Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Atlantflygning - Atle, Idrottsklubben - Atterday, Clarence - *Atterwall, Lennart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERWALL
till Goose Bay eller Mingan i Canada via
Presque Isle i Maine eller oeksà från Island
över Gander på Newfoundland.
I samband med att SAS öppnade sin trafik
lades den skandinaviska atlantrouten om, så
att den från Stockholm gick alternativt via
Köpenhamn eller Oslo och därifrån över
Prestwick i Skottland via Gander på Newfoundland
till New York. Den nordliga vägen över Island
användes dock alltjämt som en alternativ
flygväg i händelse av dåligt väder över Atlanten.
Den 20 aug. 1946 utökades SAS:s trafik till två
turer i veckan, 1 nov. till tre, 1 jan. 1947 till
fyra, 15 april till fem, 16 maj till sex och 17
juni till sju turer i veckan i vardera
riktningen. Flygtiden var i östlig riktning c:a 24 tim.
och i västlig c:a 28 tim.
Den 30 nov. 1946 öppnades den skandinaviska
flygtrafiken till Sydamerika med en tur
varannan vecka över routen
Stockholm—Köpenhamn—Paris—Lissabon—Dakar—Natal—Rio de
Janeiro—Montevideo. Den 28 dec. förlängdes
linjen till Buenos Aires, och 22 febr. lades
routen via Oslo. Mellanlandningen i Oslo slopades
senare, och vidare förlades routen över Genève
i stället för över Paris. Redan i febr. hade
trafiken utökats till en tur i veckan i vardera
riktningen.
Från en mycket blygsam början hade alltså
den skandinaviska interkontinentala
flygtrafiken snabbt utvecklat sig till en internationell
maktfaktor inom världsflyget. Den 15 nov. 1947
hade SAS genomfört 600 flygningar över
Nordatlanten och närmare 100 över Sydatlanten.
SAS-planen hade tillryggalagt omkr. 5 200 000
km (130 gånger jorden runt vid ekvatorn) samt
befordrat 18 250 passagerare, 433 000 kg bagage,
261 000 kg gods och 138 000 kg post.
Den snabbaste svenska atlantflygningen
hittills gjordes 5—6 juni 1946, då ett av de av
Aerotransport beställda DC-4-planen (SE-BBG
»Sunnan») med S. Gibson som befälhavare flög
New York—Stockholm (6 500 km) non-stop på
18 tim. 24 min.
Den hittills märkligaste atlantflygningen —
och en fingervisning om framtidens flygtrafik
— genomfördes 22 sept. 1947, då ett radiostyrt
flygplan av typ Douglas DC-4 med fjorton
passagerare flög mellan Stephensville och Shannon
på 10 tim. 15 min. Såväl start och flygning som
landning skedde genom radiokontroll.
Återfärden avverkades på samma sätt på 14 tim. 11
nÄn. G. K.
Atle, Idrottsklubben, bildad i
Stockholm 28 febr. 1905, kom att spela
en ganska stor roll vid införandet
framför allt av brottning som tävlingsidrott
samt för tyngdlyftning.
Atles stiftare voro A. Gustavsson, C. J.
Sundholm, B. Nordström, E. Andersson, K. Hj.
Johansson, J. Lindqvist, O. Öijerholm och D.
Gutt-man. Klubben, som på sitt program även hade
gymnastik och fri idrott, höll flera gånger varje
år tävlingar i tyngdlyftning och offentliga
uppvisningar i brottning och boxning. (Offentliga
tävlingar i brottning voro förbjudna i
Stockholm till 1911, då polisen befarade upplopp
genom publikens partitagande för de tävlande.)
Atle anordnade 1905 den enda tävling i
tre-timmarslöpning, som förekommit i Sverige.
Den vanns av Th. Bergvall, Fredrikshofs IF.
Klubben erövrade 1905—10 sammanlagt 15
SM, bl. a. i tyngdlyftning genom Anton
Gustavsson, Calle Svensson, E. Ahlstrand, Bertil
Gustavsson och Edvin Andersson. Bland
klubbens övriga idrottsmän och ledare må nämnas
allroundidrottsmannen K. Fryksdahl (två SM i
trestegshopp), maratonlöparna D. Guttman och
J. Lindqvist, skridskoåkaren Josef Jansson,
cyklisten H. Söderström och brottarna K. Hj.
Johansson, C. J. Sundholm och Oskar
Karlsson.
Atle uppgick 1910 i Stockholms Atlet- och
Brottareförening, men dess namn fortlever i
Atlekamraterna, som bildades av gamla
medlemmar 1 mars 1937. Ordförande är H.
Apelqvist och sekreterare K. Hj. Johansson. Hj. J.
Atterday, Clarence, skidlöpare (f.
1911 23/9), affärsman, var förste
stockholmare, som på allvar försökte komma
upp i norrländsk klass i längdlöpning på
skidor.
Atterday började som simmare i Hellas och
nådde som 17-åring bl. a. 26,Os på 50 yards,
1.12 på 100 m fritt simsätt och 1.22 på 100 m
ryggsim. Som 18-åring ägnade han
skidspor-ten det största intresset och tränade — med
stora personliga uppoffringar — månadtals i
Norrland. Han idrottade emellertid hårt året
runt, med bl. a. simning och kanotpaddling
(ofta långturer på Ålands hav), och löpte under
sensommaren och hösten årligen omkr. 100 mil,
varpå följde 75 mil på skidor före
tävlingssäsongens början. Atterday vann SM i lag på
50 km 1940 och i budkavle 1944. På 50 km blev
han fyra i SM 1940 och femma 1942, utgick i
VM i Lahtis 1938 (sjukdom), blev sjua i VM
1940 och 13. man i Holmenkollen s. å. Han är
även god orienteringslöpare till fots. Genom
sin träningsflit och optimism har han varit en
föregångsman för mellansvenska skidlöpare.
Hans bror Kurt (f. 1910 6/e), affärsman i
Stockholm, var god simmare i Hellas men
slutade tävla redan som 22-åring. Han vann
SM på 1 500 m 1929 och var s. å. tvåa i NM på
400 m fritt simsätt.
Bröderna Atterday äro födda i Hartford,
Wisconsin, USA, av svenska föräldrar och
flyttade till Sverige 1918. S. L.
*Atterwall, Lennart, spjutkastare,
folkskollärare i Axelvold i Skåne, vann
överraskande EM i spjut 1946 över bl. a.
världsrekordinnehavaren Y. Nikkanen.
Atterwall, som i landskampen mot Ungern i
105
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
