Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiokamp, av redaktör Sven Lindhagen och docent Torgny Sjöstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIOKAMP
nämnd all-round competition,
mångsidighetstävling) arrangerades vid
USA-mäs-terskapen 1884 och lade an på
kraftprestationer.
Tävlingen omfattade sålunda (i ordningsföljd)
löpning 100 yards, höjdhopp, gång 880 yards,
stavhopp, häcklöpning 120 yards, viktkastning
(56 pund, 25,401 kg), kulstötning, släggkastning,
längdhopp och löpning 1 eng. mil. Bästa
resultat har nåtts av M. Sheridan (1909) med
följande serie: 10,6, 170, 3.50,6, 328, 17,2, 9,13, 13,13,
38,36, 629, 5.50,0. Mästerskapet arrangerades 1884
—1914 och 1916—21; därefter (och 1915) tiokamp
enligt nuvarande regler.
Norden har spelat stor roll.
I Sverige anordnade Malmö Läroverks
IF 1902 den första tävlingen, och s. å.
hölls den första allmänna, med IFK
Malmö som arrangör.
Grenarna, minimigränsen och
»multiplika-torn» (d. v. s. poängen för överskjutande
tiondels sekund och cm) voro: höjdhopp (1,25 —
17), längdhopp (4,oo — 3,4), stavhopp (1,80 — 6),
trestegshopp (8,00 — 1,7), kulstötning
sammanlagt (13,00 — 1), diskuskastning sammanlagt
(32,oo — 0,3), spjutkastning sammanlagt (40,oo —
0,25), 100 m (14 — 32), 1 500 m (6 min. — 0,9),
häcklöpning 100 m (22 sek. — 16). 11 man voro
anmälda, 8 fullföljde, och segrare blev C.
See-berg, Norge, med 4 960,35 p. före G. Malmgren,
IFK (sedermera Halmstad). Tävlingen, där
häcklöpningen småningom ersattes med
löpning 400 m, vanns 1903 och 04 av E. Lemming,
L.S., 1907 av S. Låftman, IFK Karlstad, och
1908—10 av H. Wieslander, IFK Stockholm.
Den använda poängberäkningen låg till
grund för Svenska Idrottsförbundets 1909
utarbetade tabell. SM infördes s. å., 1911
utbyttes trestegshopp mot häcklöpning
110 m vid SM, och okt. 1911 förekom i
Göteborg en »provtävling» i den tiokamp,
som av svenska organisationskommittén
konstruerats för OS 1912, vari kast enbart
på bästa hand förekommo. Denna form
har sedan dess bibehållits.
I Finland arrangerades 1902 till 08 en
tävling om »idrottskungaskap»,
omfattande kulstötning, diskus- och
spjutkastning sammanlagt, längd-, höjd- och
stavhopp sammanlagt (upphopp på »bästa»
och »sämsta» fot) samt löpning 100, 400,
1500 och häcklöpning 110 m. Fr. o. m.
1909 övergick man till tiokamp, som
numera utövas i flertalet länder, dock
ytterst sällan i England och flerstädes
blott vid nationella och
distriktsmästerskap.
De nordiska länderna ha haft många goda
tiokampare. Bland svenskar märkas sålunda de
olympiska pristagarna 1912, H. Wieslander, C.
Lomberg och G. Holmér, senare Bertil Ohlson,
Evert Nilsson, Helge Jansson, L. Dahlgren, O.
Bexell, G. Waxberg och Bertil Larsson.
Finland har i P. Yrjölä och A. Järvinen haft två
av världens främsta tiokampare, i Norge
märkes H. Lövland, i Danmark S. Aa. Thomsen.
Tiokamp — en akademisk sport.
Tiokamp ställer så stora krav på
teknik- och specialträning, att i huvudsak
endast studenter, med somrarna fria, ha
tid att träna rationellt.
Vid OS 1912 voro två av pristagarna
studenter, 1920 alla tre, 1924 två, 1928 en, 1932 två, och
vid OS 1936 var flertalet deltagare studenter,
nämligen 15 av 17 fullföljande!
Indianen J. Thorpe, USA, som segrade vid
OS 1912 men senare blev diskvalificerad, var
ouppnådd som tiokampare till 1926, då han
överträffades av P. Yrjölä, Finland. Bland
andra USA-tiokampare märkas H. Osborn, E. C.
Norton, B. Berlinger, J. Bausch, indianen W.
Charles och — framför allt — G. Morris och R.
Clark. Bland européer (utanför Norden)
märkas främst tyskarna A. Holtz, H. Sievert och
W. Eberle, schweizarna A. Guhl och R. Anét,
polackerna J. Plawzyk och W. Gierutto,
holländaren R. Brasser, estländaren A. Klumberg
och lettländaren J. Dimza.
Tävlingsregler.
Tiokamp arrangeras med grenarna i fastställd
ordning på två efter varandra följande dagar
med fem grenar vardera dagen. (Vid OS 1912
var tävlingen fördelad på tre dagar.) Poäng
räknas efter en fastställd poängtabell, den
första utarbetad 1914 av Internationella
Idrottsförbundet, ändrad 1922 och 34. Den nuvarande
är uppgjord av finska experter. Utarbetande av
en ny och rättvisare tabell pågår i Sverige.
I varje gren följas samma regler som i
individuella tävlingar, dock att blott tre försök få
göras i varje kast och i längdhopp. I
löpningarna dömes ->straffmeter vid tjuvstart.
Deltagare måste ha startat i — men behöver ej
fullfölja — varje gren för att få fortsätta
tävlingen eller medräknas i slutresultatet. Poängen
för varje gren och den sammanlagda
ställningen skola vara uträknade och kungjorda,
innan nästa gren startas.
Taktik och träning-
Taktiken går ut på att i möjligaste mån
spara krafterna. Det är sålunda ganska
vanligt, att man ej pressar sig till det
yttersta på 400 m, med tanke på de kraft-
957
958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
