Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk gymnastik - Den svenska gymnastikens segertåg, av gymnastikdirektör Agne Holmström och major Oswald Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK GY MN ASTIK
tysk turnén och norska hopp med trampolin
över hög häst (bock) och språngbord. Den
kvinnliga däremot har utvecklats efter svenska
linjer (Björksténs metod).
I Danmark vann Lings gymnastik insteg
först på 1880-talet. Banbrytare här blev polyt.
kand. N. Hansen Rasmussen, som efter
genomgången kurs vid G. C. I. (1885—87) öppnade eget
institut i Köpenhamn, samt lärarinnan vid
G. C. I. Sally Högström, som somrarna 1884—86
ledde kurser i kvinnogymnastik i Vallekilde
och Askov. Till gymnastikens framgång i
Danmark bidrog även fäktmästaren vid Lunds
universitet, kapten C. Norlander, som 1886 i
Vallekilde folkhögskola höll ett orienterande
föredrag om Lings gymnastik, åtföljt av en
uppvisning av studenter. Året dessförinnan hade
12 danska pedagoger med professor P. la Cour
i spetsen genomgått en två månaders kurs i
pedagogisk gymnastik för kapten Norlander i
Lund. Bland »Norlandertylvten» befann sig K.
A. Knudsen, som under de därpå följande 50
åren skulle bli den lingska gymnastikens
främste förkämpe i Danmark. — En särskild
arbetsmetod på lingsk grund har skapats av Niels
Bukh (->-Bukhs gymnastik) och tillämpas
sedan omkring 30 år mer eller mindre i den
manliga gymnastiken. Kvinnogymnastiken har
utvecklat sig enligt lingska principer under
till-lämpning av Elli Björksténs och i mindre grad
av Agnete Bertrams arbetsmetoder.
Till Finland kom svensk gymnastik
genom G. M. Pauli och C. F. de Ron samt
italienaren G. Otta. Den sistnämnde genomgick 1831
—32 kurs för Ling och anställdes som lärare
vid Åbo akademi. På kvinnogymnastikens
område blev Elin Kallio, f. Waenerberg, den
svenska gymnastikens främsta förkämpe. Hon
avlade examen vid G. C. I. 1881 och fick stort
inflytande på den finska kvinnogymnastikens
utveckling i lingsk anda såväl genom sin
pedagogiska- som sin författarverksamhet. Hennes
främsta efterföljare blev Elli Björksten, som
skapade en ny metod för rörelseutförandet, en
metod som skulle komma att mer eller mindre
sätta sin prägel på hela den nordiska
kvinnogymnastiken. Den manliga gymnastiken i
Finland utformades av V. Heikel, som efter
studier vid G. C. I. (1867—68) och tyska
gymnastikskolor uppställde ett system, vilket dock
huvudsakligen vilar på tysk grund.
I Frankrike har svensk friskgymnastik
aldrig vunnit fast fot. Den har blivit känd
genom franska vetenskapsmäns besök i Sverige;
bl. a. företogo den kände fysiologen G. Demeny
och dr F. Lagrange på officiellt uppdrag en
resa dit. Svenska gymnasttrupper ha uppträtt
i Paris, 1889, 1900 och senast 1913, och
mottagits med stor entusiasm. En utmärkt handbok,
»La Gymnastique suédoise» med teckningar av
Hj. Ling, utarbetades av L. G. Kumlien och
E. André med biträde av överste Norlander.
Den kände läkaren Ph. Tissié, som ingående i
Sverige studerat Lings gymnastik under
Törngrens ledning, kämpade i decennier för svensk
gymnastiks införande i franska läroverk men
utan resultat. En av Tissiés främsta
medhjälpare under många år var gymn. dir. C. Brandt,
som innehar eget institut i Nizza och sedan 1911
verksamt arbetat för den lingska gymnastiken.
I Belgien blev det lingska systemet känt
för en större allmänhet genom Stockholms
Gymnastikförenings uppvisningar vid
gymnastikfesterna i Bryssel 1877 och 1880 under
Balcks ledning. Den främste förkämpen för
svensk gymnastik blev under 1890-talet
majoren C. Lefebure, som efter kurs vid G. C. I.
1898—99 blev chef för »L’école normale de
gymnastique et d’escrime» i Bryssel. Han utgav
1903 »L’éducation physique en Suède» och 1905
»Méthode de gymnastique éducative». Ett
förtjänstfullt arbete utfördes av svensken G.
Schmiterlöw, som 1908—11 var lärare i
gymnastik i det vid universitetet i Gent
nyinrättade Institut Supérieur d’Education Physique.
Lefebures arbete fortsattes av H. de Genst, som
särskilt bidragit till den svenska gymnastikens
införande i skolorna. Sjukgymnastiken har
sedan början av 1900-talet haft en framstående
representant i gymn. dir. L. Sandberg, som även
ifråga om friskgymnastiken inlagt stor förtjänst
genom att vid Bryssels universitet bilda den
första universitetsföreningen för Lings gymnastik.
I Holland blev svensk gymnastik först
1915 officiellt erkänd. Då blev överstelöjtnant
H. van Blijenburgh, elev till Schmiterlöw, chef
för holländska marinskolan för gymnastik och
idrott samt 1919 chef för militära
gymnastikskolan i Utrecht, som han organiserade efter
svenska principer.
På Balkan torde Grekland och Rumänien
vara de stater, som visat det största intresset
för Lings system. I Grekland infördes 1909
den svenska gymnastiken officiellt i alla
undervisningsanstalter, samtidigt som grunden
lades till den gymnastiska akademien i Aten för
utbildning av lärare. Förtjänsten härav
tillkommer främst professorerna J. Chrysafis och
F. Carvelas, vilka båda omkring sekelskiftet
genomgått G. C. I. och som sedan kommo att
bekläda de högsta ämbetena inom den fysiska
fostran. För att utvecklingen även i framtiden
skulle gå i den lingska gymnastikens anda,
sände grekiska regeringen 1930 två läkare, två
officerare, två gymnastiklärare samt en
kvinnlig gymnastikpedagog till Stockholm, där de
under ett år följde utbildningen vid G. C. I. Av
dessa är med. prof. T. Cavadias direktör för
fysisk fostran vid Atens universitet.
I Rumänien är svensk gymnastik införd
i såväl skolor som armé och marin, tack vare
det hängivna arbete, som utförts av general V.
Badulescu. Denne genomgick G. C. I. 1910—13
och lyckades efter första världskriget få till
stånd en gymnastisk högskola i Bukarest med
4-årig utbildning. Vid högskolan tjänstgör för
763
788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
