Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms Stadion - Stockholms Stads Bad- och Siminrättning →Strömbadet - Stockholms Stads Frivilliga Skarpskytteförening - Stockholms Stads Idrotts- och Friluftsstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS STADS BAD- OCH SIM1 N R ÄT T N1 N G
—16 C. Hjorth, 1916—45 E. Bergvall, därefter
Tage Ericson. E. B-U.
Stockholms Stads Bad- och
Siminrätt-ning ->Strömbadet.
STOCKHOLMS STADS
FRIVILLIGA
SKARPSKYTTEFÖRENING.
Støckholms stads frivilliga
skarpskytteförening, ofta förkortat Stockholms
Skarpskytteförening eller enbart Skarp, bildad
19 nov. 1860 under ordförandeskap av
greve Knut Bonde, är Sveriges största
skytteförening och var under 30 år
centralorganisation för hela landets skytte.
Skarpskytteföreningens bildande var ett
uttryck för den våg av folkligt nationell
försvarsvilja, som svepte fram över landet vid denna
tid (->-Skytterörelsen). Inspirerat av August
Blanche och August Sohlman igångsattes (med
J. Mankell som ledande kraft) ett intensivt
arbete på allmän folkbeväpning, och föreningen
kunde efter något år mönstra omkr. 2 000
medlemmar, organiserade liksom ett regemente på
12 kompanier. I mitten av 1860-talet spelade
föreningen en stor roll i huvudstadens liv
(skildrat av bl. a. Aug. Strindberg). Man
samlades på söndagarna inne i staden i uniform
och marscherade med musik i spetsen ut till
Haga, Ladugårdsgärde eller annan lämplig
terräng, där man bedrev militära övningar, vilka
i viss mån kunna betraktas som föregångare till
senare tiders friluftsliv. Fester och parader
ingingo i verksamheten, och vintertid bedrevs
exercis inomhus. Under 1870-talet ökade
intresset för skjutningarna allt mer på andra
militära övningars bekostnad, varför det
föreskrevs, att medlem måste deltaga i minst två
exercisövningar under året för att bli
berättigad ställa upp i tävlingsskjutningen om statens
priser (vilken bestämmelse borttogs först 1882).
Fram till reformperioden 1889—93 fungerade
Skarp som skyttets centralorganisation och
anordnade bl. a. den årliga s. k. stora
prisskjutningen på Gärdet, dit de 20 bästa från hela
landet samlades efter uttagning på
hemmabanor. Ställningen som landets största och
starkaste förening bibehölls även därefter och
befästes, då Skarp 1902 kunde flytta till sin
nya skjutbana vid Stora Skuggan.
Dessförinnan hade man skjutit vid Huvudsta, och under
föreningens första tid låg bl. a. en bana vid
Jarlaplan med tavlorna placerade mot höjden,
där Engelbrektskyrkan nu ligger.
Föreningens organisatoriska ram krympte på
1870-talet till fyra kompanier, men sedan
skjutningen börjat taga överhand, bildades 1885 femte
kompaniet och 1907 det sjätte. Sedan 1921 har
antalet kompanier varit 12. I och med
tävlingsverksamhetens utveckling under 1920- och 30-
talen fingo kompanierna en alltmer
självständig karaktär, och numera räknas de vid större
allmänna tävlingar vanligen som föreningar.
Medlemsantalet var under mellankrigstiden
knappt 2 000, ökade kraftigt genom
beredskaps-skyttet och har under de senaste åren
stabiliserats vid något över 3 000.
Bland dem som längsta tiden innehaft
ordförandeposten inom föreningen märkas: A. R.
W. Egerström (1864—72), G. W. von Francken
(1872—91), S. Lewenhaupt (1898—1904), G. Posse
(1910—19) och S. A. Lovén (1922—33). Tre av
föreningens övriga ordförande, A. Billmansson,
J. Z. Rudbeck och greve F. Bernadotte af
Wisborg, ha lämnat sin post för att överta
ledningen av hela skytterörelsen. — Ordf. sedan
1946 är Uno Broms.
Bland framstående elitskyttar inom föreningen
må nämnas: H. Howander, mästare vid
skandinaviska skyttefesten 1885, riksmästarna G. A.
Sjöberg (1900), Knut Carlsson (1903), Axel
Jansson (1906), G. W. Gren (1910), G. A. Jonsson
(1919), V. Knutsson (1934) och A. Kallenberg
(1943), P. O. Arvidsson, olympiasegrarna O. G.
Swahn och C. H. Johansson (sedermera
Kungsholms skg), fyrfaldige förbundsmästaren C.
Björkman, L. Lagerlöf, N. Schullström
(sedermera Eskilstuna), M. Johansson (Fritzing),
världsmästaren K. A. Larsson, T. Gullstrand,
J. Welin-Berger, J. Scheja, fältskyttemästaren
H. Hagner, världsmästaren i hjortskytte O.
Sköldberg samt E. Koch. K.A.L.
Stockholms Stads Idrotts- och
Frilufts-styrelse tillsattes 1 maj 1929
(->Stock-holm) och förvaltar stadens för idrott,
lekar, bad och friluftsliv avsedda
anläggningar samt främjar idrotts- och
friluftslivet i Stockholm genom instruktörs-,
ungdoms- och upplysningsverksamhet
samt utbildning av ledare ävensom
genom att ekonomiskt stödja idrotts- och
friluftsorganisationer i staden.
Styrelsen förvaltar (1945) 14 idrottsplatser,
ett 40-tal boll- och lekplaner, 3 idrotts- och
gymnastikhallar samt 18 tennisbanor. Den har
anlagt 9 idrottsplatser och medverkat till
ombyggnad av 3, Östermalms, Aspuddens och
Jo-hanneshovs. Den förvaltar vidare 14 friluftsbad,
bland vilka märkas Vanadis- och Älvsjöbaden
samt det 1945 anlagda Saltsjöbadet vid
Erstavik, och 10 varmbad, vilka senare årligen
besökas av omkring 0,5 mill. badgäster.
Bland styrelsens anläggningar för vintersport
märkas ett 60-tal skridskobanor, 7 skid-, 5
tek-nik- och ett 50-tal kälkbackar samt ett 30-tal
permanenta skidspår. Styrelsens
friluftsreser-vat ha en sammanlagd areal av omkring 2 500
hektar. Störst är Tyresta i österhaninge
socken, Nacka gård samt Grinda vid ö.
Saxarfjärden och Finnhamn vid Husaröleden i mellersta
skärgården med utmärkta hamnar för småbå-
555 635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
