Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simsportanläggningar, av Sven Wallbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIMSP0RTANLÄGGN1NGAR
badet på Margareta-ön, tillkommo i slutet av
1890- och början av 1900-talet.
Samtliga ovannämnda bad tillhöra typen
»friluftsbad» — om inomhusbad, se nedan.
Friluftsbad i Sverige.
En svensk badanstalt, som tillät
simning i bassäng, fanns 1697 i Stockholm
(->Bad, sp. 542).
Bland de äldsta badanstaltema märkas en i
Stockholm av C. D. Lind anlagd vid
Riddarholmen n. strand (-»-Strömbadet), en av O.
Åbom längre in i Mälaren 1828 öppnad simskola
(upphörde 1853) samt en av O. E. Borg 1840
grundad simskola för eleverna vid Manilla
blind-och dövstumsinstitut. Senare har en rad
simanläggningar uppförts i Sverige, varav de i
Eskilstuna, Göteborg, Malmö, Uppsala och
öre-bro höra till de äldsta och ha spelat stor roll
för simsporten. (Jfr art. om städer och andra
samhällen i Sverige.)
Simanläggningar på land.
Under senare delen av 1800-talet
började vattnet i floder och sjöar kring
större samhällen att bli allt mer
förorenat av industrierna och därför föga
lämpligt för badning. Man började då bygga
utomhusbassänger på land med
anordningar för vattnets renande. Särskilt i
USA, England och Tyskland blevo dylika
bassänger vanliga; i USA ha många
klubbar och tusentals privatpersoner egna
bassänger. I Sverige ha flera
anläggningar uppförts under 1930- och 40-talen.
De mest kända äro Vanadis- och
Älvsjöbaden i Stockholm, Lisebergsbadet i Göteborg
och Ostgöta Flygflottiljs vid Malmslätt, medan
landbassängerna i Lidköping, Ljungbyhed m. fi.
platser sakna reningsanordningar. I Ängelholm
har en bassäng utgrävts nära havsstranden, och
vattnet pumpas in från havet.
En särskild typ äro de s. k. badsjöarna
(där en viss biologisk självrening av
vattnet förekommer), vilka äro speciellt
vanliga i Tyskland. Den i Sverige mest
kända anläggningen av denna typ är
Tin-nerbäcksbadet i Linköping, som med sin
50-metersbana och sina goda
hoppanordningar är ett av Sveriges bästa
tävlingsbad.
Andra goda bad med 50-metersbana äro
Fram-näsbadet i Lidköping samt Ängelholms och
Varbergs (i ett gammalt stenbrott) simstadion.
Eriksdalsbadet i Stockholm är förlagt till f. d.
vattenledningsbassänger.
En förstklassig simsportanläggning bör ha en
bassäng på 50, 33,34 eller 25 m (så att 100 m
blir ett visst antal hela längder) med minst 5 —
helst 7 — 2 m breda banor, goda
hoppanordningar samt ett vattendjup om minst 1,2 m; om
särskild barnbassäng ej finnes, bör dock djupet
i en del blott vara 0,9 m. Åskådarläktaren bör
även lämpa sig som plats för solbad.
För att tjäna såväl tävlings- som annan
simning och badning bör anläggningen ha särskild
småbarnsbassäng, anordningar för
simundervisning, särskild plats för allmänhetens
badning, duschar, hoar för fotbad,
omklädnings-paviljong etc. önskvärt är att stort utrymme
för solbad finnes på land liksom lek- och
tummelplats med lämpliga redskap för barn.
Simhallar inomhus.
Den första inomhusbassängen invigdes 1843 i
Liverpool i England och var endast 8,23 m lång,
5,38 m bred och med 1,44—3,10 m vattendjup.
Tack vare den 1846 antagna lagen cm att städer
kunde uttaga speciell skatt för anläggande av
badanstalter fick Storbritannien vid mitten
av 1800-talet flera simbassänger. I Dianabadet
(invigt 1304) i Wien började 1842 en badbassäng
byggas med måtten 36x12,65, men den blev
färdig först något år efter Liverpools. De äldsta
tyska inomhusbassängerna invigdes 1855 i
Berlin, 1860 i Magdeburg och 1867 i Hannover,
Belgien fick sitt första inomhusbad (i Bryssel)
1879 och Frankrike sitt första ungefär samtidigt.
I Sverige (se i övrigt nedan) var
Malmtorgs-badet i Stockholm (1368—1917) det äldsta. I
USA äro inomhushallar mycket vanliga i
klubbar, och även en del privatpersoner har egna
simhallar i sina villor, likaså ett stort antal
skolor. Som regel äro de amerikanska hallarna
rätt små (vanligaste bassänglängden är 20 eller
25 yards).
I hela världen torde det inte finnas mer än
åtta inomhusanläggningar, som ha bana på 50 m.
Dessa äro Sportpalatset i Stockholm, två i
Tyskland (Berlin Mitte och Chemnitz), tre i
England (bl. a. Wembley pool i London), Piscina
del Foro Mussolini i Rom samt ett bad i
Zürich.
Svenska simhallar.
I Sverige äro simhallarna alltid
anslutna till ett varmbadhus, och som
»simhall» räknas endast sådana bassänger,
som ha en längd av minst 12,5 m. I
Sverige finnas (1945) 51 allmänna dylika.
Bassängens
ängd bredd
i meter
Färdig
år
Borås .................... 25,oo 12,oo 1939
Bosön .................... 16,67 6,oo 1942
Djursholm ............... 12,50 6,oo 1941
Enköping ................ 14,29 5,oo 1924
Eskilstuna ............... 33,34 12,oo 1933
Göteborg ................ 14,47 11,38 1906
Hallstahammar .......... 25,oo 8,oo 1939
247
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
