Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säljakt, av civiljägmästare Bertil Haglund - Sälka, Sälkatjåkko - Sälkaanläggningarna - Sänke - Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄLJAKT
S Ä L J A K T.
Av civil jägmästare Bertil Haglund.
Sälj akt bedrives i regel för
förtjänstens skull av kustbor och yrkesfiskare,
framför allt på långfärdsjakter i drivisen
vintertid.
Av de tre i Sverige förekommande sälarterna
är gråsälen (Halichoerus grypus) den
största. Den blir intill 2 m lång och kan nå 200 kg
i vikt samt skiljer sig från de andra arterna
genom sin långa nos. Den håller till såväl i
Östersjön som vid Nordsjöns kuster och
yng-lar på lös drivis i febr. eller mars. Ungarna
(kutarna) äro vita och gå under de första
veckorna ej i vattnet. I likhet med övriga sälarter
lever gråsälen nästan enbart av fisk och härjar
ofta svårt i fiskegarnen, varför skottpengar
utbetalas för fällda sälar.
Vikaresälen (Phoca hispida) är
betydligt mindre och når en maximilängd av 1,5 m
och högsta vikt av 80—90 kg. Den har mycket
trubbigt nosparti och gör intryck av att vara
kort och tjock. Den är allmän i Norra ishavet
och förekommer i Sverige allmännast i
Bottniska viken men även i Östersjön ned till
Öland och Gotland. Vikaresälen benämnes
även r i n g s ä 1.
Knubbsälen (Phoca vitulina) är något
större än föregående art. Den förekommer i
södra Östersjön samt efter den svenska
västkusten och i hela Nordsjön men går ej upp i
Ishavet. Söderut går den till Portugal.
Knubbsälen följer ofta vandrande fiskstim rätt långt
upp i älvarna. Ungarna, som födas vid
midsommartiden, äro omedelbart efter födelsen
färdiga att följa modern i vattnet.
Den viktigaste och märkligaste jakten
äger som nämnts rum vintertid under
långfärder i Bottniska vikens drivisar
och bedrives ännu flitigt av finska
säl-skyttar men även av svenska kustbor.
Dessa färder startas i slutet av februari
eller i början av mars, när jägarna först
köra och sedan draga båtarna över isarna,
tills de finna jaktbar is med säl.
Särskilda redskap ha utbildats för denna
jakt. Sälbåten, kallad »färdbåten», är speciellt
konstruerad för ändamålet, isjollen och
»is-ekan» äro småbåtar, som användas under
jaktturerna i gles och splittrad drivis. På
»skredstången» — en väldig, mässingskodd skida —
ligger jägaren och drar sig fram mot sälen
i skydd av en vit tygskärm, som är
fastmon-terad i skredstångens framända. Han är
vitklädd och använder moderna kulgevär,
vanligen försedda med kikarsikten.
Klubbning av säl sker nu främst vid
Harstena i Gryts skärgård, Östergötland,
där gråsälarna gå upp i väldiga flockar
på vissa skär.
I skydd av mörker och lämplig vind smyga
jägarna i båtar in mot kobbarna och rusa
sedan upp i sälflocken och klubba så många
djur som möjligt. Över hundratalet sälar kan
bli bytet från ett sådant »sälslag».
Tillfälligt skytte på säl sker antingen
genom att jägaren i båt eller på annat
sätt smyger sig på vilande sälar eller
också vaktar på de skär, där sälarna
bruka gå upp.
Man skjuter ibland även säl i vattnet, när de
höja sig för att spana över vattenytan, men i
allmänhet sjunka djuren då, innan man hinner
få tag på dem. Detta kallas vid de norrländska
kusterna att skjuta »på kox». Man kan också
locka säl till grunden genom att härma deras
råmande rop. På vissa platser, där sältillgången
är god, harpunerar man sälar, som stå sovande
i vattnet.
För fångst av säl använder man
väldiga sälnät, som sättas i sund eller kring
stenar, där sälarna bruka gå upp.
Dessutom har man använt sälsaxar, gillrade
spjut och bur liknande fällor.
Sälka eller Sälkatjåkko är ett
dubbeltoppigt fjällmassiv, beläget vid
Tjäktjadalens västsida i Lappland
(^-Kebnekaisemassivet, pl. 1).
Högsta toppen (1935 m ö. h.), som lättast nås
genom en liten dal, n. om massivet, bestegs
första gången 27 juli 1915 av P. Quensel, den
något lägre Nordtoppen (1880 m ö. h.) 6 aug.
1931 av G. Graf, V. von Feilitzen och G.
Lilliehöök. Båda dessa toppar bestegos första gången
vintertid 11 april 1940 av A. Nia och H. N.
Pallin. — Den uppgivna höjden på Sälka torde
vara för hög och uppgår sannolikt ej till
1 900 m. Pan.
Sälkaanläggningarna, vid Kungsleden i
n. Lappland mellan Abisko och
Kebnekaise, tillhöra S. T. F. och omfatta bl. a.
en tvårumsstuga med 18 bäddar. N.F-ng.
Sänke, fisket., är en blytyngd, fäst vid
reven eller -Mafsen strax ovanför betet,
för att detta skall kunna sjunka snabbt,
vilket är nödvändigt, särskilt då det
gäller fiske i strömmande vatten.
Vid spinnfiske bör sänkets tyngdpunkt
ligga under själva linan, för att denna icke
genom spinnarens eller dragets rotation skall
sno sig, då s. k. backslag nästan ofelbart förr
eller senare blir följden. M. A.
Särna, socken i n. v. Dalarna (2 423 inv.
1946), har spelat en betydande roll i
svensk skidsport.
843
844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
