Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk gymnastik - Historik, av major Oswald Holmberg - Från Lings död till nuvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK GY MN ASTIK
Bild 2. Svensk gymnastik omkr. sekelskiftet, a. Stödståenda ryggböjning bakåt, b
halvspännsid-fallande utgångsställning med levande stöd, c två av Törngrens många andningsrörelser. — Ur
L. M. Törngrens »Lärobok i gymnastik» (1905), med teckningar av Wendla A:soni Falck.
Perioden 1882—1907.
Denna period utmärkes av den
svenska gymnastikens stabilisering i Hj. Lings
utformning inom såväl armén som
skolorna, tack vare ett energiskt arbete av
Hj. Lings lärjungar, bland dem främst
L. M. Törngren, C. Silow och C. A. H.
Norlander.
Rörelseförrådet undergick under denna
period ingen annan förändring än att flertalet av
de i Hj. Lings Tabeller upptagna
motståndsrörelserna (stödrörelserna) utgallrades.
Perioden 1907—nuvarande tid.
År 1907 lämnade Törngren
förestån-darskapet för G. C. I., och samtidigt
började nya idéer göra sig gällande på det
gymnastiska området. Redan på
1860-talet hade kritik börjat riktas mot Hj.
Ling. Man erkände visserligen hans stora
förtjänster beträffande skolgymnastikens
utformning, men det framhölls samtidigt,
att arbetet i fortsättningen mera syftat
till att befästa traditionen än att utveckla
systemet, vilket senare P. H. Ling ansett
som ett livsvillkor för dess bestånd.
Gymnastiken hade stelnat i formerna,
undervisningen hade blivit schablonmässig och
den gymnastiska rörelseformen blivit
både mål och medel. Den militära
prägel, som P. H. Ling givit gymnastiken,
hade överförts till såväl barn- som
kvinnogymnastiken, och rörelseförrådet var i
stort sett detsamma för män, kvinnor
och barn.
Nya vindar börja blåsa inom svensk gymnastik.
Det första steget till rättelse häri togs
av Elin Falk, som skapade nya, för
de lägre åldrarna lämpliga
rörelseformer och som mera allmänt införde
bruket av s. k. isolerande utgångsställningar,
såsom kors-, krok- och helsittande. Inom
kvinnogymnastiken blev Elli
Björk-st é n reformatorn.
Utmärkande för hennes gymnastik var det
rytmiska utförandet av rörelserna, som enligt
henne själv befrämjade formens utmejsling,
höjde arbetsintensiteten, ökade uthålligheten
samt uppväckte glädje. Rörelsernas rytm över-
Bild. 3. Svensk gymnastik omkr. sekelskiftet, a Stående grundställning, b våghängande slagäntring
å båglina, c anspringande balanshopp. — Ur »Handbok i gymnastik för armén» (1902).
758 788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
