Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trestegshopp - Träning, av Eric Svensson - En omstridd tävlingsgren, av docenten Torgny Sjöstrand och Sven Lindhagen - Tävlings- och rekordstatistik, av banktjänsteman Erik Jufält och Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRESTEGSHOPP
Tävlingsregler.
Hopparen skall taga mark i första steget med
den fot, varmed upphoppet gjordes, i andra
steget med motsatt fot, från vilken sålunda sista
stegets upphopp skall ske. Om den tävlande
berör marken med det »vilande» benet under
hoppet, är detta ogiltigt. I övrigt gälla
reglerna för ->-längdhopp i tillämpliga delar.
En omstridd tävlingsgren.
Trestegshopp ställer stora fordringar
på styrka, smidighet, spänst, rytm,
balans och koordinationsförmåga. Träningen
måste därför systematiskt gå ut på att
upparbeta dessa egenskaper. Japanerna,
som anse tresteg som det förnämsta och
mest spänstbefordrande hoppet, låta alla
sina hoppare (även längd-, höjd- och
stavhoppare) flitigt trär a tresteg, vilket
vanligen tillgår så, att de med 6—10 m
anlopp göra 8—10 m lår.ga hopp, där man
lägger an på vristfrånskjutning och
överdrivet höga, »studsande» hopp. Varje
hoppare gör stundom ett 50-tal dylika
hopp per träningstillfälle. På grund av
att trestegsbanorna på de flesta
europeiska idrottsplatser äro för hårda,
inträffa ej sällan vrickningar och
sträckningar. Dessa bero dock ofta på att
idrottsmannen ej tränat upp vriststyrka
och balans tillräckligt. Betecknande är
att man ytterst sällan hör talas om att
världens bästa trestegshoppare (d. v. s. de
som tränat förståndigt) råka ut för
skador. Givet är att tunga hoppare äro
han-dicappade.
Utom sträckningar och ledvrickningar äro
retningstillstånd i benhinnan på skenbenets
framsida och på hälens undersida ej ovanliga,
beroende på för hårda banor.
Förslag ha i många länder då och då
väckts om trestegshoppets strykande
från tävlingsprogrammet på grund av det
rätt stora antalet skador.
Det förekommer dock numera vid
mästerskapstävlingarna i så gott som alla länder men
uteslutes ofta från landskampsprogrammen och
förekom sålunda ej i ->triangelmatcherna, ej
heller i de svensk-norska landskamperna 1929
—36 eller i de svensk-holländska och blott två
gånger (femlandskampen 1935 och
Göteborgsmatchen 1941) i de svensk-ungerska. För
damer arrangeras aldrig tävlingar i trestegshopp.
1029
Tävlings- och rekordstatistik.
Olympiska Spelen.
OS 1896 i Aten.
10 start, från 5 nationer: 1) J. B. Conolly,
USA, 13,71 m; 2) A. Tufféry, Fr, 12,70; 3) J.
Persak is, Gr, 12,52; 4) Sokoly, Ung, 12,30; 5)
Zumis, Gr- 6) Chalkondylis, Gr.
OS 1900 1 Paris.
9 start, från 5 nationer: 1) M. Prinstein, USA,
14,47 m; 2) J. B. Conolly, USA, 13,97; 3) L. P.
Sheldon, USA, 13,64; 4) P. Leahy, Eng (Irland);
5) A. Delannoy, Fr; 6) A. Tufféry, Fr.
OS 1904 i S:t Louis.
7 start, från 1 nation: 1) M. Prinstein, 14,325
m; 2) F. Engelhardt, 13,72; 3) R. S. Strangland,
13,39; 4) J. W. Fuhler, 12,92; 5) G. H. van Cleve;
6) J. P. Hagerman, alla USA.
OS 1906 i Aten.
20 start, från 11 nationer: 1) P. 0’Connor, Eng
(Irland), 14,075 m; 2) C. Leahy, Eng (Irland),
13,98; 3) T. F. Cronan, USA, 13,70; 4) O.
Gut-tormsen, No, 13,34; 5) A. Müller, Ty, 13,125; 6)
F. Conelly, USA, 12,75. — E. Lemming, Sv,
oplacerad, 12,19.
OS 1908 i London.
19 start, från 7 nationer: 1) T. J. Ahearne,
Eng, 14,92 m; 2) J. G. McDonald, Ca, 14,76; 3)
E. Larsen, No, 14,39; 4) C. Bricker, Ca, 14,10;
5) P. Adams, USA, 14,07; 6) F. Mountpleasant,
USA, 13,97. — K. Fryksdahl, Sv (13,65), samt
H. M. Olsen och O. Guttormsen, No, oplacerade.
OS 1912 i Stockholm.
22 start, från 9 nationer: 1) G. Lindblom, Sv,
14,76 m; 2) G. Åberg, Sv, 14,51; 3) E. Almlöf,
Sv, 14,17; 4) E. Winne, No, 14,14; 5) P. Adams,
USA, 14,09; 6) E. Larsen, No, 14,06. — 7)
Hjalmar Olsson, Sv, 14,01; 8) N. Fixdal, No, 13,96;
10) G. Nordén, Sv, 13,81; 11) J. Halme, Fi, 13,79;
12) I. Lindholm, Sv, 13,74; 15) Patrik Olsson,
Sv, 13,45; 17) Skotte Jacobsson, Sv, 13,33.
OS 1920 i Antwerpen.
19 start, från 7 nationer: 1) V. Tuulos, Fi,
14,505 m; 2) Folke Jansson, Sv, 14,48; 3) E.
Almlöf, Sv, 14,275; 4) I. Sahlin, Sv, 14,175; 5) S.
Landers, USA, 14,17; 6) D. Ahearne, USA, 14,08. —
7) O. Nylund, Fi, 13,74; 9) K. Bache, No, 13,64;
10) S. Runström, Sv, 13,63; 11) E. Juul, No,
13,59; 13) E. Winne, No, 13,34.
OS 1924 i Paris.
20 start, från 12 nationer: 1) A. W. Winter,
Austr, 15,525 m; 2) L. Brunetto, Arg, 15,425; 3)
V. Tuulos, Fi, 15,37; 4) V. Rainio, Fi, 15,01; 5)
Folke Jansson, Sv, 14,97; 6) M. Oda, Jap, 14,35.
— 8) I. Sahlin, Sv, 14,16.
OS 1928 i Amsterdam.
24 start, från 13 nationer: 1) M. Oda, Jap, 15,21
m; 2) L. Casey, USA, 15,17; 3) V. Tuulos, Fi,
15,11; 4) C. Nambu, Jap, 15,01; 5) T. Tulikoura,
1030
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
