FINLAND munistiska idrottsklubbar, bland dem Finlands till dato ärorikaste och största arbetaridrottsförening, Jyry, uteslöts ur förbundet. Den socialdemokratiska linjen fick visserligen övertaget, men 1930 reste sig en avsevärt farligare fiende, den s. k. lapporörelsen, som tog till sin uppgift att likvidera de politiska arbetarorganisationerna i Finland. Allt statsunderstöd förbjöds åt TUL, vilket medförde, att organisationen blev helt utan anslag för 1933. Trots dessa motigheter växte förbundet både numerärt och idrottsligt sakta men säkert. En viss åderlåtning gjorde sig dock kännbar redan från början av trettiotalet. Flertalet av Finlands kroppsarbetare sökte sig till TUL och fingo där sin grundskolning. En del av de mest namnkunniga gick dock så småningom över till det andra förbundet. Särskilt 1929—30 gingo alla de s. k. spartakisterna över till SVUL och utgjorde i några grenar en ganska betydande procent av deltagarna i många landslag, som de följande åren representerade landet. Bl. a. må nämnas av brottare: V. Kok-kinen, L. Koskela, A. Reim, V. Kajander, E. Härmä, M. Nordling, J. Kinnunen och V. Pert-tunen; av boxare: G. Bärlund, O. Purho, H. Koivunen, O. Saari, U. Leskinen, Ahti och Olli Lehtinen, B. Ahlberg, H. Hakkarainen och bröderna Napero och Veikko Huuskonen; av friidrottsmän: K. Ebb, E. Purje, V. Iso-Hollo, L. Virtanen, A. Tammisto, Alpo Savolainen, U. Veirilä och Sulo Bärlund; av fotbollsspelare: E. Grönlund, K. Veckström, A. Lehto-nen, V. Leskinen och bröderna Frans och Leo Karjagin m. m. Ekonomiska ting ha säkerligen spelat en betydande roll vid dessa förflyttningar. Kriget 1918 skilde Finlands idrottsfolk i två läger, men kriget 1939—40 förde dem delvis åter samman. Om inte fullkomligt i praktiken så åtminstone i andanom insågo Finlands idrottsmän, som i fält blevo hopsvetsade i eld och blod, att de äro dömda att förlora även på det idrottsliga slagfältet, ifall de inte kunna samla sina krafter till gemensamma ansträngningar mot samfällda mål. Vid den historiska bandykampen i Stockholm februari 1939 representerades Finland av ett sammansatt lag från Finska Bollförbundet och TUL. Den 1 augusti 1940 underteckna- des i Helsingfors det första samarbetsavtalet mellan SVUL och TUL, och isen var bruten. Detta första samarbetsavtal förutsatte samarbete, när det gällde olympiska spel, landskamper, internationella mästerskapstävlingar och nationella föreningskamper samt uttag-ningstävlingar för ovannämnda mästerskapstävlingar, förbundskamper och invigningar av idrottsplatser. Hösten 1945 föreslog TUL, att detta samarbetsavtal i sin helhet skulle genomgås och revideras. Förhandlingarna slutfördes 27 mars 1947. I den första paragrafen av detta nya avtal heter det, att båda organisationernas uppgift är »att utveckla medborgarnas andliga och kroppsliga form, befrämja gott och nyktert levnadssätt, verka för samförståndet mellan samhällsgrupper och folk samt fostra människor som äro kapabla att fylla sin plikt gentemot fäderneslandet och det demokratiska statsskicket». I överenskommelsen stadgas obligatoriskt samarbete vid all utländsk representation genom särskilda s. k. sam-arbetskommittéer. Varje till SVUL anslutet specialförbund och TUL:s motsvarande sektion för varje specialidrott tillsätter en egen samarbetskommitté för ett kalenderår i sänder. Vardera har rätt att till denna utse tre medlemmar. Kommittén väljer inom sig ordförande med beaktande av bl. a. styrkeförhållandena förbunden emellan i ifrågavarande idrottsgren. Om kontrahenterna äro jämnstarka, väljes ordföranden turvis från vartdera förbundet. Uppstå tvister, bör avgörandet av dessa underställas det s. k, samarbets-rådet, som är högsta instans. Vartdera förbundet har rätt att välja fem representanter till detta råd, och som ordförande fungerar turvis en representant för vardera kontrahenten. Till avtalet är anslutet ett protokoll, där alla undertecknare —• Finlands Svenska Centralidrottsförbund är för. första gången med som tredje part — förbinda sig att med det snaraste inleda förhandlingar om grundandet av en organisation, till vilken alla kunna ansluta sig, alltså fröet till ett riksidrottsförbund. Ännu 1 jan. 1948 ha emellertid några sådana förhandlingar ej hörts av. 487 488