KORPORATIONSIDROTT betsplatsen. Denna inregistreras i en landsomfattande sammanslutning av klubbar från samma eller närstående fack eller yrke. Landsbygden har sina egna idrottssammanslutningar organiserade distriktsvis. Idrottssammanslutningarna räkna omkr. 10 miljoner medlemmar. Mycket kända utomlands äro Dynamo (rekryterad främst från polisen, tullen och brandväsendet), stiftad 1923, och Spartak (handel och hantverk), stiftad 1935. Den sistnämnda organisationen har omkr. 250 000 medlemmar. Andra betydande sammanslutningar äro Lokomotiv (järnvägsmännens förening), Sovjets vingar (arbetarna i flygindustrien), Stachanowets (gruvarbetarna) och Lärarnas idrottsförening. Sammanslutningarna ha sektioner för de flesta idrotter. Dessutom finnas idrottskollektiv inom Röda armén och marinen samt vid skolor och högskolor. Så gott som varje militärförläggning, skola, universitet, fabrik och kollektivjordbruk har en sportsammanslutning och en egen idrottsplats. Lenin gymnastikpropagandist. Idrottens dag ägnas varje år den största uppmärksamhet och utrymme i pressen. Partitidningen Pravda skrev i en ledare 1945: »Inte miljoner utan tiotals miljoner måste ägna sig åt idrotten!» Man har t. o. m. plockat fram följande citat ur ett av Lenins handbrev: »Och det viktigaste! Glöm ej den dagliga obligatoriska gymnastiken! Tvinga dej att utföra några tiotal rörelser. Det är mycket viktigt!» (-^-Ryssland, bd V.) Organisation och verksamhet. Vad är cn korporation? Naturligtvis har korpidrotten svårlösta organisatoriska problem att reda upp, innan rörelsen kan sägas vara fullt stabiliserad. Redan definitionen av ordet korporation har förorsakat huvudbry. Enligt Stockholms Korporationsidrottsförbunds stadgar, som blivit vägledande, utgöres en korporation av: a) i ett företag eller en institution arbetande personer, som ha sin huvudsakliga sysselsättning inom företaget; b) personal eller elever, som ha sin huvudsakliga sysselsättning vid en skola; c) den fast anställda personalen vid militär enhet. Yrkeskamrater — idrottskamrater. Dessa bestämmelser kräva en del kommentarer, av vilka den viktigaste är, att utövare av korpidrott bör företräda den firma eller det verk, där han är anställd (och ej koncer- nen), eller yrkeskorporationen. En person, som är anställd vid t. ex. Radiobolaget, representerar alltså detta företag och inte L. M. Ericsson. En typograf, som arbetar hos Åhlén & Åkerlund, tävlar för denna korporation och ej för typograferna o. s. v. Undantag från denna regel göras främst i sådana fall, där de anställda i ett företag äro för fåtaliga för att bilda en egen korporation. Sådana s. k. enmansyrken äro t. ex. läkare, frisörer och chaufförer. Dessa tävla för sina resp. kårer, såvida de inte äro anställda vid större företag eller institutioner. Den bärande idén är alltså: arbets- och yrkeskamrater—idrottskamrater. En korporation kan vara organiserad på flera olika sätt. I spetsen kan t. ex. stå — och det torde väl vara det vanligaste — en av personalen organiserad förening, en styrelse eller en kommitté. I spetsen kan också stå en av företagsledningen utsedd och avlönad sportledare. Korporationerna i en stad eller i ett distrikt sammansluta sig till lokalförbund, vilka i sin tur äro anslutna till Svenska Korporationsidrottsförbundet eller Riks-korpförbundet, som är den gängse förkortningen. Om lokalförbundens och Rikskorpförbundets organisation, se art. Korporationsidrottsförbund, suppl. Vilka grenar passa korpen? Korpen avvisar inte tävlingen som sådan utan skriver helt under satsen: »Utan tävling är idrotten död.» Man vill inte bara ha tävlingar för en jämförelsevis liten elit utan tävlingar, där alla kunna vara med och alla ha möjlighet att hävda sig. Motions- och masstävlingar alltså! Korpidrott har naturligtvis andra behov än den renodlade tävlingsidrotten. Medan tävlingsidrotten t. ex. kräver stora idrottsplatser med dyrbara anläggningar och åskådareplatser för sina tävlingar, behöver korpidrotten massor av små, enkla övningsplatser. Elitidrotten kräver välutbildade instruktörer för sina stjärnor, korpidrotten behöver massor av ledare för det idrottsliga vardagsarbetet. — Sedan 1945 har Svenska Korporationsidrottsförbundet hållit 18 kurser, vid vilka utbildats sammanlagt c:a 1 000 korpledare. På korptävlingarnas program böra stå grenar, som inte bara äro konditionsnyttiga utan även i möjligaste mån riskfria. Vidare böra de vara lätt tillgängliga för 970 972