Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doping och idrottsprestationer, av docent Torgny Sjöstrand - Doping inom kapplöpningssporten, av ryttmästare Frank Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOPING
verksamma och inte alls svåra att
använda bara tränaren fått dem i sin hand.
Koffein har varit ett av de mest omtyckta.
Enligt det stora franska arbetet »Le Pur Sang»
av fysiologen Paul Fournier och medicine
veterinären Ed. Curot är koffein det idealiska
dopingmedlet. Det ökar centrala nervsystemets
retbarhet, gynnar muskelarbetet och
förbättrar hjärtverksamheten. Det främjar
musklernas övergång från avspänning till
sammandragning och fördröjer trötthetssymtomens
inträdande. En häst, som fått endast en svag dos
koffein, ser upplivad ut, går med högburet
huvud, tuggar så att skummet yr om munnen och
blickar vaket och stolt omkring sig.
Koffein kan ges i doser på upp till 10—15
gram genom munnen utan farliga
förgiftningssymtom; ofta tillföres det hästen i en urholkad
morot. Fördelaktigare är dock att ge medlet
genom en injektion. Effekten inträder snabbare
och låter sig bättre beräkna. Redan en dos på
25 centigram som sprutas in åstadkommer
verkan. Upphetsningsstadiet uppnår inte sitt
maximum förrän efter 45 minuter och upphör
efter två timmar. Någon svårighet att avpassa
dopingen, så att löpningen ligger på rätt
tidpunkt, föreligger alltså inte. Däremot är den
omständigheten, att medlet måste ges samma
dag som löpningen äger rum, och dess relativt
kortvariga verkan en olägenhet för tränaren
ur den synpunkten, att medlets användning
knappast kan försvaras med hänvisning till att
hästen behövt det på grund av sjukdom eller
»ohälsa». Användningen av koffein pekar utan
förmildrande omständigheter på en avsikt att
för en viss bestämd löpning skaffa sig en
fördel genom att stimulera hästen, så att han för
tillfället skall prestera mera än han skulle
kunna, om han tränats uteslutande med
användning av lagliga metoder. Den som
använder koffein måste göra det i förhoppning om
att inte bli avslöjad, därför att dopingprov inte
tas eller han förstår, att de som tas inte ge
utslag vid de doser han använder.
Stryknin är också ett verksamt medel.
Amerikanerna i England och annorstädes
tyckas huvudsakligen ha använt stryknin i sina
berömda snabbhetspiller. Strykninet givet i
svaga doser påverkar nervsystemet, stimulerar
muskelarbetet och ökar hjärtats förmåga.
Givet under en längre tid under träningens sista
skede skänker det enligt vissa medicinska
auktoriteter organismen en kraft och en energi,
som inte nås enbart genom det vanliga
träningsarbetet, den vanliga utfodringen och
hygienen. En lämplig dosering anges vara fem
piller om dagen, innehållande ett milligram
vardera till att börja med, vilken dos
småningom ökas till tio milligram. Om den tid
som åtgår för att organismen skall vara fri
från stryknin råda delade meningar. En del
medicinska auktoriteter uppger, att de funnit
spår av stryknin ännu åtta dagar efter den
sista dosens ingivande. Så mycket tycks emel-
lertid vara säkert, att det åtgår åtminstone tre
dagar, innan ingivet stryknin avlägsnats ur
kroppen.
Härav följer, att om en hästägare här i
Sverige med våra egenartade bestämmelser har
förmått en veterinär att utskriva stryknin för
sin häst, därför att den lider av »ohälsa»
(rubriken »ohälsa» kanske kan motiveras med att
hjärttonerna inte riktigt tillfredsställa
vederbörande veterinär), så kan den hästen löpa,
stimulerad av stryknin, som fortfarande finnes
kvar i kroppen. Det är knappast riktigt
hederligt mot de tränare och hästägare, som inte
samarbeta med lika medgörliga medicinska
auktoriteter. Stryknin är ett mycket starkt
gift, vars verkan lätt kan bli ödesdiger.
Kokain är ett typiskt dopingmedel med
snabb och våldsam verkan. Det åstadkommer
stark upphetsning och driver den häst som
fått en injektion att rusa iväg med en
våldsamhet, som är nästan omöjlig att tygla.
Eter och atropin ha nog också använts
men ha spelat mindre roll. Atropin säges ha
en gynnsam inverkan på andningsorganen, och
det lär ha hänt, att tränare begärt och fått
medlet »mot hosta». Bruket lär vara lätt att
konstatera.
Alkohol och kolanöten ha använts
så mycket mera. Hästar, som vant sig vid det,
förtära med begärlighet alkohol, precis som
människor. En butelj champagne, tillsatt med
en halvbutelj whisky, klunka de i sig
medförtjusning. Given strax före löpningen tycks
drycken befria dem från hämningar och ge
kurage. Även en blandning av öl och whisky
har god effekt. Författaren har med egna ögon
sett den kände danske hästhandlaren och
tränaren Hartvig i ett avsides hörn av
Eremitage-banan utanför Köpenhamn ge en mycket
kapabel men något ovillig häst en blandning av
champagne och whisky. Hästen drack
blandningen med välbehag, löpte som ett lejon och
vann. Hartvig hade djupa förbindelser med
tränare i England, som levde på vadhållning,
och det var av dem han hade lärt sig knepet.
Kolanötter ha på flera håll länge
begagnats till utfodring och enligt vissa tränares
åsikt med god effekt. Medlet har av en del
veterinära auktoriteter, t. ex. i Frankrike,
ansetts oskadligt, och man har tvekat, om det
skulle räknas till dopingmedlen. Men i
början på 1930-talet användes det i sådan
utsträckning i Tyskland, att det förbjöds där.
Arsenik, det mest brukade — och missbrukade
giftet.
Intet gift har använts vid träning av
kapplöpningshästar i samma utsträckning som
arsenik. Sedan urminnes tider har giftet brukats
av hästskojare för att snabbt ge krakar ett
livligt och blomstrande utseende, och vissa
tränare lita mera på giftet än på god träning, gott
foder och god hygien.
Att arsenik i små doser verkar uppiggande
på organismen, förbättrar aptiten och närings-
391
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
