Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa trakters förkrympta vegetation liksom stannat i sin
växt.
Under tropikernas brännande sol förvissnar åter all
högre kultur, om ej värmen mildras af hafvets svalkande
vindar eller af höglandens lättare luft. Den tryckande
hettan förslappar så viljan som armen, och det för all högre
utveckling nödiga arbetstvånget saknas, ty äfven om den
yppiga jorden ej alltid bär själfsådda skördar, fordras det
dock endast en allt för ringa möda att afvinna henne en
nödtorftig bärgning.
Som landkomplexerna på jorden till större delen ligga
på det norra halfklotet, faller deras midtellinie norr om
ekvatorn, ungefär vid norra vändkretsen. Detta blir i än
högre grad händelsen, om vi på kartan restaurera den
fordom hela Australiska kontinenten, hvars nu under hafsytans
spegel sjunkna strandlinier föllo utanför Tasmaniens och
Nya Zeelands kuster. Det ser då ut, som om både den
Gamla och den Nya världen spruckit sönder på midten, och
denna spricka går i en af oceanerna afbruten båglinie från
de Västindiska öarna genom Medelhafvet och Röda hafvet
ned till Sunda-öarnas stora arkipelag. Rämnan är i kanterna
i allmänhet ojämn och flikig, bildande en mängd uddar och
vikar, och i hennes bäcken, hvarest åtskilliga öar ligga
kringströdda, utmynna talrika floder. Delvis åtminstone
torde hon dessutom vara mycket gammal, ty asiatiska äro
djur- och växtformerna på den västra, australiska åter på
den östra stranden af det smala sundet mellan öarna Bali
och Lembok — en djup graf mellan tvänne världar.
Naturen tyckes här redan i en uråldrig forntid hafva
på förhand iordningställt en lämplig jordmån för
civilisationen, ty vikarna och floderna äro — som Geijer säger —
den första odlingens modersmjölk, och här finner hon i rikt
mått hvad hon tarfvar: både ett i det hela tempereradt
klimat och ymnig tillgång på vatten.
Det är ock vid denna rämnas nordöstra kant ofvan
vändkretsen, i det himmelska riket kring bräddarna af den Gula
floden, som den gula rasens egendomliga, slutna och
inbundna kultur vuxit upp; det är ur Ganges’ heliga vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
