två olika
konstruktionsprinciper med avseende på planens
prestationsförmåga i ren termikflygning. I ena fallet
sökte man nedbringa planens spännvidd för att
få större vändbarhet i syfte att bättre kunna
utnyttja söndertrasade och svagare
uppvinds-områden. I det andra fallet sökte man ge
planen bästa möjliga glidtal och låg
sjunkhastig-het på bekostnad av vändbarheten (t. ex.
»Austria», konstruerad 1930, med en spännvidd
på c:a 30 m). Den sistnämnda principen torde
kunna betraktas som den mest använda, men
ie modernaste konstruktionerna visa en ganska
långt driven modifikation, t. ex. den
schweiziska »Moswey III» (pl. 1), där vändbarheten
åter är ett framträdande drag, samtidigt som
konstruktören med stöd av tidigare gjorda
erfarenheter kunnat bibehålla den låga
sjunk-hastigheten och det goda glidtalet. Icke minst
har svårigheten att på marken manövrera plan
med alltför stor spännvidd rest krav på mindre
plan.

De senare årens utveckling har även
nödvändiggjort hänsynstagande till de alltmer
ökade fordringarna på hållfastheten för
avancerad flygning. Här har den första svenska
konstruktionen, »Fi-1» (1943; pl. 1), sina mest
karakteristiska egenskaper. »Fi-1» är
konstruerad i avsikt att vara ett övningssegelflygplan
med prestanda, som även tillåta avancerad
flygning.

Segelflygplanet »Olympia» (pl. 1), som
avsågs att användas såsom enhetstyp vid den
första segelflygolympiaden 1940, i Helsingfors,
utgör en relativt lyckad kompromiss. »Olympia»
(»Meise») konstruerades 1939 av H. Jacobs i
Deutsche Forschungsanstalt für Segelflug,
varvid man sökte tillgodose främst två krav:
största möjliga användning vid alla
väderleksförhållanden och enklaste byggnadssätt för att
möjliggöra licensbygge även för nationer utan
egen flygindustri. Planet har även visat sig
mycket lämpligt för svenska förhållanden.

Material och utrustning.

Genomgående äro segelflygplanen
byggda på träspant med fanerklädd kropp,
fanerstyva vingframkanter och i övrigt
med beklädnad av impregnerad duk.
Försök med stålrörskonstruktioner i
flygkroppen ha dock gjorts (»Fi-1»), och man
torde kunna räkna med att framtidens
segelflygplan komma att byggas med
stålrörsstomme eller också formas av
massa eller faner. Fribärande vingar
användas i de flesta konstruktionerna. Dock
har man i ett flertal fall, t. ex. »Grunau
Baby», gjort vingarna endast halvt
fribärande med stöttor, i avsikt att förenkla
byggandet inom flygklubbarna. Likaså
äro samtliga segelflygplan numera
konstruerade med tanke på att lätt kunna
isärtagas och hopmonteras för att
underlätta transporten. I de flesta fall ske både
start och landning på en s. k. skida. De
tyngre typerna förses vid starten med ett
hjulpar, som kopplas av, så snart planet
hunnit lätta från marken. Några typer
av modernare slag ha fast inbyggt
starthjul, t. ex. »Fi-1». Alla segelflygplan äro
numera monoplan.

Instrumentutrustningen på moderna
segelflygplan omfattar i allmänhet kompass,
höjdmätare, hastighetsmätare, längdlutningsmätare,
girindikator och sidlutningsmätare samt
variometer (stighastighetsmätare). I vissa plan
finnes även inbyggd syrgasutrustning. Alla
segelflygplan äro vidare på få undantag när
utrustade med s. k. dykbromsar, avsedda för
stabilisering av planet vid inträffade onormala
lägen under molnflygning samt för
underlättande av landning på trånga fält.
Dykbromsarna äro i de flesta fall utförda som i

Måttuppgifter etc. för SG 38 samt sex av de mest kända segelflygplantyperna.

SG 38

Spännvidd (m) ................................10,41 13,57 18,00 18,00 15,00 14,00 14,00

Längd (m) ........................................6,28 6,09 7,70 8,00 7,27 6,00 6,40

Höjd (m) ..........................................2,43 1,38 2,40 2,18 1,60 1,07 1,15

Vingyta (m2) ..................................16)00 14,20 22,68 18,20 15,00 12,40 14,45

Vingbelastning (kg/m2) ..............12,20 16,90 19,15 18,41 17,00 18,80 18,00

Tomvikt (kg) ..................................105 160 255 240 160 151 165

Flygvikt (kg) ..................................195 240 435 335 255 250 260

Bästa glidtal ......................................1:10 1:17 1:24 1:29 1:24 1:28 1:23

Minsta sjunkhastighet (m/sek.) 1,30 0,85 0,69 0,58 0,71 0,68 0,71

Bästa glidtal (km/tim.) ..............52 55 70 70 69 68 66

Hastighet vid bästa
sjunkhastighet (km/tim.) ........................48 50 45 50 59 60 58

97

Grunau
Baby II

Kranich Weihe Olympia

Moswey
III

4—NFS. VI

Fi-1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/6/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free