Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike, av författaren Rudolph Philipp, fil. kand. Elsa Sjöman och redaktör Bertil Lindau - Österrikes Derby →Derby-loppen - Östersjöpokalen - Östersjöregeln (Baltic Rule) - Östersund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERSUND
hockey har Österrike tidtals hört till
Europas ledande nationer och vann EM 1927 och 31.
Inom skidsporten — vars centrum
är Tyrolen med -»-Innsbruck — har
Österrike spelat en betydande roll i
utförsåkning, för vilken M. -»Zdarsky var
banbrytare och H. -»Schneider den mest
kände systematikern i världen. Ett stort antal
utmärkta förmågor (-»-Utförsåkning på
skidor) har gjort landet till ett av de
ledande, och A. Seelos har hört till
världens mest kända tränare.
Österrike har haft många goda backhoppare,
av vilka dock endast J. Bradl, världsmästare
1939, nått den absoluta eliten. I längdlöpning
är däremot standarden låg. Se vidare art.
Skid-sport, sp. 300.
Gamla traditioner har det om curling
påminnande »Eisschiessen», och de tävlingar, som
utkämpas mellan olika städer och byar på de
små alpsjöarna, ha fått karaktären av folkfester.
Fjällsporten, för vars utövande de
Österrikiska alperna äro synnerligen lämpade,
hade i Österrike talrika anhängare, vilka voro
sammanslutna i Deutsch-österreichischer
Alp-verein. Den exklusiva österreichischer
Alpen-verein grundades redan 1878.
Idrotten och staten.
Skolgymnastik — i form av tysk turnén —
började införas redan på 1820-talet, och
öster-rike har senare blivit förebildligt i fråga om
den fysiska fostran vid skolor och läroverk.
De förnämsta namnen äro K. Gaulhofer och
Margarete Streicher, vilka efter första
världskriget genomförde en omdaning av
gymnastiken efter för ungdomen särskilt lämpade
principer.
Staden Wien ingrep under mellankrigsåren
aktivt i den österrikiska idrotten, främst genom
att låta uppföra ett antal idrottsanläggningar.
Bl. a. byggdes två storartade simstadion,
Ama-lienbad och Jörgenbad, och i Pratern ett
modernt stadion med plats för 60 000 åskådare,
vilket dock överträffas i storlek av
fotbollsarenan -»-Hohe Warte. Dianabad, en av
Europas äldsta simhallar, ombyggdes redan 1916.
Sammanlagt hade Wien, som inom den
österrikiska sporten spelar en dominerande roll,
före andra världskriget ett 100-tal lek- och
idrottsplatser.
-*-
Österrikes Derby -»Derby-loppen.
östersjöpokalen var ett av svensk
motorbåtssports förnämsta vandringspris, om
vilket tävlades mellan sjögående båtar
1920—23 och 25.
östersjöpokalen tillkom genom insamling
inom Kungl. Motorbåt Klubben och uppsattes
till tävlan 1920 med anledning av klubbens
5-årsjubileum. Tävlingen om östersjöpokalen
var öppen för alla »erkända» båtklubbar, och
dess främsta uppgift var att befordra
utvecklingen av sjödugliga båtar. Banans längd var
100 dist.-min., därav minst 25 dist.-min.
utom-skärs.
Pokalen, som 1920 och 21 hemfördes av H.
Blom (med »Flora»), resp. K. Grönstedt
(»Ingmar»), erövrades för alltid (efter segrar 1922,
23 och 25) av R. Wilton (»Anitra»), B. L.
östersjöregeln (eng. Baltic Rule) är
en svensk mätningsregel för havssegling,
som publicerades 1939 och grundade sig
på dessförinnan befintliga
-»-mätningsregler för långfärdsyachter. Regeln
tillämpades första gången vid Gotland
runt-seglingen 1939.
östersjöregeln, som utarbetades av Kungl.
Svenska Segel Sällskapet i samarbete med
Svenska Kryssarklubben, är främst en
nybyggnadsregel, avsedd att få fram för
havssegling lämpade, sjödugliga, säkra och bekväma
båtar. Då den saknar alla förbud, kan varje
båt mätas efter regeln; den är även lämplig
som handicapregel för långfärdsyachter.
östersjöregelns formel har följande utseende:
M = (u r- \/S + L-B — F-K — P + R + T)
j b pr
u är en koefficient, som avser att förhindra
över- och underriggning; r är en riggfaktor,
som reglerar förhållandet mellan för- och
aktersegel; S är segelarean, vid vars beräkning
även rigghöjderna för olika segel särskilt
beskattas; L är längden, som mätes mellan en rät
linjes skärningar med båtkroppens yttre yta,
varvid den räta linjen utgör skämingen
mellan ett horisontalt plan och ett vertikalt
lång-skeppsplan, det förra beläget 2 % av
vatten-linjelängden över flytplanet, det senare på
samma avstånd från medelplanet. Man träffar
genom denna metod båtens fartgivande längd
under segling utan att vid konstruktionen av
båten frestas till diskontinuerlig båtprofil eller
olämpliga spantformer vid ändskeppen; B är
ett medelvärde på bredden; F är ett medelvärde
av fribordet; K är köllängden, vid vars
mätning djupgåendet indirekt beskattas och
för-skarp premieras; P är beräknat deplacement;
R beskattar högt belägen roderhäl och därmed
även fritt roder; T beskattar vid däck alltför
mycket infallande spantform (tumble home);
j är = l,oo för båtar med blyköl och 0,97 för
båtar med järnköl; b är en faktor, som reglerar
barlastprocenten, och pr är en
reduceringsfaktor för propeller, varierande med olika slag av
propelleranordning. T. Hm.
Östersund (19 653 inv. 1946) vid
Storsjön är Jämtland-Härjedalens enda stad
och dess idrottsliga centrum.
1425
1426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
