Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simning, av Erik Bergvall och fil. lic. Albert Wiberg - Elementär simning - De olika simsättens teknik - Crawl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIMNING
möjligt och hälarna hållas väl tillsammans.
Benböjningen göres tämligen långsamt för att ej
verka alltför farthämmande. Då benen nått sitt
mest böjda läge, skola armarna vara nästan helt
framåtsträckta till utgångsläget. Det pådrivande
bentaget (d. v. s. den egentliga
framåtdriv-ningen) sker genom benens utåtförande så brett
åt sidorna som möjligt och deras
sammanförande till utgångsläget, varvid fotsulorna hela
tiden skola pressas mot vattnet. Armarna skola
därvid vara utsträckta i utgångsläget, och först
efter en kort vilopaus i denna ställning
påbörjas nästa armtag.
Vid simundervisning indelar man det
fullständiga bröstsimtaget i fyra tempon: 1)
armarna föras rakt ut åt sidorna, benen hållas stilla;
2) armar och ben böjas, hälarna tillsammans
och fötterna slappa; 3) armarna sträckas framåt,
och benen föras ut åt sidorna; 4) benen föras
tillsammans, armarna hållas sträckta.
Andra grundläggande färdigheter.
Utom kunskap i bröstsim böra vissa
grundläggande färdigheter bibringas eleven:
Vattentrampning lär simmaren att
ligga med lös kropp i vattnet. Häri ingår
förande av föremål (i början lättare) över
vattnet, antingen på huvudet eller (under ryggläge)
i handen med armbågen stödjande mot
mellangärdet.
Ryggsim med liksidiga arm- och bentag.
Armarna böjas, tills armbågarna komma i jämn-
höjd med axlarna, varefter de samtidigt föras
utåt och tillbaka till sidorna. Bentaget, som
liknar bröstsimmets, utföres samtidigt.
Ryggsim bör övas i tidigt skede av
simundervisningen, jämsides med bröstsim, då man flyter
lätt och utan benägenhet för spänning i ryggläge.
Förflyttningsflytning i ryggläge
utan benrörelser. Kroppen framdrives med
händer och handleder. Då flytningen sker med
huvudet före, beskriva handflatorna små
vrickande rörelser med mjuka handleder; då
benen föras före, göras korta, liksom roende
rörelser med underarmarna från kroppens sidor
och utåt. övningarna göras för att upparbeta
balansen i vattnet.
Stillaliggande flytning övas först
som »stå i vattnet» med händerna efter sidorna,
kroppen rak och utan spänning, huvudet väl
tillbakafört.
Dykning med hopp på huvudet ökar
säkerheten samt är en av de viktigaste
grenarna; med dykning kan man upphämta ett
sjunket föremål och hämta en drunknande
person. Vid längddykning användes bröstsim,
och simmaren rör sig omkring 1 m under ytan.
ögonen böra hållas slutna under neddykningen
i vattenytan, därefter öppna. Det är
förmånligt att vid dykning till större djup ha bomull
i öronen, för att vattentrycket ej skall kännas
besvärande. Flertalet personer kan ej vistas
under ytan mer än 1 minut, men genom
träning kan denna förmåga ökas.
DE OLIKA SIMSÄTTENS TEKNIK.
Crawl.
Simmaren bör intaga så högt läge som
möjligt med överkroppen, dels därför att
denna då gör minsta möjliga motstånd
mot vattnet, dels därför att benen få
bättre »grepp» i vattnet och dels därför
att huvudet då kan hållas naturligare och
god överblick erhållas. Armen bör vid
crawl i framliggande läge vid dragningen
genom vattnet föras böjd och med
handen mitt under bröstbenet. Benrörelserna
få icke vara överdrivet stora, och rullning
i sidled skall undvikas, då vatten därvid
undantränges och farten hejdas i
proportion till den undanträngda vattenmassan.
Bensparkningen sker endast uppåt; nedåt
skola benen sjunka löst av egen tyngd.
Vilomoment måste finnas såväl i
arm-som bentaget och stelhet undvikas.
Andningen anpassas efter simtagets rytm.
Viktigt är att kroppen hålles rak utan
spänning och utan rörelser i veka livet
uppåt eller åt sidorna.
223 Tryckt 15/n 45
Vid framliggande crawl uppstår lätt en
motrö-relse vid armens isättning i vattnet. Denna
undvikes genom att armen isättes krökt, med kupad
hand och så raskt som möjligt samt tämligen nära
axelns plan, vilket förutsätter ett högt axelläge.
Vid djupare vattenläge måste simmaren sträcka
armen längre fram för isättning, ställa handen
på kant med tummen nedåt och under
armtagets första del föra handen nedåt omvriden på
detta sätt, tills armen kan börja draga, då
handen vrides, så att flatsidan av densamma
kommer mot vattnet. Även i detta fall skall armen
så snabbt som möjligt »klippas» ned i vattnet.
Axeln skall i båda fallen böjas så mycket som
möjligt, utan att kroppsrullning uppstår.
Så snart handen sjunkit så djupt, att armen
inte längre gör motstånd mot vattnet i
rörelseriktningen, börjar armens dragning genom
vattnet. Handen skall då föras mitt under
bröstbenet, då kroppen annars kommer i rullning.
Armen drages under kroppen och bakåt med
handen förbi höften, varefter den mjukt lyftes
ur vattnet utan slängning av handen. Genom
att armen föres böjd, vinnes kraft.
Den största svårigheten vid inlärandet av
armtaget är, att armarna skola föras med olika
hastighet vid dragningen genom vattnet och
återförandet genom luften. Vid återförandet skall
armen nämligen först föras långsamt, därefter
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
