Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Träning, av med. doktor Otto Jervell, Oslo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄNING
Vid uthållighetstävlingar, t. ex. maratonlopp,
ser man de mest utpräglade formerna av
nervtrötthet, och vid överträning, den kroniska
formen av trötthet, är det just de nervösa
symtomen, som äro mest framträdande.
Trötthet i hjärta och andningsorgan.
Hjärtat kan bli trött som varje annan
muskel, dock ej så lätt som
skelettmusklerna. Vid hjärttrötthet blir
minutvolymen (-»-Fysiologi, sp. 487) mindre och
syreupptagningen till följd därav nedsatt.
Ett framträdande symtom på starkare
hjärttrötthet är andnöd i förening med
en känsla av utmattning.
Andningströtthet visar sig i att
andningen verkar besvärlig och ytlig,
munnen är vidöppen, ansiktet har ett
förtvivlat, oroligt uttryck, man känner
beklämning i bröstet, som om man skulle
kvävas. Ofta uppträda samma symtom som
vid hjärttrötthet.
Överansträngning och överträning.
En idrottsman kan sällan hålla sig i
lika god form under en längre
träningsperiod. Fortsätter han att träna hårt,
sedan reaktionen kommit, inträda
symtom på överansträngning — vila och sömn
äro icke tillräckliga, för att
idrottsmannen skall återvinna sin arbetsförmåga.
Tävlingen kan innebära en fara för att
en idrottsman, som inte skött sin träning
rätt, med viljan pressar sig att göra mer
än kroppen tål.
överträning är en mera kronisk trötthet, som
vanligen infinner sig efter flera veckors
träning, d. v. s. när man som bäst behöver vara
i form. Prestationerna bli sämre, kroppsvikten
sjunker, vartill komma nervösa symtom: dålig
sömn och aptit, matsmältningsbesvär och
oregelbunden avföring, dåligt humör och retlighet;
man har inte samma lust att träna som förut.
Träningen bör då omedelbart helt inställas för
en tid. Det är tillrådligt att söka läkare för
att få reda på om orsaken kan vara någon
sjukdom.
överträning kan emellertid utan svårighet
undvikas. Viktigt är att ett tillräckligt antal
vilodagar inskjutas under träningen. Redan
efter en kortvarig men maximal ansträngning
(c:a lm) har kroppen ännu efter 1 dygn ej helt
återhämtat sig, och prestationsförmågan är
nedsatt. Träning skall alltid ske så, att full
återhämtning skett mellan de olika
träningsdagarna. Den närmaste dagen före en tävling bör
vara helt fri från hård träning. Viktigt är ock-
så att den tränande får tillräcklig sömn. Ju
hårdare träningen är, desto mera sömn behöver
man — minst 8 timmar. Under säsongen, då
en idrottsman ofta tävlar, måste träningen i
motsvarande grad minskas.
Förhållanden som inverka på
träningen.
Även om vissa allmänna riktlinjer
kunna uppdragas för träning, måste man
dock i varje särskilt fall taga hänsyn till
de olika förhållanden, som kunna inverka
på densamma.
Bland dessa förhållanden måste främst
nämnas åldern. Ungdom i uppväxtåren måste lägga
träningen annorlunda än fullt utvuxna
individer, både i fråga om kroppsövningens art och
sättet, på vilket den bör bedrivas
(^-Kroppsövningar, sp. 1039). Sålunda kan t. ex. en vuxen
idrottsman, som tidigare varit vältränad, utan
att taga skada i regel ganska snabbt träna upp
sig till att tåla maximalprestationer, medan
däremot stegring av ansträngningen för ungdomar
i uppväxtåren bör ske försiktigt, liksom dessa
ej heller böra delta i tävling i
uthållighetsidrotter (^-Kroppsövningar, sp. 1040 ff.). Deras
träning bör vara så allsidig som möjligt. — När
man fyllt 40 år, bör man iakttaga en viss
försiktighet i träningen, särskilt när det gäller
grenar, som fordra maximiprestationer
(->-Kroppsövningar, sp. 1043). Vidare bör man
komma ihåg, att ju äldre man blir, desto längre
tid behöver man för att komma i form. — Efter
fyllda 50 år bör man överhuvud taget icke
deltaga i tävling eller träning till tävling i
idrottsgrenar, som fordra maximal snabbhet och
kraftutveckling.
Olika kön hänvisa till olika förfaringssätt i
träningen, som för kvinnor bör vara mindre
kraftig och ej ske i så krävande grenar som
för män (-^-Kroppsövningar, sp. 1044, och
->Kvinnosport, sp. 1123 ff.).
Slutligen bör träningen avpassas efter
kroppsbyggnaden och den kondition man befinner sig
i, när man skall börja träna, och givetvis också
efter den civila sysselsättningen. En
skogsarbetare t. ex. behöver i regel knappast träna
styrka och uthållighet och bör därför
huvudsakligen inrikta träningen på att förvärva
snabbhet och smidighet. — Nyligen
genomgången sjukdom manar ovillkorligen till
försiktighet, särskilt om den varit åtföljd av
feber. Även en lätt förkylning gör hård träning
riskabel. Om man känner sig illamående
under träningen, bör denna omedelbart avbrytas.
Idrottsledaren och träningen.
På idrottsledaren och -instruktören
faller största delen av ansvaret för att
träningen sköts på ett rationellt sätt, och
1045
1046
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
