Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyngdlyftning - Historik, av redaktör Paul Brewitz - Tävlingsregler - Lyftens teknik, av Paul Brewitz och Holger Winquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYNGDLYFTN1NGSFÖRBUND
Bland pioniärtidens lyftare på 1890-talet och
i början av seklet märktes främst Erik
Lindström, Anton Gustafsson, Carl Svensson,
lätt-viktarna Edvin Andersson och Albert Pettersson,
Stockholm, samt A. Tingdahl och August
Gustafsson, Göteborg. Mästerskapsprogrammet
växlade fram till 1920-talet med ett flertal olika
grenar, och även olika regler för lyftens
utförande tillämpades, varigenom resultaten förlora
i jämförelsevärde. Bl. a. tilläts förr vid stöt
s. k. »magvändning», varvid lyftaren tilläts vila
ett ögonblick med kulstången på bältet. Till
1906 tävlades utan viktklasser, vilket så gott
som automatiskt uteslöt lättare män från
konkurrensen. System i tävlandet blev det först
sedan SM-programmet 1928 ombildats till att
omfatta de tre olympiska lyften, ryck, press
och stöt med två armar, samt enarmslyften,
ryck och stöt, vilka dock icke få göras med
samma arm. En stor fördel för sportens
utveckling var även den gamla fasta kulstångens
definitiva ersättande med den smidigare
skiv-stången i början av 1920-talet. P. B.
Tävlingsregler.
Tyngdlyftningens viktklasser äro:
bantam-vikt t. o. m. 56 kg, fjädervikt 60, lättvikt
67,5, mellanvikt 75, lätt tungvikt 82,5, tungvikt
över 82,5 kg. Tävlingar förekomma i
enarms-och tvåarmslyft, av vilka de förstnämnda
omfatta ryck och stöt med en arm samt
tvåarms-stöt. De internationellt dominerande lyften —
och de enda som äro upptagna på OS- och
VM-programmen — äro tvåarmslyften, vilka
omfatta press, ryck och stöt med två armar.
Dessutom tävlas, ehuru mera sällan, i
fem-armslyften, som omfatta ryck och stöt med en
arm, samt press, ryck och stöt med två armar.
1 alla tävlingsformer räknas sammanlagda
resultatet. Ordningen är press, ryck och stöt.
Lyften utföras på en fyrkantig träplattform,
vars sidor skola vara högst 4x4 m och lägst
3x3 m. Skivstångens längd får icke vara
mindre än 120 cm mellan de innersta
skivorna, och stångens diameter vid fattningen får
icke understiga 28 mm. Greppets (stångens)
tyngd skall vara 25 kg inklusive
fastsättnings-klovarna. Största skivorna få icke mäta mer
än 45 cm i diameter. Skivuppsatsen till stången
vid tävlingar bör minst utgöras av följ. skivor:
2 st. 20 kg, 2 st. 15, 2 st. 10, 2 st. 5, 2 st. 2 Va,
och 2 st. 1V4 kg. Belastningen av stången skall
vara lika på båda sidor.
Tävlande har rätt till tre försök i varje gren.
Begynnelsetyngden är valfri, men ökningen
mellan försöken får icke vara mindre än 5 kg, utom
vid sista försöket, då den får vara minst 2,5
kg. Ökar en deltagare redan i sitt andra försök
med 2,5 kg, betraktas detta som hans sista
försök i grenen. Det är icke tillåtet att öka med
IV. kg eller 33A kg (t. ex. 68V1 och 71 V, kg).
Som försök räknas ofullbordade lyft, där
stången nått över knähöjd. Regelbrott är att
doppa knät i golvet eller att låta stången un-
der frivändning beröra ben eller bål. Tre
domare avgöra om lyften äro korrekta, och liksom
1 brottning är lampsystem infört. Om lyftaren
under försöket sätter foten utanför underlaget,
är även lyftet felaktigt.
Hur lyften skola utföras.
Vid press fattas stången med båda
händerna och bringas i ett enda väl markerat
tempo upp till axlarna, antingen genom utfall
eller genom nigsittande rörelse. Stången vilar
mot bröstet och mot de helt böjda armarna.
Fötterna återföras på samma linje, skilda högst
40 cm från varandra. Lyftaren skall i denna
ställning stå orörlig i två sekunder. På signal
av överdomaren (t. ex. en handklappning) föres
stången vertikalt upp, tills armarna äro helt
sträckta. När rörelsen är avslutad, markeras
ett uppehåll på 2 sek., varunder armar och ben
skola vara väl sträckta. Under utförandet av
andra tempot, d. v. s. själva presset från
axelhöjden, måste lyftårens kropp och huvud hela
tiden intaga en vertikal ställning. Inga
fotrörelser, upplyftning av hälarna eller böjning
av benen äro tillåtna.
Ryck utföres med en enda, väl markerad
rörelse från marken upp över huvudet,
antingen genom utfall eller nigsittande rörelse.
Den lyftade tyngden skall hållas orörlig i den
slutgiltiga ställningen i 2 sek., varvid armar
och ben skola vara väl sträckta. Ryckets
grundprincip är, att det skall göras i ett enda, väl
markerat tempo, utan avstanning.
Stöt utföres i två tempon. Först lyftes
stången med utfall eller nigsittande i ett enda,
väl avslutat tempo till axelhöjd, där den skall
vila på bröstet och på de helt böjda armarna.
Fötterna återföras till sin ursprungliga
ställning, därefter böjas benen och sträckas hastigt
liksom armarna, så att stången bringas upp på
de väl sträckta armarna. Tyngden skall hållas
2 sek. i den slutgiltiga och orörliga ställningen.
Lyftens teknik.
Ryck och stöt bruka betecknas som
tekniklyft, medan presset är ett
styrke-lyft, där den råa styrkan avgör.
Press.
För presset gäller det i första hand
att träna upp styrkan, men vissa
tekniska finesser kunna förbättra resultatet.
Efter frivändningen, d. v. s. sedan stången
förts upp i axelhöjd, göres ett markerat
uppehåll. Under själva presset gäller att överarmen
höjes, medan underarmen bryter utåt, så att
en samverkande hävstångsrörelse utföres i
kroppens balanslinje (en lodrät linje uppåt från
mittpunkten av fötternas stödyta), varigenom
högsta effekt uppnås. Presset kan antingen ske
med fötterna brett isär eller i givaktställning.
Andningstekniken är av stor betydelse i
presset. I de övriga lyften reglerar sig andningen
1085
1066
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
