Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelflygsport - Historik, av red. Bertil Lindau och fil. kand. Elsa Sjöman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGELFLYGSPORT
Segelflygningens historik och
nuvarande utbredning.
Föregångsman på segelflygningens
område var tysken Otto -^Lilienthal, som
1891—96 gjorde mer än 2 000
glidflygningar (->-Flygsport, sp. 58), vid vilka han ofta
nådde högre än startpunkten. Lilienthals
försök fortsattes av bröderna Wilbur och
Orville Wright i USA, vilka 1901 och 02
vid Kitty Hawk i Nord-Carolina gjorde
över 1 000 glidflygningar, innan de
övergingo till motorflygning.
Tyskland föregångslandet.
I Tyskland bedrevo skolynglingar och
studenter från Darmstadt 1911—13
glidflygning på Wasserkuppe i ->Rhön. Efter
världskriget 1914—18, som medförde
förbud för motorflygning i Tyskland,
väcktes ett stort intresse för segelflygning, och
1919 bildades Deutsche Modell- und
Gleitflugverein. Denna uppgick följ. år
i Flugtechnisch Verein Dresden, som
redan på sommaren 1920 anordnade de
första -^-Rhöntävlingarna. Följ. år
öppnades den första skolan i världen för
segelflyg, vid Wasserkuppe. Bland andra
centra för segelflygsporten i Tyskland
märkes särskilt ->Rossitten i
Ostpreussen och Grunau i Riesengebirge, båda
grundade 1923. En central organisation
för tyskt segelflyg bildades först i och
med nationalsocialismens
maktövertagande 1933. Detta år tillkom Deutsche
Luft-sportverband, som verkade till 1937, då
det uppgick i det nybildade
NS.-Flieger-korps. Den internationella
sammanslutningen för segelflyg, ISTUS
(^-Internationale Studienkommission für den
motor lösen Flug), hade sitt säte i Tyskland.
De blygsamma resultat, som nåddes 1920,
förbättrades under de följande åren stadigt, dels
genom ökad erfarenhet hos förarna, dels
genom bättre plankonstruktioner. Alla flygningar
gjordes med gummirepstart och med hjälp av
hanguppvind. Först från 1926 började man
medvetet utnyttja termiska uppvindar, vilket ledde
till ytterligare förbättringar av resultaten.
Detta blev i ännu högre grad fallet, sedan man
från 1930 börjat utnyttja de uppvindar, som
förekomma på gränsen mellan varma och kalla
luftmassor, för s. k. frontflygningar.
Bland segelflygets pioniärer märkas av
ledarna H. Gutermuth, som ledde de första flyg-
ningarna vid Darmstadt 1911—13, W. Georgii,
bl. a. ordf. i ISTUS sedan grundandet, samt
O. Ursinus, »der Rhöngeist»,
Wasserkuppean-läggningens skapare. Bland de tyska piloterna
märkas främst W. Klemperer, som vid
Rhön-tävlingarna 1920 satte det första egentliga
världsrekordet i distansflygning, samt A.
Mårtens och F. H. Hentzen, veteraner från samma
tävlingar och flera gånger världsrekordhållare
(->Segelflygrekord, tab. 1, 3 och 4). Vidare må
nämnas J. Nehring, G. Groenhoff, P. Riedel och
W. Hirth; de båda sistn. ha även utfört flera
uppvisningar i Europa och USA. Hirth har
också gjort sig känd som konstruktör, bl. a. av
»Grunau Baby» (1932), »Moazagotl» (1933) och
»Minimoa» (1936). I den 1938 utlysta
internationella konstruktionstävlingen om ett
enhets-plan för OS 1940 segrade tysken H. Jacobs
»Olympia» (»Meise»). Jacobs har vidare
konstruerat flera av de i Europa mest använda
planen, bl. a. »Rhönadler» (1932), »Rhönsperber»
(1933), »Rhönbussard» (1934), »Kranich» (1935)
samt »Weihe» (1938).
Segelflyget i övriga länder utom Norden.
Genom utländska flygare, som besökte
Rhön, och genom tyska uppvisningar på
kontinenten, i England och USA fick
segelflyget på 1920- och 30-talen en
utbredning långt utanför Tysklands gränser.
I Ryssland ha sedan 1923 anordnats
årliga tävlingar vid Klementijew på Krim, och
ryska piloter deltogo vid Rhöntävlingarna två
år senare. Redan från denna tid visade ryska
staten stort intresse för segelflyget, dels som
lämplig förmilitär utbildning, dels som
verksamhetsfält för konstruktörer. Flygmaterialet,
som tidigare varit helt tyskt, blev så småningom
av inhemsk konstruktion. Speciellt kända äro
»G»- och »Ch»-plantyperna. Under det senaste
decenniet ha flera både manliga och kvinnliga
piloter utfört flygningar, som med stor
marginal överträffat gällande världsrekord, speciellt
i distansflygning, där rekordet f. n. (1945)
innehas av ryskan Olga Klepikova.
Orsaken till de utomordentliga prestationerna
i distansflygning ligger till stor del i den
ovanligt starka termikbildning, som är en följd av
Rysslands kontinentala klimat. Som jämförelse
kan nämnas att en uppvind på 8—12 m/sek.
icke hör till sällsyntheterna i Ryssland, medan
i det övriga Europa 2—4 m/sek. anses normalt.
Få länder ha så goda förutsättningar för
segelflyg som USA. Dess enorma ytvidd,
vilken omfattar såväl Alaskas nordiska klimat
som Sydkaliforniens och Floridas subtropiska,
ger utomordentliga tillfällen till termisk
segelflygning, och särskilt gynnsam för
distansflygning är ovädersfronternas ovanligt höga
genomsnittshastighet. Trots detta har
amerikanska segelflyget, med undantag för bröderna
Wrights flygningar vid sekelskiftet, knappast
145
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
