Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sportfiske - Sportfiskerekord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPORTFISKEREKORD
Olympisk tävling 1900!
Vid OS 1900 i Paris ingick som extra inslag
en sportfisketävling (mete) i Seine. De 90
deltagande utlänningarna inriktade sig på
»met-ning efter vikt», men lyckades på grund av att
den större fisken råkat ut för förgiftning en
vecka tidigare endast draga upp 17 fiskar
under de fyra dagar tävlingen pågick.
Fransmännen, som gingo in för »metning efter antal»,
kommo upp i 2 051 småfiskar. Liknande
fisketävlingar ha förekommit vid olika tillfällen.
F-m; S. T.
Sportfisket i Sverige.
I Sverige är sportfisket av relativt
ungt datum, och detta gäller särskilt
spinnfisket. Fiske med metspö och mask
samt dragrodd torde däremot på många
ställen ha bedrivits sedan flera hundra år,
men även ett slags primitivt sportfiske
med konstgjort bete har gamla anor.
Så berättas det t. ex. från Jämtland 1798, att
man i en sjö där särskilt vid fiske av sik
använde sig av imiterade insekter, som liknade
dagsländan. Med flugkrok fiskades ungefär
vid samma tid också i Dalarna. Redskapen
voro först mycket primitiva. Som spö
användes en smäcker stång av gran, björk eller rönn,
och reven var oftast av flätat tagel. Bruket
av rullar var på den tiden okänt i Sverige.
Först in på 1840-talet började sådana nyttjas
vid laxfiske i Göta älv — bastanta,
hemmagjorda rullar av mässing eller någon gång
svarvat trä.
Redan i början av 1800-talet kom den förste
engelske sportfiskaren till Sverige för att fiska
lax, följd av en rad landsmän. De flesta
fortsatte emellertid snart över till Norge, vars
älvar på den tiden voro mycket rika på lax.
I Sverige fiskades företrädesvis i de halländska
och jämtländska vattendragen. Omkring 1860
arrenderades en rad strömmar såväl i vårt land
som i Norge av engelsmän. Då engelska och
amerikanska sportfiskeredskap ställde sig
mycket kostsamma att anskaffa, ansågs dock
detta slags fiske länge som en exklusiv och
dyrbar sport.
Den första sammanslutningen av sportfiskare
i Sverige var säkerligen den av Waldemar
Peterson 1910 bildade Storöringklubben, som
två år senare fick namnet Jämtlands läns
Sportfiskeklubb. För att vinna inträde i
Storöringklubben fordrades, att man med spö skulle ha
fångat minst en femkilosöring. Bland de första,
som verkade för sportfiskets popularisering
inom Sverige, kunna utom Peterson nämnas G.
Hydén, B. Bellander, Th. Ankarcrona, R.
Hammarström, A. Höckenström och E. Stackell.
Det stora genombrottet för sportfisket
i Sverige skedde först på 1930-talet, då
speciellt spinnfisket snabbt popularisera-
des genom import av billiga redskap.
Numera kan man tala om sportfisket som
ett verkligt folkintresse med tiotusentals
utövare och ett flertal inhemska fabriker
för spön, linor, rullar och konstgjorda
beten.
Sportfiskeklubbar i olika delar av Sverige
bildade 1919 nuv. ->-Sveriges Sportfiskares
Riksförbund (30 klubbar Vi 1946). Klubbarna verka
för popularisering av rätt bedrivet sportfiske
och söka genom fiskevårdande åtgärder
vidmakthålla och förbättra fiskebestånden i sina
klubbvatten. Utom dessa till riksförbundet
hörande sammanslutningar finnas flera, i regel
mindre klubbar. Under senare år har man
även bildat sportfiskeklubbar för västkustfisket.
Finlands sportfiskareförbund bildades 1919
på initiativ av författaren Juhani Aho, vars bok
»Småfisk och storfisk» hör till
fiskelitteraturens pärlor.
I Norge existerade lokala fiskeklubbar rätt
tidigt, men det var först 1937, som Norges
Sport-fiskerforbund bildades. Dansk
Sportfiskerfor-bund kom till året därpå. M. A.
En även ur statens synpunkt värdefull
rekreation.
I många länder ha statsmakterna med full
insikt om den rekreation och det värde för
fysisk fostran, som sportfisket innebär, lämnat
det sitt stöd och sörjt för skydd åt
fiskebestånden. Varje sportfiskare i USA är sålunda
skyldig att erlägga en obligatorisk avgift för
fisket — en statlig licens — som går till
fiskevården. (Antalet 1939 utfärdade fiskelicenser
i USA var nära 8 millioner.) En liknande
obligatorisk avgift har varit på tal även i Sverige
men har hittills visat sig omöjlig att genomföra.
De svenska myndigheternas intresse för
sportfisket är f. ö. mycket ringa och åtgärderna för
att skydda fiskevattnen synnerligen bristfälliga.
Se även art. Fiskerätt. F-m.
SPORTFISKEREKORD.
Några i verklig mening officiella
rekordnoteringar, när det gäller stora fiskar
fångade på spö, finnas ej. Däremot ha
sedan många år tillbaka noterats
inofficiella rekord i bl. a. USA; vidare finnas
engelska rekord, svenska rekord etc.
En del av dessa noteringar stammar ända
från mitten av 1800-talet, varför det i flera
fall ej kan anses absolut fastslaget, att de äro
tillförlitliga.
Lax (Salmo salar) 35,8 kg, fångad juli 1928
i Tana älv i Norge av H. Henriksen;
världsrekord för atlantisk lax fångad på spö. Svenskt
rekord för lax tagen på fluga sattes 1944 i
Mörrumsån av S. Hedman med 19,6 kg.
Insjööring (Salmo trutta fario) 17,93 kg,
fångad 1866 i Loch Awe i Storbritannien av W.
497
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
