Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien - Sporten i äldre tider, av fil. dr Gösta Langenfelt och Paul Brewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORBRITANNIEN
Bild 3. Engelska gentlemän (med damer i fönstret t. v.) åse en professionell boxningsmatch på
Fives Court i London 1812. — Ur »Real Life in London», utgiven 1821.
bowles och annan liknande dårskap». En
puritansk predikant fördömer den engelska massan
för att den på söndagarna »skall ut och kasta
sten och vikt, löpa eller skjuta, spela boll med
händer eller fötter, medan andra brottas dagen
lång eller gå till fäktarskolan, och många blott
se på».
Puritanen Thomas Cartwright påpekade i en
varning till parlamentet, att högkyrkans
prästerskap var ungefär lika tokigt i sport som sina
församlingshjon, och säger, att »prästen rusar
igenom sin predikan, för antingen har han två
socknar att betjäna, eller också har han några
matcher att spela».
Pedestrianismen förebådar modern fri idrott.
Efter den puritanska regimens fall
uppblossade intresset för kroppsövningar
och idrott starkare än någonsin, och även
de högre klasserna återfingo intresset för
sport.
Under Karl II börjar löpningen få en
»modern» form, och skildringar av stora
matcher mellan professionella löpare
föreligga. Dessa voro vanligtvis »footmen»
hos lorder och högre ståndspersoner —
ett slags löpande lakejer, som funnos
kvar ännu mot slutet av 1700-talet.
Samuel Pepys skriver i sin berömda
»Dagbok», att han »den 10 augusti 1660 var i Hyde
Park och såg en stilig kapplöpning mellan en
irländare och Crew, som var footman hos lörd
Claypoole på min tid hos lorden». Den 30 juli
1663 skriver han, att »hela staden talar i dag
bara om kapplöpningen på Banstead Downs
mellan hertigen av Richmonds footman Lee och
en skräddare, som är berömd löpare».
Man vet att även amatörer tävlade i löpning
om också ej i samma utsträckning som de
professionella. Den förut citerade Pepys omtalar
även, att tennis spelades ivrigt av Karl II och
hans hovmän, vilka »voro skamliga nog att
alltid låta sig besegras av kungen, som var en
mycket medelmåttig spelare».
Inga amatörregler — 1 000 pund i pris!
Otroliga »rekord» meddelas av samtida
skribenter om löparnas prestationer. I en dagbok
från 1720 beskrives en kapplöpning mellan
hertigens av Wharton och en Mr. Distons footmen
på en distans av 4 miles. Väldiga
människomassor bevittnade loppet, och hertigen av
Wharton hade satt upp 1 000 pund som pris till
segraren — en häpnadsväckande summa även i
våra dagar. Segertiden blev 18 minuter, vilket
tyder på att det icke måtte ha varit alltför noga
med distansens uppmätning, då nu (1946)
gällande världsrekord är 19m l,os.
»Lördagssporten» infördes på 1700-talet.
En reminiscens från det puritanska
förbudet mot söndagssport var att
sporttävlingarna mer och mer började förläggas
till lördagseftermiddagarna, men i sam-
655
186 648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
