Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Motorcykelsport, av Bertil Lindau - Motorsällskapet (förk. MS)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTORSÄLLSKAPET
sporten. År 1946 började emellertid
hastighetstävlingarna på landsvägsbanor, företrädesvis i
parker på privat mark, åter komma i gång.
Banor av denna typ ha sedan blivit de
vanligaste, men man har även anordnat tävlingar
på en del flygfälts permanentbelagda
startbanor. På den klassiska tävlingsbanan Isle of
Man kördes den första tävlingen sept. 1946,
gällande amatörtävlingen Manx G. P., och i
juni följ. år återupptogs -^-Englands T. T.
(suppl.). Europas snabbaste landsvägstävling.
->-Ulster G. P. (suppl.), arrangerades åter 1946
på en något kortare bana. Jordbanesporten,
eller speedway, som under 1930-talets slut
samlade jättepublik och t. o. m. kunde köras på
några banor under krigsåren, har efter kriget
ytterligare vunnit i popularitet
(-^-Jordbane-tävlingar, suppl.), ej minst genom förekomsten
av supporterklubbar.
I Italien, där tävlingsverksamheten även
snabbt kom i gång, har man efter kriget ivrat
för större intresse för maskiner med extremt
liten cylindervolym, och detta har lett till att
F. I. C. M. vid höstkongressen 1947 fastställde
tre nya klasser: max. 50 cm3 (klass 1), max.
75 cm3 (klass 2) samt max. 100 cm3 (klass 3).
Rekordfattiga efterkrigsår.
Trots den stora aktiviteten inom
motorcykelsporten har emellertid intresset för
rekordförsök under de första fredsåren varit ringa. Då
något försök att förbättra det absoluta
hastighetsrekordet inte förekommit, gäller tysken E.
Hennes 279,503 km/tim. på flygande kilometern
(satt nov. 1937) fortfarande som världsrekord.
Endast ett fåtal rekord har förbättrats,
samtliga i de mindre klasserna. Bl. a. slog
engelsmännen F. K. Anderson och E. Thomas samt
fransmannen G. Monneret på Guzzi okt. 1947
på Montlhérybanan ett distans- och två
tim-rekord i klass A, och i febr. följ. år satte
italienaren R. Alberti på en autostrada i Schweiz
några uppmärksammade rekord med en 63 cm3
Guzzi.
Motorcykelsporten i Norden.
I Sverige har motorcykelsporten gått mot
en ny glansperiod. Med undantag för några
isbanetävlingar under krigsåren till förmån för
Finlandshjälpen låg sporten helt nere från
sept. 1939 till juni 1945, då den första
efterkrigs-tävlingen arrangerades på Kumla idrottsplats i
Närke. Jordbanesporten, som före kriget
förde en relativt undanskymd och tillbakasatt
tillvaro vid sidan av de andra
motorsportgre-narna, har nu ryckt fram till en ledande
ställning. Detta beror delvis på att några
hastighetstävlingar på landsvägsbanor inte anordnats
och att restriktioner kraftigt begränsat antalet
tillförlitlighetslopp. Tävlingarna på landets
400- och 1 000-metersbanor ha aldrig tidigare
samlat flera åskådare, och även
isbanetävlingar och backlopp ha fått ökad popularitet. Den
1946 introducerade scramblesporten har på kort
tid slagit igenom, och 1948 deltog ett svenskt
lag i den internationella sexlandskampen i
Belgien. (->Jordbanetävlingar, ->Isbanetävlingar,
-^-Backtävlingar och ->Scramble, samtliga
suppl.)
Den enda mer betydande hastighetstävlingen
av T. T.-karaktär efter kriget är S:t
Eriksloppet, som kördes i slutet av maj 1948 på
Skarpnäcks flygfält vid Stockholm med S.M.K:s
Stockholmsavd. som arrangör. Klass B, som
körde den 3 000 m långa banan 15 varv, vanns
av norrmannen L. Samsing på Velocette med
35m 4,6s (= 76,974 km/tim.), medan bäste svensk.
Nils Jönsson på Norton, blev trea med 36.27,0.
Segern i C-klassen gick till Finland genom W.
Bergström på Norton, som körde de 20 varven
på 45.00,6 (=79,982 km/tim.); bäste svensk blev
Eskil Carlsson på Husqvarna (trea) på 45.21,6.
Inom den av bensinransoneringen hårt
drabbade tillförlitlighetssporten har dock en del
stortävlingar kunnat hållas, bl. a.
->-Novem-berkåsan, ->Maj tävlingen och ->Shellkannan
(samtliga suppl.).
Även i Norge och Danmark har
jordbanetävlingarna varit den vanligast
förekommande formen av motorcykelsport. De norska
förarna ha bl. a. genom sina stora framgångar
vid NM numera intagit en ledande ställning
vid tävlingar på 1000-metersbanor, men
utmärkta resultat ha även nåtts i backtävlingar,
där Norge 1947 överraskande vann NM såväl
indiv. som i lag (^-Jordbanetävlingar och
-^-Backtävlingar, suppl.). Efter engelskt
mönster arrangerades sept. 1947 stora
hastighets-tävlingar för bilar och motorcyklar på
Garder-moens flygplats, n. om Oslo. I de båda
huvudklasserna för motorcyklar, som körde 15 varv
på den 7,2 km långa banan, segrade i klass B
dansken S.-A. Sörensen på Excelsior (bäste
svensk, Evert Karlsson på Triumph, blev trea),
och i C-klassen blev det finsk seger genom R.
Lampinen på Norton.
Finlands motorsport har genom
försörjningsläget haft att kämpa med många
svårigheter, men trots detta har landet
kunnat upprätthålla en tävlingsverksamhet med
tyngdpunkten på lopp av T. T.-karaktär.
Redan 1946 deltogo finska förare i kontinentala
tävlingar, och s. å. återupptogs Nordens f. n
förnämsta T. T.-lopp, -^-Djurgårdsloppet (suppl.)
i Helsingfors. Landet har flera av Nordens
bästa förare i denna tävlingsform men har
däremot på jordbana inte kunnat hålla jämna
steg med de övriga nordiska länderna.
Motorsällskapet (förk. MS), stiftat 5
maj 1923 i Stockholm, är en av landets
största och aktivaste motorsportklubbar.
MS bildades på initiativ av B. Orrklou och
D. Lundin under namnet Cykelmotorsällskapet,
antog 1925 namnet Motorcykelsällskapet och
nuv. namn 1938. Klubben, som under de första
åren omfattade endast lättviktsmotorcyklar,
arrangerade under 1930-talet främst tillförlitlig-
1117
1118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
