INDIANSK KLUBBA ren inteckning i ett originellt vandringspris, den 1936 uppsatta Borg-Werner Trophy, en imponerande silverpokal, dekorerad med samtliga segrares porträtt. Segrare efter kriget ha varit: 1946 G. Robson, Thorne Special, 184,782 km/tim.; 1947 M. Rose, Blue Crown Special, 187,224. *Indiansk klubba. Klubbor av olika vikt ha länge använts i kvinnogymnastiken på kontinenten och i USA. Övningarna utföras rytmiskt efter musik, varvid klubborna förstärka pendelkraften. Under senare år har gymnastik med klubbor vunnit anhängare även i Sverige, främst inom kvinnogymnastiken. Industrigymnastik kallas en kort gymnastiklektion (c:a 5 min.) inlagd under arbetstiden och utförd på själva arbetsplatsen. Den avser att motverka den hopsjunkna arbetsställningen genom ryggrätande rörelser och genom avspänning av de muskelgrupper, som mest tagas i anspråk under arbetet. Den ger också deltagaren en utomordentligt värdefull psykisk avkoppling. — Bild på pl. vid art. Gymnastik, suppl. Industrigymnastiken är ingen modern uppfinning. Man vet att redan på P. H. Lings tid förekom gymnastik för smederna vid Adolfsfors bruk i Värmland, vilket framgår bl. a. av en tavla av konstnären Thor Fagerkvist 1823 (i Nationalmuseum i Stockholm). Brukets ägare, löjtnant Jonas Waern, hade under sin kadettid på Karlberg haft P. H. Ling som lärare. De impulser han fått av denne omsatte han sedan på sitt bruk och ledde själv gymnastiken med smeder och brukspojkar. Den första industri, som tog upp denna gymnastik, var skofabriken Oscaria i Örebro 1926. Det dröjde emellertid in på 1940-talet, innan exemplet följdes av andra industrier. Ett verkligt genombrott fick industrigymnastiken 1945, då Svenska Gymnastikförbundet och Svenska Korporationsidrottsförbundet gemensamt anordnade ledarkurser för denna speciella form av gymnastik. Ärligen ha sedan anordnats kurser, till vilka industrierna kunna sända sina egna anställda för att få dem utbildade till ledare. Det har dock visat sig lämpligast, att ett företag anställer en utomstående, som helt ägnar sig åt gymnastiken. Industrigymnastiken är i allmänhet förlagd till eftermiddagen och pågår alla arbetsdagar utom lördagar. Manliga och kvinnliga gymnas- tisera tillsammans och för öppna fönster, varigenom arbetslokalen samtidigt effektivt vädras. Rörelserna, som ofta utföras till uppiggande grammofonmusik, få icke vara av sådan art, att deltagarna komma i svettning, enär arbetet skall kunna upptagas omedelbart efter gymnastikens slut. I Sverige, som är föregångslandet på området, ha omkr. 30 företag tagit upp industrigymnastik, vilket innebär, att minst 10 000 anställda dagligen gymnastisera på arbetsplatserna. E. L-d. *Inriggare. År 1945 byggdes i Sverige för första gången en inriggad fyra med bordläggning av kryssfaner och i kra-vellbyggt utförande, kallad »Folkfyran» bl. a. därför att den blir billigare i utförande än den klinkbyggda typen. Den följer i övrigt den skandinaviska regeln. Folkfyran konstruerades av ing. Bo Tebe-lius, bygges av Ramsövarvet och kan anses som en utveckling av den inriggade fyran. Alla fyra roddplatserna ha exempelvis gjorts lika, slitstyrkan förefaller vara större, vikten kan nedbringas m. m. Beräkningar ha visat, att kravellbyggda inriggare äro snabbare. Efter praktiska släpförsök utförda av Svenska Rodd-förbundet 1947 bestämde förbundet, att »folkfyran» för att på SM få starta bland de klinkbyggda fyrorna måste belastas med 25 kg. Inriggare i kravellbyggt utförande tillverkas t. v. endast i Sverige. G. N-ll. Inskjutning ->- Armégevär, bd I, sp. 257. ^Insulander, Sten, avgick 1946 men blev 1947 åter ordf. i Svenska Cykelförbundet och är sedan 1947 även ordf. i Nordiska Cykelförbundet. ^Internationale Studienkommission für den motorlosen Flug (förk. ISTUS) upphörde under krigsåren. Dess arbetsuppgifter ha delvis övertagits av ->Fédéra-tion Aéronautique Internationale (suppl.). Sålunda kommer F. A. I. att i fortsättningen bl. a. handha utdelningen av segelflygets internationella kompetenstecken, Silver-C- och Guld-C-diplomen. Internationella 5 m-pokalen, off. The International Five Metre Cup of the Scandinavian Yacht Racing Union, är en ständig vandringspokal, som uppsattes av Nyländska Jaktklubben i Helsingfors 1938 för att stimulera intresset för en båtklass, som just börjat bli populär och som behövdes, då 6 m R-klassen blivit mycket dyrbar vid byggande och segling. Tävlingen är öppen för alla länder, men endast en båt från varje land får anmälas. Del- 851 852