Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storviltjakt, av kapten Hjalmar Frisell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lejonet kastas omkull. Man bör aldrig gå
tätt inpå ett skjutet djur, innan man är
viss om att det är dött eller åtminstone
oförmöget att resa sig.
Ibland kunna svårt sårade lejon draga
sig undan in i högt gräs eller täta
busksnår, där förföljandet måste ske steg för
steg med största försiktighet (färdigt
gevär), och trots detta kan det vara
förenat med allvarlig livsfara. Ett osårat
lejon kan däremot i allmänhet lätt drivas
ut ur ett dylikt skydd av en kedja
hojtande bärare och den på motsatta sidan
passande jägaren komma till skott.
Leopardjakt.
Leoparden i Afrika är visserligen mindre
(framför allt lägre) än lejonet men ändå
mycket stark och vild. Den förekommer allmänt,
på samma platser som lejonet och tigern, mest i
skogsmark, och låter under nattjakten på
antiloper eller mindre husdjur höra sitt om
vedsåg-ning påminnande läte. För hundar hysa de en
viss förkärlek och stryka nattetid gärna kring
farmhus och läger, där det luktar hund, ibland
t. o. m. upp på verandor och in i tält. De äro
till skillnad från lejonen skickliga klättrare och
sova under dagen gärna utsträckta på en
trädgren inne i skogen, där de äro mycket svåra
att upptäcka. Trots sin vackra och eftersökta
päls är leoparden knappast föremål för någon
egentlig sportjakt, men om tillfälle ges, skjuter
man den givetvis gärna, med iakttagande av
samma försiktighetsregler som vid lejonjakt.
De flesta fångas dock i giller eller kraftiga
saxar. Leoparden kallas i Asien även panter
och motsvaras i Amerika av jaguaren och
puman.
Annan storviltjakt i Afrika.
På en jaktsafari ser man ständigt giraffer,
zebror och olika slag av antiloper. Girafferna
äro i regel förbjudna eller tillåtna endast på
speciallicenser, varför de sällan jagas. Zebrorna
äro talrika överallt på högslätterna men
skjutas egentligen blott som lejonmat eller för de
vackra skinnen, ty egendomligt nog föraktas
det om kalv påminnande köttet.
Antiloperna, som förekomma i en mångfald
former, från älgantilopen med en vikt av upp
till 1 000 kg till arter av en mindre hunds
storlek, skjutas både för köttets och de vackra
hornens skull. Särskilt eftertraktade som
troféer äro de magnifika hornen av kudun och
de meterlånga, spjutlika hornen av
Oryx-antilopen.
Vid antilopjakt ligger svårigheten i att
komma inom effektivt skotthåll för det utsedda
bytet. Antiloperna äro oftast ytterst skygga
och draga sig vid annalkande fara snabbt utom
STORVILT J A K’T
Sydamerikanska gauchos fånga jaguarer med
lasso på pampas. — Efter en målning av H.
Ungewitter.
håll. Vilande hjordar bruka ha en vakt
utställd för att i tid varna kamraterna, och
luktsinnet är mycket starkt utvecklat. För att
obemärkt kunna nalkas bytet måste man röra sig
ljudlöst mot vinden med utnyttjande av till
buds stående betäckning och sista biten helst
krypa fram ensam. Man skjuter först när man
tror sig viss om att kunna sätta in en
dödande träff med finkalibrig »soft nose» och
bör aldrig glömma, att första skottet är det
avgörande. Ett sårat djur är ofta förunderligt
hårdskjutet och kan stappla undan trots
talrika träffar.
Tigerjakten — Asiens
storviltjakt.
Tigern (FeZis tigris) är för stora delar
av Asien vad lejonet är för Afrika. I
storlek är han lejonets like och kan väga
över 170 kg. Benen äro dock något
kortare än lejonets, varför kroppen verkar
mera långsträckt. Särskilt karakteristisk
är den rostgula bottenfärgen med bruna
eller nästan svarta tvärstrimmor, den vita
undersidan och skägget på kinderna,
vilket finnes även på honan.
I Asien finnes ett flertal olika tigerarter, av
vilka den bengaliska i Indien anses som
huvudart och den manchuriska är störst. Tigern
förekommer så långt norrut som i södra
Sibirien, i väster ända till Kaspiska havets
sydkust och östra Kaukasus, i nästan hela Indien
med Malacka, i södra och västra Kina samt på
Sumatra, Java och Bali. På de övriga
Sunda-öarna inklusive Borneo saknas han.
Tigern, ett djungeldjur.
Tigern har sitt hemvist i den täta djungeln.
Han vilar under den soliga delen av dagen och
681
682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
