Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandrarhem - Vandrarmärket →Gångmärken - Vandrarscout - Vandringspris - Vanninen, Pekka - Vant - Vapenlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V AN D R ARM ARKET
I det antika vapenloppet sprang man nära 400
m med hjälm och sköld. — Bild på insidan av
en attisk skål från 400-talet f. Kr.
För närv. (1946) finnas 287 vandrarhem, vilka
— utom i nordligaste Sverige — ligga så tätt,
att avståndet mellan dem utgör en lagom
dagsetapp på cykel. Antalet besökande uppgick
1945 till 148 303 och antalet login till 187 301. G. F.
Vandrarmärket ^Gångmärken.
Vandrarscout (eng. rover scout) är den
yngling, som deltar i scoutrörelsens
senioravdelning. Motsvarande
medlemskategori (16—25 år) hos flickscouterna
kallas seniorscout (eng. rangers).
Vandringspris är ett pris, som skall
erövras två eller flera — vanligen tre —
gånger för att bli vinnarens egendom men
som också, särskilt i England, kan vara
ständigt vandrande.
Vandringspris voro förr vanligare än nu, då
de anses mindre önskvärda. De binda
nämligen idrottsmän till deltagande i vissa tävlingar,
där de ha pris att försvara. Det har sålunda
hänt, att idrottsmän vägrat deltaga t. o. m. i
OS (t. ex. svenska skidlöpare 1924), då de hellre
velat försvara ett vandringspris.
Tillstånd måste i de flesta idrotter numera
inhämtas från vederbörligt specialförbund,
innan arrangör får uppställa vandringspris, och
förbundet godkänner stadgar för detsamma.
Dessa få vanligen ej ändras utan donators,
arrangörens, förbundets och samtliga
inteck-ningshavares samtycke. För stadgeändring
för ständiga vandringspris räcker det dock med
donators och förbundets. Varje vinnares namn
skall anbringas på priset. Arrangör har rätt att
fordra borgen av vinnare, om denne ämnar
förvara priset till nästa års tävling, och vin-
nare är skyldig att brand- och inbrottsförsäkra
priset till fulla värdet liksom att väl vårda
detsamma. Det förekommer ofta, att vinnare ej
mottar priset utan överlämnar det i
arrangörens vård.
Bland kända svenska vandringspris märkas
^-Kungens kanna (i flera idrotter) och
->-Kun-gens pokal (fotboll), bland utländska bl. a.
-»-Guldpokalen, -»-Entonnarpokalen,
-»-Amerikapokalen, -».Argentinapokalen samt det
ständigt vandrande priset i -»-Sporting Life’s
Marathon (bild vid Palmé, Henry).
»Poängpris» äro ett slags vandringspris.
Segrare i en tävling erhåller t. ex. 10 poäng, tvåan
9, trean 8 etc., och den som först uppnår t. ex.
30 p. vinner priset för alltid. Det förvaras till
nästa års tävling vanligen av den som har
högsta sammanlagda poängen dittills.
Vanninen, Pekka, finsk skidlöpare (f.
1911 29/i), polis i Joensuu, var 1937—39
en av världens bästa 5-milsåkare.
Vanninen, som är oerhört kraftig, vann på 5
mil finska mästerskapet 1937, 38 och 46, blev
tvåa i Holmenkollen 1938 och fyra vid VM 1939,
segrade i Puijo-tävlingarna 1938, 39 och 41 samt
i Lahtis 1939. Vid VM 1941 var han befälhavare
för militärpatrullen, som dock måste utgå, då
en av deltagarna, Vanninens bror A k i, bröt
nyckelbenet. År 1946 blev Pekka Vanninen på
5 mil fyra i Lahtis samt tvåa i
Ounasvaara-tävlingen.
Av de åtta bröderna Vanninen äro sex goda
skidlöpare. Mest känd av de övriga är den
yngste, Benjamin (f. 1921 2%), som blev
tvåa på 5 mil i Lahtis 1945 samt segrade där
och i Rovaniemi 1946. Kalle blev sexa i
5-milen i Puijo-spelen 1945, A a p p o har
vunnit DM i Nordkarelen i kombinerad tävlan, och
även E i n o har haft en del framgångar. E. M-a.
Vant (eng. shroud, ty. Want), sjöt.,
kallas tåg, som sidovägen stötta masten.
En del båtriggar sakna vant, t. ex.
ljungströmsriggen och rigg med balansloggertsegel.
Vanten äro numera vanligen av stålgods och
ansättas medelst vantskruvar. C.B.E.
Vapenlopp (grek. hoplitodromia eller
hopliton dromos), en löpning i det gamla
Grekland, där deltagaren, kallad
hopli-todrom, var iklädd rustning.
Vapenloppet, som sammanhänger med den
grekiska idrottens ursprungliga syfte att vara
en övning för striden, betecknar
återupptagandet av denna tanke, sedan idrottsövningarna
blivit rent sportsliga. Det infördes vid
Olympiska Spelen 520 f. Kr. och förekom även vid
många andra stora tävlingar. Vapenloppet var
i Olympia mycket populärt och gick som
Spelens sista tävling. Distansen var vanligen en
diaulos, d. v. s. två gånger kortdistansbanan
(i Olympia således 384,54 m), någon gång den
dubbla. Utrustningen var till en början sköld,
1203
1204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
