Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk gymnastik - Historik, av major Oswald Holmberg - P. H. Lings system - Från Lings död till nuvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK GY MN ASTIK
alltid långsamt och i början lindrigt. Armarnas
böjningar och sträckningar skola redan från
början göras så fort och bestämt som möjligt.
Rörelserna böra omväxla och en rörelse ej
upprepas mer än 2—3 gånger i följd, eljest kan
trötthet och leda uppstå.
Vid nedsprång bör knänas böjning rätta sig
efter språngets höjd, dock utan att gå över den
räta vinkeln.
Rörelser med stöd böra komma till
användning, då det gäller att häva en ovana eller
något mindre, kroppsligt lyte.
Vid alla rörelser är det angeläget, att
andningen bibehålles fri och ohämmad; särskilt
vid rörelser med stöd är detta av yttersta vikt.
Från Lings död till nuvarande
tid.
Perioden 1839—1882.
De män, som vid P. H. Lings död 1839
kommo att övertaga ansvaret för den
svenska gymnastikens vidare utveckling,
voro hans elever Lars Gabriel
Branting (1799—1881), som
utnämndes till föreståndare, samt Carl
August Georgii (1808—81), lärare vid
institutet sedan 1829. Branting kom att
ägna största delen av sin verksamhet åt
den lingska sjukgymnastiken, vars
metoder han gjorde kända långt utöver
Sveriges gränser. Georgii, som 1840
utnämnts till överlärare, lämnade 1846
institutet och bosatte sig utomlands, först
i Paris och därefter i London.
Dessförinnan hade han dock hunnit med att hos
Lings son Hjalmar (1820—86) grundlägga
ett levande intresse för gymnastiken, på
vars utveckling denne under en nära
40-årig lärareverksamhet vid Gymnastiska
Centralinstitutet kom att sätta sin prägel.
Hjalmar Ling, svensk gymnastiks förste
systematiker.
Hjalmar Ling ägnade sina krafter främst
åt friskgymnastiken. Liksom fadern ansåg
han, att den borde ha sin grund i
sjukgymnastiken och att de inom denna gren
hämtade erfarenheterna voro »den rot,
varur en på organismens lagar, på
kritiskt urval och på eftersträvande
enkelhet grundad friskgymnastik allena
kunde utgå». Värdet av en gymnastisk
rörelse ansåg han bero av dess
»korrekti-va» kraft, d. v. s. dess förmåga att mot-
verka en viss svaghet eller ett visst
kroppsfel, och friskgymnastikens
grundformer borde i första hand avse att häva
svaghet och missbildning. Ifråga om
formbestämdhet och rörelseverkan
framhöll Hj. Ling, att varje rörelse borde vara
mekaniskt bestämd samt till sina
allmänna och speciella verkningar känd.
Beträffande urvalet ansåg han, att man
borde utgallra alla rörelser, som ej hade
något begripligt gymnastiskt ändamål,
»såsom mången konstmakares
förvånande gyckel».
Enligt P. H. Ling skulle varje
gymnastiklektion vara så sammansatt, att den bildade ett
gymnastiskt helt, d. v. s. den borde tillgodose
alla de olika kroppsdelarnas och organens
behov av rörelse, med ett ord vara allsidig.
Denna princip hade dock åren närmast efter Lings
död fått föga tillämpning i praktiken,
varigenom ett av P. H. Lings främsta syften med
gymnastiken, den harmoniska
kroppsutvecklingen, kom att äventyras. Därför verkställde
Hj. Ling på 1860-talet en anatomisk-fysiologisk
indelning av rörelserna i släkten och
uppställde samtidigt den ordningsföljd, i vilken de olika
släktena borde förekomma i en
gymnastiklektion. Detta schema blev kallat dagövning
(rörelseschema). Indelningen av rörelserna i
släkten och rörelsernas uppställning i
dagövnings-form offentliggjordes av Hj. Ling första gången
i »Tabeller», utgivna 1866 och avsedda som
»öv-nings- och kommandotabeller» för eleverna i
Gymnastiska Centralinstitutets pedagogiska
lärokurs. Släktena och rörelseföljden dem
emellan voro i Tab. 6, den första av de tabeller, som
äro uppställda i dagövningsform, följande: 1.
Benrörelser, 2. Spännböjande rörelser, 3.
Häv-rörelser, 4. Rörelser för skuldror, rygg och
nacke, 5. Bukrörelser, 6. Växelsidiga
bålrörelser, 7. Språng, 8. Andningsrörelser. Denna
normaldagövning erhöll snart följande
komplettering: en kort försats (inledningsvarv) av enkla,
mindre ansträngande rörelser i bestämda
takter, någon form av balansrörelse, antingen
fristående eller på redskap, marsch och löpning,
inlagda på lämplig plats i dagövningens mitt,
samt slutligen en eftersats av ett par enkla
rörelser (avslutningsvarv).
Rörelseförrådet i 1866 års Tabeller var avsett
för vuxna män; 1869 utgav Hj. Ling ett
»Till-lägg», som innehöll rörelser avsedda för
skolungdom, äldre män jämte en del
specialtabeller, såsom danstabell, lektabeller, bärnings- och
brottningstabell.
Nya metodiska anvisningar tillkomma.
Hj. Ling utgav även metodiska anvisningar
för gymnastikens bedrivande i skolorna. De
viktigaste av dessa utöver P. H. Lings voro:
754 788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
