Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbairn-metoden, av Gunnar Nittzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FA1RBAIRN-METODEN
Bild 3. Båtens fart under olika faser av årtaget.
sats till de ortodoxa tränarna hävdade
Fair-bairn, att man skulle koncentrera alla
kroppens krafter på årån i det ögonblick den
svingades i vattnet och möter det hårdaste
motståndet från detta. Därmed får båten
högsta möjliga fart. Full kraft skall ligga på årån
i hela draget, så länge som dragkraften
tenderar att ge ökat farttillskott till båten. I
avslutningen av draget sker en viss avslappning,
så att båten icke stores, då den, under
roddarens återgång till nytt drag, löper fram genom
vattnet. Ovanstående fartdiagram, som visar,
hur fort en utriggad kapproddbåt går under
olika delar av ett helt roddtag, är ägnat att
belysa Fairbairn-metodens strävan att få alla
krafter att samverka på årån i det ögonblick
draget börjar (bild 3).
Det mest iögonenfallande är utan tvivel
ryggens runda utseende, vilket gett upphov till
det felaktiga talet om en »Fairbairn-stil».
Många roddare, särskilt de som äro korta till
växten, räta upp ryggen något i mitten på
draget, trots att de ro efter
Fair-bairn-metoden. Det är nämligen
på sammankopplingen av benens,
armarnas och ryggens krafter samt
på årans isättning och
slejdåk-ningen, som den riktige
Fairbairn-roddaren avslöjar sig. Det måste
dock erkännas, att den
avslappade ryggen vid dragets slut på ett
påfallande sätt skiljer den
möderne Fairbairn-roddaren från
den »ortodoxe».
Fairbairn hävdade alltid, att
roddaren skulle »ro med
huvudet». Han skall tränas upp till
att tänka på varje enskilt drag.
Kring en samtidig isättning,
ensartat vattenarbete och rytm skall
han koncentrera sig, och i första
hand på årans arbete. Sedan få
de individuella särdragen komma
fram i kroppens arbete på ett
naturligt och otvunget sätt.
Kroppen skall icke pressas in i någon viss stil.
Enskildheter i Fairbairn-metoden diskuteras
mycket, inte minst frågan om armarna skola
vara krokiga eller raka, då årån fångar
vattnet vid isättningen. Bild 4 (ur Fairbairns bok
»Chats ön rowing») visar en korrekt
armställning vid isättningen. Den lätta fjädringen i
armarna tjänar alltså till att koppla över
kroppens och benens krafter till årån så smidigt
som möjligt.
Utformningen av dragets avslutning visar
Fairbairn på bild 5. Länden är sänkt, kroppen
avslappad. Händerna gå härifrån först fram,
mjukt och ganska kvickt, medan ryggen ännu
ligger kvar. När armarna äro nästan sträckta,
rullas ryggen upp kota för kota. Det gäller
att icke störa båtens fart, som i detta läge
är störst.
Den lugna återgången, under vilken
rodda-ren samlar sig till isättningen, är också
utmärkande för Fairbairn-metoden. Det är inte
minst under återgången, som roddaren skall
Bild 4. Korrekt armställning vid isättningen.
458
Bild 5. Dragets avslutning. Det gäller att icke
Störa båtens fart.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
