Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Enskede - *Enskedeloppet - *Entimmeslöpning - *Entonnarpokalen - Entypsbåtar, av Erik Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKEDELOPPET
berg, E. Elmsäter (numera i Falun), E.
Juhlin, K. Martin, R. Söderstedt och D. Netzell
(från 1947 i Djurgårdens IF). Klubbens juniorer
tillhöra Sveriges främsta och ha vunnit tre JSM.
I den mycket starka damsektionen märkas i
orienteringslöpning M. Wirstam, Harriet
Eriksson och E. Holm samt i skidlöpning M.
Wirstam, Harriet Eriksson, B. Björkman och Ulla
Jansson (från 1947, tidigare i Nässjö IF). —
I fri idrott äro spjutkastaren H. Malmgren och
längdhopparen B. Blinke de främsta. S. L.
*Enskedeloppet har under senare år
vunnits av:
1940 Sture Andersson, Landskrona CK, lt43m
43,9s; 1941 Harald Jansson (Janemar), Uppsala
CK, 1.50.26,2; 1942 Sven Johansson, Hammarby
IF, 1.49.19,8; 1943 H. Janemar, Uppsala CK,
1.43.24,6; 1944 H. Janemar, Uppsala CK, 1.51.39;
1945 Harry Jansson, SK Fyrishof, 1.45.33,4; 1946
Y. Lundh, Bollnäs CK, 1.51.20; 1947 Knud
Andersen, Danmark, 1.49.41; 1948 A. Adamsson,
Göteborgs CA, 1.45.15.
*EntimmesIöpning har, i likhet med
övrig långdistanslöpning, under 1940-talet
nått en betydligt högre standard än
tidigare.
Världsrekordet håller sedan 1945 V.
Heino, Finland, med 19 339 m.
Svenska rekordet har efter 1939 två
gånger förbättrats: 18 571 m G. Pettersson
(sedermera Tegerholm), Spårvägen, 1942, och 18 699
m W. Nyström, IFK Gävle, 1946.
Bland utmärkta resultat efter 1939 märkas
dessutom A. Csaplar, Ungern, 19 007 m 1941 och
G. Östling, Sverige, 18 683 m 1946 (i samma lopp
som W. Nyström satte sitt svenska rekord).
*Entonnarpokalen, det internationella
kappseglingspriset i 6 m klassen,
erövrades 1939 av Norge vid seglingar i Hankö
genom »Noreg III».
Under kriget höllos inga seglingar om priset,
men de återupptogos 1946, då Sverige utmanade
med S. Saléns då nya »May Be VI», seglad av
konstruktören T. Holm. Som försvarare ställde
Norge upp »Apache» (av år 1939) med M.
Konow som rorsman. Den svenska båten vann
pokalen med tre överlägsna segrar.
År 1947 i Sandhamn försvarade S. Salén med
»May Be VI» framgångsrikt pokalen genom
tre lätta segrar över »Ragnhild», Norge.
ENTYPSBÅTAR.
Av Erik Pallin.
För rättvisare och billigare segelsport.
Med entypsbåt avses en båt byggd efter
samma ritning som en serie andra
segelbåtar. Den skall sålunda vara precis lika
de övriga i serien eller klassen. Fördelen
med entypsbåtar är att de bli billigare
genom seriebygge och att sporten blir
rättvisare, om alla båtar äro lika.
Rorsmannens och besättningens insatser bli
nämligen mera utslagsgivande än i båtar
av individuellt slag, där dyrbart material,
byggnadssätt, tekniska finesser etc. spela
stor roll. I Olympiska Spelen funnos till
en början inga en typsklasser, men
småningom har man alltmer gått över till
sådana.
Till London 1948 utskrevos alltså fyra
entyps-klasser mot endast en av individuell
konstruktion. De förra voro Drakbåten, Starbåten,
Fire-fly samt en ny Thornycroftbåt, framkommen i
konstruktionstävlan, av »maskerad» fentyp, 18
fot i vattenlinjen och 18 m2 segel. Regelbåten
var 6 m R-klassen.
400 klasser!
Entypsklasser finnas i mycket stort
antal, och de bli allt flera, särskilt sedan på
1940-talet nästan varje konstruktör
skapat en eller flera egna entypsbåtar. Man
kan nog räkna med, att det finns omkr.
400 olika entypsklasser i världen, med
vilka det kappseglas, därav i England ett
75-tal, i Tyskland (fore andra
världskriget) ett 50-tal, ett 30-tal i Frankrike etc.
Även Amerika har ett mycket stort antal.
I Sverige funnos 1948 sammanlagt 23 av
seglarförbund eller segelsällskap officiellt
antagna entypsbåtar och 56 av
konstruktörer lanserade entypsbåtar.
Svenska konstruktioner.
De första svenska entypsbåtarna, som fingo
större spridning och användes till kappsegling,
torde ha varit de genom Göteborgs K.S.S.
framkomna typerna Måsen 1901 (25 m2) och
Svanen 1903 (53 m2), Tärnan 1903 i SS Æolus
(21,78 m2) samt vidare de av H. Haglind
skapade typerna Lisbeth 1903 och Blenda
1909, Haglind, som tillsammans med Ny
Tidning för Idrott lanserade dessa båtar, byggde
dem i serier till mycket billigt pris och drev
det hela affärsmässigt. Efter dessa
förstlingsförsök följde A. Plym 1905 med
Plymsnäckan, en utmärkt båt, som stått sig väl genom
tiderna, vilket inte varit fallet med alla
entypsbåtar. Även dessa äro nämligen utsatta för
modets växlingar, och nyare och bättre typer
komma fram.
Behovet av en billig båt för ungdomen födde
1911 Stjärnbåten, som bibehållit sig väl
och alltjämt (1948) är den svenska ungdomens
mest använda kappseglingsbåt. Den har
antagits även i Norge, Danmark och Finland,
431
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
