Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spjutkastning - Tävlings- och rekordstatistik - Splitkein - Splitsa - Spoon - Sporre, jaktt. - Sporre, ridt. - Sport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPORT
Sammanlagt.
64,20 A. Lindblad, I.K. Sthlm 1892
66,77 A. Lindblad, » 1894
71,94 A. Bergman, Djurgård. 1896
78,38 E. Lemming, L.S. 1899
79,10 J. Berglind, IFK Falun 1900
86,43 E. Lemming, L.S. 1902
91,26 E. Lemming,1 » 1903
1 Första godkända rekord.
95,97 E. Lemming, L.S. 1908
98,68 E. Lemming, » 1909
106,47 E. Lemming. » 1912
106,01 Y.Häckner,Upps.Stud. 1916
109,17 Y. Häckner, Örebro SK 1917
114,28 Y. Häckner, » 1917
Lemming nådde 19 0 9 9 8,09 och
1912 98,59, men resultaten
godkändes ej, då bättre rekord sattes
s. å.
Damer.
35,io R. Svedberg, Sport 1929
35,67 R. Svedberg, » 1931
35,96 E. Kiaer, IFK Malmö 1932
37,26 R. Svedberg, Sport 1933
39,io G.Walter, IFK Hälsingb. 1937
Splitkein, försvenskning av eng.
split-c a n e, är ett trämaterial bestående av
olika träslag, som sågats på längden i
tunna faner, vilka därpå hoplimmats
enligt särskild metod.
Av splitkein göras bl. a. skidor, stavar, spön
för sportfiske m. m. Splitkeinmetoden gör
redskapet mjukt och starkt samt innebär, att man
genom att även använda lätta träslag
tillsammans med tyngre kan nedpressa vikten utan
att minska styrkan. S. L.
Splitsa, sjöt., att förena tågvirke genom
sammanflätning på så sätt, att de
uppsnodda parterna instickas kryssvis
mellan varandra.
Vid splitsning användes som redskap en
märlspik eller splitsknop, som den även kallas.
Jfr Kortsplits, Långsplits och Ögonsplits. C. B. E.
Spoon, eng., sked, kallas en för
kortare slag använd golfklubba av trä (->■
Golf, sp. 735).
Sporre, jaktt., kallas hos hönsfåglar
en vanligen kägelformad klo på insidan
av mellanfoten. Den tjänar som
anfallsvapen (-VTuppfäktning). Sporre kallas
även den förkrympta första tå på
bakfoten, som ibland förekommer hos en del
hundraser, mest stövare, spetsar och
spaniels. B. B.
Sporre, ridt., är ett vinkelrätt ut från
ryttarens häl anbringat instrument,
avsett att förstärka skänkelns inverkan på
hästen och användbart både som hjälp
och straff.
Sporren är av metall och består av bygel samt
hals och sporrklinga. Klingans spetsar få icke
vara så vassa, att hästen kan bli skadad, men
ej heller så trubbiga, att den icke reagerar vid
deras användning. — Vid ridning användas
numera sporrar, fästade med en över- och en
underrem. F-k M-n.
Sport, som är ett engelskt ord och
ursprungligen betyder nöje, tidsfördriv,
betecknar i vidaste bemärkelse varje
sysselsättning, som bedrives för sin egen skull,
av glädje över besegrandet av
svårigheter och vanligen under frivilligt
erkännande av vissa regler. I inskränkt
bemärkelse är sport en sammanfattande
benämning på alla slags kroppsövningar, dock
ej de systematiskt ordnade, som kallas
-^-gymnastik.
I Sverige, Danmark och Norge
användes även ordet ->-idrott (da. Idræt, no.
idrett) med i stort sett samma betydelse
som sport.
Ordet sport kommer från fornfranskans
desport, nöje, med verbet desporter, roa sig, eg.
upphöra att arbeta (i sin tur härstammande
från latinet). Det har införlivats med ett
flertal språk, t. ex. danska, franska, holländska,
italienska, norska, ryska, tyska och ungerska.
På spanska heter sport deporte och på finska
urheilu.
Ordet sport fick i engelskan sin nuv. form
på 1500-talet, då man med sportsman menade
en person, »som jagar eller skjuter vilda djur
för nöjes skull». Under senare hälften av
1700-talet blev sportsman synonymt med gentleman.
Sportsman’s Dictionary (1778) upptar som sport
ridning, rävjakt till häst, kapplöpning, fiske,
falkjakt och tuppfäktning, d. v. s. den engelska
lantadelns nöjen. Sin nuvarande betydelse
fick sport först mot mitten av 1800-talet.
Boxning t. ex. räknas ej som sport av den engelske
idrottshistorikern J. Strutt i hans 1801 utg.
»Sports and pastimes of the people of England»,
trots att grenen vid denna tid var verklig
storsport i ordets nuvarande betydelse. Vad
engelsmännen nu kalla sport insorterades då under
beteckningarna »games», »pastimes» eller
»fan-cies». Först så småningom upptogs den ena
idrotten efter den andra bland »sports» —
cricket omkr. 1770, rodd 1830, fotboll och fri
idrott 1850—60 o. s. v.
I Sverige slog ordet idrott igenom som
kollektivbenämning på kroppsövningar tack vare
Balcks propaganda på 1880-talet. Sedan
1920-talet har idrott dock alltmer trängts tillbaka
av ordet sport. Orsaken härtill torde vara dels
sportens för vart år tilltagande
internationalisering, dels att ordet sport är kortare och i
kombinationer lätthanterligare.
Nytillkommande grenar benämnas alltid sport, t. ex. fältsport
och gångsport. — Om förmenta
betydelseskillnader mellan idrott och sport se art. Idrott. Å. S-n.
493
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
