Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stafettlöpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAFETTLöPNlNG
Stafettväxling på 4x100 m. En god växling i
full fart. Ingen risk att stafetten tappas.
startat, följer inre sidan av banan och tar inom
sista tredjedelen av växlingsområdet emot
stafetten med höger hand. B, och sedan även C,
flyttar över stafetten i vänster hand och
lämnar den i C:s (D:s) högra. D behåller stafetten
i höger hand under löpningen till målet.
Två viktiga faktorer vid växlingen.
En säker och snabb stafettväxling beror dels
på ett riktigt avvägande mellan den
ankommande löparens sluthastighet och mottagarens
förmåga att driva upp sin fart, så att den inom
växlingsområdet når upp till överlämnarens,
dels också på själva överlämnandet, så att
stafetten då ej tappas.
I exemplet ovan blir således frågan hur nära
bakre gränsen av växlingsområdet A skall vara,
när B skall starta för att inom växlingsområdet
ha uppnått den fart A då har. Svaret kan
endast den praktiska utprövningen ge. Vid denna
plats, vanligen belägen 5—7 m från bakre
gränsen, utsättes ett märke (eller göres en ritsa
över banan). B:s startplats är inom
växelområdet nära bakre gränsen. Startställningen är
stående med böjda knän, ena foten framför,
båda fötterna i löpriktningen, kroppstyngden
på främre foten och blicken riktad bakåt. B
startar, när han ser, att A passerar det utsatta
märket, och följer sedan vänstra sidan av sin
bana utan att vidare se sig om. När A är
tillräckligt nära B:s högra sida, sker
överlämnandet. Härvid kan man förfara på två sätt. Det
i Sverige vanligaste är, att A slår stafetten
uppifrån och nedåt i B:s bakåt sträckta högra
hand, som är vänd med handflatan uppåt och
tummen inåt. Omedelbart efter mottagandet
flyttar B över stafetten i vänster hand. En
annan metod, vanlig i Tyskland och använd
även i USA, är, att A lämnar stafetten
nedifrån och uppåt i B:s högra hand, som möter
något uppifrån och nedåt med handflatan vänd
nedåt och tummen, intill höftbenskammen, rätt
ut från de övriga fingrarna (se bild).
B skall efter sin start röra båda armarna och
först i växlingsögonblicket föra ned sin högra
hand. Börjar han redan omedelbart efter
starten sträcka handen bakåt, måste detta verka
farthämmande.
Vid själva överlämnandet är risken stor, att
man tappar stafetten. För att säkra sig
däremot håller, enligt den senare av de båda ovan
beskrivna metoderna, mottagaren sin tumme
intill höften och sträcker ej handen bakom
kroppen, då man dels får sämre tag om stafetten,
dels har svårare att träffa rätt vid
överlämnandet. Visserligen måste överlämnaren vara
något närmare, men säkerheten blir betydligt
större. — Även vid överlämnandet enligt den
först beskrivna metoden har i USA på sina håll
mottagaren handen intill höften med flatan
uppåt.
På en del håll i Tyskland flyttar man inte
över stafetten från den ena handen till den
andra under loppet. Startmannen har stafetten
i höger hand, tvåan tar emot den i sin vänstra
och behåller den där, trean tar den således i
höger och fyran i vänster hand. Säkerligen
vinner man något i tid med denna metod, men
den ställer krav på att lagets medlemmar
alltid få springa antingen »höger»- eller
»vänsterhandssträckor», vilket kan medföra olägenheter
vid omplaceringar eller utbyten av lagdeltagare.
Viktigt är att den som överlämnat stafetten
ej går ifrån sin bana, förrän också
konkurrenterna växlat, enär han eljest lätt kan hindra
dessa och laget därigenom bli diskvalificerat.
I fråga om taktik bör vid korta stafettlopp
(4x100 m) den som startar snabbast och tillika
är god kurvtagare starta först. Även tredje
man bör vara god kurvtagare.
På 4x 400 m brukar näst bäste man ofta löpa
först, den svagaste andra sträckan och den
bäste sist. På längre sträckor, t. ex. 4x1 500 m,
måste man ofta variera sina dispositioner. Man
kan sålunda sätta en av de bästa på en av de
första sträckorna för att skaffa försprång och
därigenom söka psykiskt knäcka de
distanserade motståndarna eller för att förhindra, att
en motståndare, som är känd för att behöva
draghjälp, får sådan. Om någon av lagets bästa
män har svårt att löpa ensam, kan man sätta
honom på första sträckan, där han kan få hjälp
med farthållning, etc.
Träning.
Löpträningen för stafettlöpare sker som vid
->-kortdistanslöpning etc. Den speciella
växlingsträningen sker bäst genom att A och B
träna tillsammans, liksom C och D. A (och C)
springer därvid 30—40 m och lämnar stafetten
till B (resp. D). Efter en stunds träning övergå
B och C till att träna växling tillsammans,
medan A och D ägna sig åt individuell träning.
Av vikt är att denna träning övervakas av
någon instruktör eller kamrat, som kan påpeka
543
Tryckt 8/ä 46
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
