MOTORSÄLLSKAPET sporten. År 1946 började emellertid hastighetstävlingarna på landsvägsbanor, företrädesvis i parker på privat mark, åter komma i gång. Banor av denna typ ha sedan blivit de vanligaste, men man har även anordnat tävlingar på en del flygfälts permanentbelagda startbanor. På den klassiska tävlingsbanan Isle of Man kördes den första tävlingen sept. 1946, gällande amatörtävlingen Manx G. P., och i juni följ. år återupptogs -^-Englands T. T. (suppl.). Europas snabbaste landsvägstävling. ->-Ulster G. P. (suppl.), arrangerades åter 1946 på en något kortare bana. Jordbanesporten, eller speedway, som under 1930-talets slut samlade jättepublik och t. o. m. kunde köras på några banor under krigsåren, har efter kriget ytterligare vunnit i popularitet (-^-Jordbane-tävlingar, suppl.), ej minst genom förekomsten av supporterklubbar. I Italien, där tävlingsverksamheten även snabbt kom i gång, har man efter kriget ivrat för större intresse för maskiner med extremt liten cylindervolym, och detta har lett till att F. I. C. M. vid höstkongressen 1947 fastställde tre nya klasser: max. 50 cm3 (klass 1), max. 75 cm3 (klass 2) samt max. 100 cm3 (klass 3). Rekordfattiga efterkrigsår. Trots den stora aktiviteten inom motorcykelsporten har emellertid intresset för rekordförsök under de första fredsåren varit ringa. Då något försök att förbättra det absoluta hastighetsrekordet inte förekommit, gäller tysken E. Hennes 279,503 km/tim. på flygande kilometern (satt nov. 1937) fortfarande som världsrekord. Endast ett fåtal rekord har förbättrats, samtliga i de mindre klasserna. Bl. a. slog engelsmännen F. K. Anderson och E. Thomas samt fransmannen G. Monneret på Guzzi okt. 1947 på Montlhérybanan ett distans- och två tim-rekord i klass A, och i febr. följ. år satte italienaren R. Alberti på en autostrada i Schweiz några uppmärksammade rekord med en 63 cm3 Guzzi. Motorcykelsporten i Norden. I Sverige har motorcykelsporten gått mot en ny glansperiod. Med undantag för några isbanetävlingar under krigsåren till förmån för Finlandshjälpen låg sporten helt nere från sept. 1939 till juni 1945, då den första efterkrigs-tävlingen arrangerades på Kumla idrottsplats i Närke. Jordbanesporten, som före kriget förde en relativt undanskymd och tillbakasatt tillvaro vid sidan av de andra motorsportgre-narna, har nu ryckt fram till en ledande ställning. Detta beror delvis på att några hastighetstävlingar på landsvägsbanor inte anordnats och att restriktioner kraftigt begränsat antalet tillförlitlighetslopp. Tävlingarna på landets 400- och 1 000-metersbanor ha aldrig tidigare samlat flera åskådare, och även isbanetävlingar och backlopp ha fått ökad popularitet. Den 1946 introducerade scramblesporten har på kort tid slagit igenom, och 1948 deltog ett svenskt lag i den internationella sexlandskampen i Belgien. (->Jordbanetävlingar, ->Isbanetävlingar, -^-Backtävlingar och ->Scramble, samtliga suppl.) Den enda mer betydande hastighetstävlingen av T. T.-karaktär efter kriget är S:t Eriksloppet, som kördes i slutet av maj 1948 på Skarpnäcks flygfält vid Stockholm med S.M.K:s Stockholmsavd. som arrangör. Klass B, som körde den 3 000 m långa banan 15 varv, vanns av norrmannen L. Samsing på Velocette med 35m 4,6s (= 76,974 km/tim.), medan bäste svensk. Nils Jönsson på Norton, blev trea med 36.27,0. Segern i C-klassen gick till Finland genom W. Bergström på Norton, som körde de 20 varven på 45.00,6 (=79,982 km/tim.); bäste svensk blev Eskil Carlsson på Husqvarna (trea) på 45.21,6. Inom den av bensinransoneringen hårt drabbade tillförlitlighetssporten har dock en del stortävlingar kunnat hållas, bl. a. ->-Novem-berkåsan, ->Maj tävlingen och ->Shellkannan (samtliga suppl.). Även i Norge och Danmark har jordbanetävlingarna varit den vanligast förekommande formen av motorcykelsport. De norska förarna ha bl. a. genom sina stora framgångar vid NM numera intagit en ledande ställning vid tävlingar på 1000-metersbanor, men utmärkta resultat ha även nåtts i backtävlingar, där Norge 1947 överraskande vann NM såväl indiv. som i lag (^-Jordbanetävlingar och -^-Backtävlingar, suppl.). Efter engelskt mönster arrangerades sept. 1947 stora hastighets-tävlingar för bilar och motorcyklar på Garder-moens flygplats, n. om Oslo. I de båda huvudklasserna för motorcyklar, som körde 15 varv på den 7,2 km långa banan, segrade i klass B dansken S.-A. Sörensen på Excelsior (bäste svensk, Evert Karlsson på Triumph, blev trea), och i C-klassen blev det finsk seger genom R. Lampinen på Norton. Finlands motorsport har genom försörjningsläget haft att kämpa med många svårigheter, men trots detta har landet kunnat upprätthålla en tävlingsverksamhet med tyngdpunkten på lopp av T. T.-karaktär. Redan 1946 deltogo finska förare i kontinentala tävlingar, och s. å. återupptogs Nordens f. n förnämsta T. T.-lopp, -^-Djurgårdsloppet (suppl.) i Helsingfors. Landet har flera av Nordens bästa förare i denna tävlingsform men har däremot på jordbana inte kunnat hålla jämna steg med de övriga nordiska länderna. Motorsällskapet (förk. MS), stiftat 5 maj 1923 i Stockholm, är en av landets största och aktivaste motorsportklubbar. MS bildades på initiativ av B. Orrklou och D. Lundin under namnet Cykelmotorsällskapet, antog 1925 namnet Motorcykelsällskapet och nuv. namn 1938. Klubben, som under de första åren omfattade endast lättviktsmotorcyklar, arrangerade under 1930-talet främst tillförlitlig- 1117 1118